Replik: Vindkraftens okända kostnad

Att vindindustrin trots stora investeringar inte skapat några värden, är emellertid inte det stora problemet. Det blev vad man brukar kalla en ”förgävesinvestering”. Sådant händer och i affärsvärlden handlar det nu om att inte bli den som sitter med Svarte Petter efter den oreda som väntar.

Större oredovisade kostnader

Vad som bekymrar oss är de väsentligt större kostnader som inte redovisas i Sandströms och Steinbecks utredning. Den kapitalförstöring som drabbat småhusägare i vindetableringarnas spår räknas inte in i de företagsekonomiska kalkylerna. Sverige var före vindkraftsvurmen på väg mot ett starkt egendomsskydd. Europakonventionen införlivades med svensk lag. Regeringsformens egendomsskydd tydliggjordes och stärktes, expropriationslagen reformerades för ett stärkt egendomsskydd. Ett starkt egendomsskydd är en väsentlig förutsättning för ett samhälles tillväxt.²

Allt detta har vindindustrin och ”det allmänna vindkraftsintresset” återfört till den tid, när talet om rättigheter var ”lika meningslöst som en papegojas pladder”. En ståndpunkt som var gångbar före andra världskriget och som juridikprofessorn och riksdagsledamoten Vilhelm Lundstedt (S) en gång i tiden så uttrycksfullt beskrev samhällets dåvarande inställning till enskildas äganderätt.

Professorerna Hans Westlund och Mats Wilhelmsson vid KTH i Stockholm har genomfört en studie som visar hur vindindustrin utraderat ofattbara värden för de småhusägare som haft oturen att få en vindkraftsetablering som granne.³ Studien grundas på 100 000 fastighetsförsäljningar under åren 2013–2018. Om man extrapolerar vindindustrins kapitalförstöring till samtliga småhus i Sverige – inte bara de som köpts och sålts under angiven period – handlar det om belopp som vida överstiger de hundra miljarder som är vindindustrins bidrag till denna felsatsning.

Att driva företag och att äga aktier innebär risktagande. Att äga ett småhus i Sverige, inköpt och belånat för miljonbelopp, ska inte vara förenat med risken att en vindkraftsetablering i närheten halverar värdet eller gör fastigheten osäljbar.

Sandströms och Steinbecks studie kan ha stort värde för den som funderar på att gå in i eller ut från en investering i vindindustrin. Vad som behövs därutöver är en studie som klarlägger vad vindindustrin kostat – och kostar – från ett samhällsekonomiskt perspektiv. Här handlar det inte bara om stora ekonomiska värden. Det handlar även om tillit till beslutsfattare och domstolar. Om tillit till samhällsordningen. Om samhällets förmåga att lyssna på den som är berörd av de förändringar som makten påtvingar. Det som behövs är alltså inte bara en företagsekonomisk analys, vad som behövs är en totalstudie som utgår från den samhällsekonomiska kostnaden.

Värdeförlusten beräknad

Vår beräkning grundas på den ovan nämnda vetenskapliga studien av Hans Westlund och Mats Wilhelmsson (KTH-studien) av över 4 300 vindkraftverk på land. Den är peer-reviewed och resultatet av oberoende forskning – det vill säga forskning som inte finansierats av statliga Naturvårdsverket eller Energimyndigheten och inte heller av någon annan med intresse i utfallet.

Från KTH-studien kan följande citeras (i översättning):

”Den uppskattade effekten av att vara i området 0–2 km, jämfört med 18–20 km, är statistiskt signifikant och den ekonomiska tolkningen är att effekten är signifikant – drygt 40 procent lägre priser, enligt modellen.”

”Resultaten visar tydligt en negativ värdepåverkan av närhet till vindkraftverk i Sverige. Förhållandet mellan vindkraftverk och fastighetsvärden är icke-linjärt och minskar exponentiellt med avståndet från vindkraftverken. Resultaten visar också att närheten till höga vindkraftverk och närhet till många vindkraftverk har större påverkan.”

En försiktig beräkning innebär att var och en av cirka 100 000 fastigheter inom 2 kilometer från ett vindkraftverk tappat cirka 1 miljon kronor i värde.

Om man applicerar KTH-studiens resultat på hela Sveriges småhusbestånd finner man följande:

• I Sverige finns enligt SCB drygt 2 miljoner småhus för permanentboende och drygt 500 000 fritidshus.
• Enligt SCB bodde vid utgången av 2023 31 000 personer inom 800 meter från ett vindkraftverk.
• KTH-studien bygger på 100 000 fastighetsförsäljningar under åren 2013–2018.
• Enligt KTH-studien låg 4 000 av 100 000 försålda småhus inom två kilometer från närmaste vindkraftverk.
• Om man antar att dessa 4 000 fastigheter är representativa för hela Sveriges småhusbestånd finns 100 000 småhusfastigheter inom två kilometer från ett vindkraftverk. Det antagandet bekräftas av SCB:s beräkning om 31 000 personer inom 800 meter från ett vindkraftverk.
• Enligt KTH-studien var den negativa värdepåverkan större ju fler och ju högre vindkraftverk som fanns i gruppstationen.
• Den vindkraft som byggts efter 2018 innehåller generellt sett högre och fler vindkraftverk i varje gruppstation.
• Enligt KTH-studien orsakar en vindkraftsetablering ett värdefall på fastigheter inom en radie på 8 kilometer.

En överslagsberäkning grundat på ovanstående leder självfallet till olika resultat beroende på vilket värde de skadade fastigheterna antas ha i oskadat skick. KTH-studien anger ett medelpris om 3,1 miljoner kronor.

En försiktig beräkning innebär att var och en av cirka 100 000 fastigheter inom 2 kilometer från ett vindkraftverk tappat cirka 1 miljon kronor i värde. Det ger sammantaget ett hundra miljarder. Värdetappet avstannar naturligtvis inte vid 2 kilometer. Värdeförsämringen avtar med avståndet. Den värdeförsämringen är enligt KTH-studien inte linjär. Vad KTH-studien beskriver är en exponentiell avtrappning som avklingat helt först efter 8 kilometer.

Att översiktligt beräkna den sammanlagda negativa värdepåverkan på småhusfastigheter inom denna yta är vanskligt men torde knappast vara mindre än hundra miljarder.

Stora ekonomiska förluster för enskilda

Det intressanta med en överslagsberäkning av det här slaget är inte att fastställa något preciserat belopp. Det intressanta är att vindindustrins olika aktörer (enskilda rättssubjekt, vanligtvis aktiebolag) i vinstsyfte tillåtits att etablera verksamheter som fråntagit och fortsatt fråntar enskilda människor stora ekonomiska värden.

En enskild som drabbas av denna kränkning av egendomsskyddet drabbas av omvälvande konsekvenser, en skada som ett annat enskilt rättssubjekt avsiktligt tillfogar.

Vindindustrin tillåts agera på ett sätt som inte är värdigt en rättsstat.

SVAR: Hög tid för samhällsekonomisk analys av vindkraften

Advokaterna Hans Kindstrand och Rolf Åbjörnsson replikerar den 12 mars på vår artikel i Kvartal om vindkraftens lönsamhet, ”Pengarna borta med vinden”. Vi ägnar den här slutrepliken till att adressera repliken, diskutera våra resultat och peka ut områden där vi ser behov av mer forskning.

Kindstrand och Åbjörnsson menar att vi bortser från betydande kostnader i vår analys av vindkraften. Det är helt riktigt att vi enbart har fokuserat på bolagens kostnader, intäkter och förluster. Advokaternas replik utgör därför ett värdefullt bidrag till en mer övergripande samhällsekonomisk analys av vindkraftens totala kostnader. Det är bortom vår förmåga och den här replikens omfång att göra en sådan analys. Vi kan däremot välkomna en sådan ansats och peka ut några av de kostnader som behöver utredas i mer detalj.

Till att börja med behöver kostnader för att balansera elnätet beaktas. Enligt Svenska Kraftnät uppgår den till 5,2 miljarder år 2022 och beräknas landa på 8 miljarder för år 2024. Då vindkraften producerade 33 TWh år 2022 och är den absolut främsta orsaken till växande balanseringskostnader blir balanskostnaden 16 öre/kWh enligt professor Jan Blomgren. Utöver detta behöver kostnader för nedmontering tas med i kalkylen, liksom kostnader för kablage som skattebetalarna också har bjudit på.

Som vi konstaterat måste vindkraftsanläggningarna trots att de inte behöver bära dessa kostnader betraktas som förlustmaskiner. Det är nästan svårt att föreställa sig hur dåliga resultaten är – vi inkluderar därför ytterligare några bilder nedan från årsredovisningar.

Havsnäs Vindkraft nedan lyckas göra en förlust 2017 som är nästan tio gånger större än omsättningen, övriga år är inte mycket bättre.

Högkölen Windfarm nedan, har tre år i rad förlustmarginaler i intervallet 55-75 procent för att sedan år 2022 hamna på förlustmarginalen 371 procent.

Siffrorna för Våsberget Vindkraft AB nedan talar också sitt tydliga språk. Även här uppgår förlusterna under flera år till omkring 100 procent av omsättningen.

Vi inkluderar dessa exempel för att hjälpa läsaren att greppa vidden av de förluster som finns inom svenska vindkraftsanläggningar. Vi påtalar återigen att alla dessa siffror kommer från bolagens egna årsredovisningar. Statistiken är offentlig och vår studie kan enkelt replikeras.

Jan Blomgren visar att vindkraften får dåligt betalt för sin produktion, i snitt har man fått betalt 26 öre/kWh under 2022 när priserna i SE3 under samma tid var 68 öre/kWh och i SE1 var priserna i genomsnitt 49 öre/kWh. Man har bara el att sälja när priserna är låga och när elbehovet är som störst och priserna höga har inte vindkraftsanläggningarna någon elektricitet att sälja. Det är svårt att se någon väg ut ur detta dilemma och ytterligare expansion av vindkraften kan bara förvärra situationen för vindkraften.

Mot bakgrund av dessa siffror uppstår en annan intressant frågeställning: vem finansierar dessa anläggningar och vem har hittills varit beredd att skjuta till ständigt mer kapital? Vi välkomnar fördjupade analyser av vindkraftens finansiering men kan egentligen inte föreställa oss annat än att en kombination av ESG-reglerade pengar, exportkreditgarantier och olika billiga ”gröna lån” ligger bakom.

Välkomnar fördjupade analyser

Avslutningsvis välkomnar vi fördjupade studier av den expansion av vindkraft som ägt rum de senaste 20 åren. Sveriges elsystem var stabilt, priserna var låga och kombinationen vattenkraft och kärnkraft innebar att elsystemet var fossilfritt redan 1985. Den tidigare VD:n för ABB, Percy Barnevik lär ha sagt att:

”Vi har i Sverige billig el, vi har ren el, vi har säker el, vi har kort sagt den elförsörjning alla andra länder skulle vilja ha. Och vårt huvudsakliga bekymmer är hur vi på kortast möjliga tid ska komma ur denna situation.”

Hur det gick till när Sverige gjorde sig beroende av intermittent elproduktion från vindkraft? I dagsläget framstår vindkraftutbyggnaden som ännu ett exempel på storskalig industripolitik som inte fungerat i praktiken.

I februari i år lanserade vi boken Moonshots and the New Industrial Policy där 23 forskare gemensamt drar slutsatsen att den industripolitiska renässans vi befinner oss i är ett historiskt misstag. I boken visar vi bland annat att industripolitiska satsningar misslyckas eftersom särintressen utövar ett destruktivt inflytande på politiken och att politikens kortsiktighet ger upphov till felprioriteringar.

Vi välkomnar såväl undersökande journalistik som historisk forskning kring vindkraftens ekonomiska och politiska framväxt i Sverige.

Christian Sandström och Christian Steinbeck