Ny tolkning av lagen – anklagad för dubbelmord kan frikännas

Dubbelmordet i Linköping

På morgonen den 19 oktober 2004 mördades Mohamed Ammouri, 8 år, när han var på väg till skolan i centrala Linköping och strax därefter mördades Anna-Lena Svenson, 56 år, kanske för att hon försökt ingripa och stoppa överfallet på Ammouri. Båda höggs brutalt till döds med en kniv.

I 16 år famlade Linköpingspolisen efter något som kunde leda dem till mördaren. Polisutredningen är den näst största någonsin i Sverige.² Först i maj i år lyckades polisen med hjälp av en i Sverige ny DNA-teknik för släktforskning hitta den man som polisen tror är skyldig, Daniel Nyqvist, idag 37 år. Redan vid första förhöret erkände Nyqvist gärningen och DNA-prov styrker erkännandet.

Allvarlig psykisk störning

Enligt en så kallad stor rättspsykiatrisk undersökning (RPU) som gjorts av Daniel Nyqvist, anses han ha lidit av en allvarlig psykisk störning såväl när mordet begicks för 16 år sedan som vid undersökningstillfället nu i sommar.³

En RPU görs vanligtvis efter rättegången för att bestämma påföljden, det vill säga om straffet ska bli fängelse eller rättspsykiatrisk vård. Eftersom Nyqvist redan erkänt gärningen och erkännandet styrktes av ett DNA-prov, valde tingsrätten att genomföra undersökningen före rättegången. Det vanliga är att domstolarna följer rekommendationen av en RPU.⁴ Vid tveksamhet kring rekommendationens riktighet kan Socialstyrelsens rättsliga råd tillfrågas.

I den rättspsykiatriska undersökningen slogs det fast att Nyqvist led av en allvarlig psykisk störning för 16 år sedan, vilket indikerar ett psykotiskt tillstånd vid själva brottstillfället. Dessutom hävdas det i undersökningen att det ”till följd av den psykiska störningen, finns risk för återfall i brottslighet av allvarligt slag.”

Om en domstol anser att det finns risk för återfall i brottslighet av allvarligt slag kan rättspsykiatrisk vård kombineras med en särskild utskrivningsprövning. Det innebär att förvaltningsrätten ska besluta om utskrivning och då beakta risk för återfall och därmed överpröva en ansvarig läkares åsikt om när någon som dömts till vård är färdigvårdad.

I Daniel Nyqvists fall uppstår två frågor som följd av den rättspsykiatriska undersökningen: Hur kan en undersökning med säkerhet fastslå i vilket sinnestillstånd en person befann sig i för 16 år sedan? Och hur kan den komma fram till att det ”finns risk för återfall i brottslighet av allvarligt slag”, då den tilltalade, såvitt det är känt, inte har begått något brott överhuvudtaget de senaste 16 åren?

Annorlunda i Sverige

Sverige är en av ytterst få platser där allvarligt psykiskt störda lagöverträdare kan dömas för brott. I nästan alla andra av världens lagstiftningar finns kravet på tillräknelighet, med utgångspunkten att gärningsmannen ska ha haft möjlighet att förstå och råda över sina handlingar för att kunna hållas ansvarig.

Juristen Tova Bennet, som i september disputerar i straffrätt vid Lunds universitet med avhandlingen ”Straffansvar vid atypiska sinnestillstånd”, förklarar skillnaden mellan Sverige och övriga världen. Hon säger: ”En person som under en psykos dödar en annan hamnar sannolikt i någon form av psykiatrisk tvångsvård oavsett hur reglerna ser ut. Men, i Sverige döms personen för mord. Personen anses ha skuld och får en dom i belastningsregistret. I andra länder skulle personen frikännas på grund av otillräknelighet. Hur personen sedan omhändertas beror på en bedömning av å ena sidan vårdbehov och å andra sidan risk för återfall i våld. Vid tillfällig sinnesförvirring är det mycket möjligt att personen frikänns utan något omhändertagande.”

Före 1965, när brottsbalken trädde i kraft, var tillfällig sinnesförvirring, till exempel en akut psykos som inte är självförvållad, en grund även i Sverige för att en person skulle bedömas som otillräknelig och därmed inte straffas.

I samband med tillkomsten av brottsbalken avskaffades kravet på tillräknelighet (ansvarsförmåga) som en förutsättning för att dömas för ett brott (straffrättsligt ansvar). I stället fördes kravet över till påföljdsledet, och ett förbud mot att döma psykiskt störda gärningsmän till fängelse infördes.

En viktig förändring 1965 är alltså att tillfällig sinnesförvirring inte regleras i brottsbalken. I stället har det rått en ”oskriven ansvarsfrihetsgrund gällande tillfällig sinnesförvirring”, enligt Högsta domstolens resonemang i mars i år. Den ”uppfattningen har dock inte varit entydig och rättsläget har bedömts som osäkert”, skriver HD.⁵

Fallet Flink

Fallet med fänriken Mattias Flink, ett svartsjukedrama i Falun år 1994 där sju personer dödades och två skadades, är ett exempel på hur lagtexten gällande personer med en psykisk störning resulterat i komplicerade tolkningar. Det är Sveriges värsta masskjutning någonsin och det fall som sannolikt haft störst betydelse för modern svensk rättspsykiatri.

I fallet Flink valde Högsta domstolen att pröva hovrättens dom, livstids fängelse för Flink (tingsrätten hade tidigare dömt Flink till 14 års fängelse). HD resonerade att Flinks tillstånd under mordnatten var att beteckna som ett ”tillfälligt rusutlöst tillstånd av psykotisk karaktär”. Flink hade med andra ord druckit och därmed själv åsamkat sitt tillstånd, enligt HD.⁶

”Flinkfallet medförde att synen på självförvållade droginducerade korta psykoser ändrades helt. Från att tidigare ha betraktats som allvarlig psykisk störning och gett rättspsykiatrisk vård så blev det – i och med att man tillfogade sig detta själv – något man kunde dömas till livstids fängelse för”, kommenterade Peter Andiné, docent i rättspsykiatri vid Göteborgs universitet, domen i Aftonbladet⁷.

Olika bedömningar av Flink

Den rättspsykiatriska undersökningen och Socialstyrelsens rättsliga råd drog olika slutsatser i sina utredningar av Flink. I den rättspsykiatriska bedömningen angavs att Flink ”vid undersökningstillfället ej led av en allvarlig psykisk störning, att det därmed ej finns medicinska förutsättningar att överlämna honom till rättspsykiatrisk vård, samt att Flink ej begått de misstänkta gärningarna under påverkan av en allvarlig psykisk störning.”

Det rättsliga rådet kom fram till raka motsatsen: ”Majoriteten gör bedömningen att Flink vid brottstillfällena lidit av en allvarlig psykisk störning.” Flinks mentala hälsa hade inte förbättrats vid domstillfället, utan det rättsliga rådet ansåg att det fortfarande förelåg en allvarlig psykisk störning.

De olika tolkningar som gjordes av Flinks tillstånd vid brottstillfället visar hur komplexa bedömningar det handlar om. Även inom det rättsliga rådet hade flera personer olika ståndpunkter. En av experterna framhöll exempelvis att Flink hade tillfrisknat under tiden fram till rättegången, och därmed varken skulle dömas till fängelse eller rättspsykiatrisk vård eftersom han var frisk.

HD fastställde till sist hovrättens dom. I strid med majoritetens bedömning i det rättsliga rådet dömdes Flink till livstids fängelse. Han släpptes fri efter 20 år, 2014.

”Så fort ett fall uppmärksammas i media sätter sig någon expert emot den första psykiatriska bedömningen. Jag känner inte till ett enda fall där alla utredare gör en enhetlig bedömning”, kommenterade Henrik Anckarsäter, professor i rättspsykiatri vid Göteborgs universitet, utredningen av Flink och andra gärningsmän som utretts för en allvarlig psykisk störning i tidskriften Fokus⁸. Anckarsäter sa vidare: ”Att ställa en diagnos på en person är en sak men att spekulera i vilket tillstånd personen befann sig i under själva gärningen är helt omöjligt”.

 Skärpt lag

Som ett resultat av kontroverserna kring domarna mot Mattias Flink ändrades brottsbalkens paragraf 30:6 den 1 juli 2008. Ändringen innebar att allvarligt psykiskt störda lagöverträdare om möjligt inte ska dömas till fängelse. Detta är en skärpning i förhållande till tidigare då fängelsestraff inte fick utdömas (fängelseförbud).

En annan viktig förändring gäller anklagade som anses ha lidit av en allvarlig psykisk störning vid gärningstillfället, men inte vid tiden för rättegången. Tidigare kunde den anklagade varken dömas till fängelse eller rättspsykiatrisk vård ifall han eller hon ansågs vara tillräknelig vid rättegången. Detta oavsett hur allvarligt brottet var. I och med ändringen 2008 kan det nu bli fråga om fängelse ifall brottet är mycket allvarligt.

Även efter 2008 får domstolen dock inte döma till fängelse om den tilltalade ”saknade förmåga att inse gärningens innebörd eller anpassa sitt handlande efter en sådan insikt”. Formuleringen om förmågan handlar alltså i princip om krav på ”tillräknelighet”. Otillräkneliga kan dock inte frikännas som innan brottsbalkens införande 1965, utan regeln är bara att de inte får dömas till fängelse.

Oklart vem som är sinnesförvirrad

Frågan hur domstolar ska döma en person som har varit så sinnesförvirrad att denne har saknat tillräcklig medvetenhet om sin handling, och därmed rimligen uppsåt, har tolkats av Lagrådet och utretts i flera statliga utredningar.

HD:s dom i mars i år, gällande grov misshandel i Åtvidabergs kommun, är intressant eftersom den prövade frågan om medvetande och uppsåt, med andra ord kärnan i frågeställningen hur en sinnesförvirring ska bedömas. Både tingsrätten och hovrätten hade dömt den tilltalade för grov misshandel och bestämt påföljden till rättspsykiatrisk vård med särskild utskrivningsprövning. Men HD gjorde en annan bedömning och frikände personen:

Högsta domstolen skriver: ”För att medvetenhetskravet ska vara uppfyllt måste gärningsmannen alltså vara i någon grad medveten om att han eller hon utför ett visst handlande”, annars föreligger inte uppsåt i straffrättslig mening. Enligt HD får ”medvetenhetskravet särskild betydelse när gärningsmannen lider av en allvarlig psykisk störning i form av en akut psykos.”

En psykisk störning behöver dock inte innebära att gärningsmannen automatiskt saknar tillräcklig insikt om sitt handlande för att kunna dömas för brottet: ”Det förhållandet att gärningsmannen på grund av en psykisk störning har en helt felaktig uppfattning om motivbilden eller andra bakomliggande förhållanden hindrar inte att medvetenhetskravet är uppfyllt”, skriver HD och sammanfattar med att det ”innebär att bristande uppsåt till följd av grumlat medvetande endast kommer att aktualiseras i ett fåtal fall och bara för en begränsad del av de allvarligt psykiskt störda lagöverträdare som träffas av det absoluta fängelseförbudet”.

HD frikände den tilltalade eftersom ”åklagaren inte styrkt att det föreligger sådana omständigheter som ger stöd för bedömningen att det är ställt utom rimligt tvivel att NN var i tillräcklig grad medveten om sitt handlande.”

Ett bombnedslag i juridiken

– HD:s dom i mars i år är något av ett bombnedslag inom juridiken, säger Tova Bennet.

Hon menar att ”när det gäller HD:s dom, så tror jag att domen kommer att leda till ett större utrymme för en mer verklig och rättvis prövning av skuld när gärningsmän är psykotiska vid gärningen och har mycket begränsad uppfattning om vad som sker i gärningssituationen.” Det kan med andra ord leda till fler friande domar.

Även regeringen uppmärksammar HD-domen i ett mejlsvar till mig från inrikesminister Mikael Dambergs pressekreterare i justitiedepartementet: ”Svensk rätt innehåller inte något krav på så kallad tillräknelighet för straffrättsligt ansvar. I kravet på att en gärning måste begås med uppsåt för att vara brottslig ligger emellertid ett allmänt krav på att gärningsmannen varit medveten om sitt handlade (medvetenhetskravet). Medvetenhetskravet kan få särskild betydelse när gärningsmannen lider av en allvarlig psykisk störning. Detta utvecklas vidare i Högsta domstolens dom den 5 mars 2020 mål nr B4685-19.”

Ansats till ny lagstiftning

Politikerna har inte tagit tag i frågan om psykiskt störda och brott.

År 2002 presenterades en gedigen statlig utredning med syfte att revidera lagen för otillräkneliga gärningsmän: Psykisk störning, brott och ansvar. SOU 2002:3 kom med förslag om att ändra lagen på ett sätt som i stort sett samtliga remissinstanser var positiva till.

Men det dröjde i stället tio år tills utredningen följdes upp med ett nytt betänkande. År 2012 presenterade regeringens utredare betänkandet Psykiatrin och lagen – tvångsvård, straffansvar och samhällsskydd. I denna föreslås att svensk lagstiftning ska förändras så att icke tillräkneliga helt ska slippa påföljd, men att alla övriga psykiskt störda som begår grova våldsbrott ska få fängelsestraff. Möjligheten att döma brottslingar till rättspsykiatrisk vård tas bort. I stället ska brottslingar med psykiska störningar erbjudas vård inom fängelset.

Men någon ny lagstiftning har ännu inte kommit. Regeringen har prioriterat bort frågan om att otillräkneliga personer i Sverige kan dömas för brott. Det bekräftar inrikesminister Mikael Dambergs pressekreterare som nämnts ovan: ”Straffrättsliga frågor om psykisk störning, brott och ansvar utreddes senast av Psykiatrilagsutredningen (SOU 2012:17). De förslag som utredningen lämnade ledde inte till förändringar av den straffrättsliga lagstiftningen.”

Med andra ord tvingas jurister även fortsättningsvis att döma psykiskt störda personer till fängelse eller rättspsykiatrisk vård som påföljd. Detta trots att jurister och flera av Högsta domstolens justitieråd protesterat mot denna, som de tycker, rättsvidriga ordning.⁹

 Linköpingfallet och lagstiftningen

Vad innebär då dessa oklarheter i lagstiftningen för Daniel Nyqvist?

Eftersom den stora rättspsykiatriska undersökningen (RPU) visade att Nyqvist led av en allvarlig psykisk störning både vid brottstillfället för 16 år sedan och vid undersökningstillfället nu i somras, talar mycket för att Nyqvist döms för gärningen till rättspsykiatrisk vård med särskild utskriftsprövning som påföljd.  Men det är långt ifrån säkert. HD-domen från mars i år kan ändra på utgången i den kommande rättegången i Linköping.¹⁰ I HD:s nya dom ligger nämligen domstolens definition av ”medvetenhet” mycket nära formuleringen av ”förmåga” i fängelseförbudet.

Frågan är hur domstolen ska avgöra om Nyqvist saknade förmåga att inse gärningens innebörd och då inte kan dömas till fängelse eller om han saknade tillräcklig grad av medvetenhet om sitt handlande och då måste frikännas. Det kan räcka med att advokaten lyckas så ett uns av tvivel för att Nyqvist går fri.