Nina Rungs akademiska luftslott

Programmet på TV4 handlade om Skolverkets nya läroplan för sexualundervisning, som Kvartal nyligen skrev om i en annan artikel. Rung var där i kapacitet av genusvetare. Hon fick också presentera den nya läroplanen i SVT,¹ i ett inslag som även blev en nyhetsartikel.² Även Sveriges Radio intervjuade Rung om läroplanen och presenterade hennes bok för lärare i det nya ämnet.³

För Skolverkets talan utan att vara kopplad till Skolverket

Ingenstans i dessa medier tydliggörs vad Nina Rungs officiella förhållande till Skolverket är. En oinsatt åhörare kan lätt få intrycket av att Rung själv har haft någon sorts inverkan på läroplanen.

Jag bestämmer mig för att fråga Skolverket, som upplyser mig om att myndigheten inte har någon koppling till henne. När jag begär all korrespondens mellan myndigheten och Rung visar det sig att det inte finns någon. Rungs enda länk till den nya läroplanen är att hon har varit med och skrivit och gett ut en lärobok i ämnet på det egna förlaget Rebel Books: Sexualitet, samtycke och relationer (pris: 330 kr). Men vem som helst är fri att skriva en lärobok.

Hon anlitas av public service som expert på vad public service bör sända och granska: om Uppdrag granskning, om Soran Ismail, och så vidare.

Det är knappast första gången Nina Rung får stå i mediernas rampljus. Under de senaste åren har hon inkallats som expert åtskilliga gånger. Det kan röra nästan vad som helst: incels,⁴ brott,⁵ pornografi,⁶ sexuella övergrepp i Köln⁷ eller den amerikanska rapartisten Kanye West.⁸ I public service dyker hon upp som kriminolog, bland annat för att utvärdera inslag om utländska våldtäktsmän i Uppdrag granskning⁹ och dokumentären om Soran Ismail.¹⁰

Frågan är varför just Rung får detta utrymme? Varför inte ta in någon från Skolverket för att tala om den nya läroplanen? Eller, om man vill ha med en utomstående expert i ämnet, en forskare i sexualundervisningens pedagogik?

Eller möjligen en lärare som arbetar med sexualundervisning? En cynisk tolkning av Rungs popularitet är att hon hyser en fashionabel ansamling åsikter och värderingar, som hon varit mycket öppen med. Hon livesänder på Instagram med Socialdemokraternas Annika Strandhäll och Miljöpartiets Alice Bah Kuhnke.¹¹ Hennes bild kablades ut när hon krävde Svenska akademiens avgång tillsammans med Mona Sahlin och Cissi Wallin i knytblusdemonstrationen under metoo.¹² En annan förklaring är att hon är en karismatisk kommunikatör som ”går genom rutan”, alltid med rubrikvänliga budskap.

Det är dock inte bara i media som Nina Rung uppträder som expert. Hon bedriver även en populär föreläsnings- och utbildningsverksamhet för myndigheter som behöver utbilda personal, exempelvis i frågor om våld i nära relationer. Hon vidareutbildar anställda inom den offentliga sektorn och föreläser om normkritik och våldsprevention för kommunanställda, skolpersonal och elever.

För någon vecka sedan, exempelvis, höll Rung en föreläsning om den nya läroplanen för lärare i Gävle som kostade 30 000 kronor, exklusive moms. Rungs standardpris verkar ligga någonstans däromkring.

Det kan också kosta mer. När Rung föreläste digitalt för förskolepersonal och föräldrar i Arboga om jämställdhet och sexuellt våld landade fakturan till kommunens socialförvaltning på 80 000 kr, exklusive moms.

“Kriminologen” eller “genusvetaren” Nina Rung?

Regelmässigt när en sådan föreläsning annonseras inleds den med ett vid det här laget välbekant mantra: Nina Rung är kriminolog, genusvetare och barnrättsexpert. Men ingenstans redovisas hennes meriter i frågan. Det kan väl inte räcka med att vara en känd aktivist för att kallas expert på de ämnena, eller?

Till slut trillar jag in på en intervju som Rung har gjort med sitt alma mater, Stockholms universitet. Där står det: ”Under sex år i början av 2000-talet läste hon till en magister i kriminologi vid Stockholms universitet och tog kurser i genusvetenskap, statsvetenskap och juridik.”¹³

Mystiska meriter

När jag skriver till Stockholms universitet, däremot, upptäcker jag något nytt. De påstår att de aldrig har utfärdat någon examen till Nina Rung. Definitivt inte en magisterexamen.

Jag går därför vidare och begär ut Nina Rungs studieresultat från hennes tid på Stockholms universitet från Ladok, ett nationellt system som lagrar all information om studenters resultat och betyg.

Av Ladok framgår det att Nina Rung enbart har tentat av 15 högskolepoäng i kriminologi på magisternivå, motsvarande en halv termins studier. De kurser i genusvetenskap, statsvetenskap och juridik som nämns i intervjun är samtliga på grundnivå.

Enligt registret är Nina Rungs tyngsta meriter de tre terminerna kriminologi och tre terminer genusvetenskap. Hon har alltså skrivit en kandidatuppsats i varje ämne. Rung har inte tagit någon magisterexamen och definitivt inte doktorerat. Jag hittar heller ingenting publicerat som tyder på att hon studerat utomlands. Detta bekräftas också av Nina Rung själv i hennes profil på sajten Linkedin. Där står det att hon har kandidatexamen (bachelor) i kriminologi och genusvetenskap från Stockholms universitet. Hon har inte angett något annan utbildning där. På Linkedin framgår det också att hennes relevanta arbetslivserfarenhet är fem år i olika funktioner vid Polismyndigheten, som utredare, projektledare och sakkunnig. Inom ramen för arbetet på polisen genomgick hon en utbildning i brottsutredning motsvarande 15 högskolepoäng vid Linnéuniversitetet. I övrigt har hon jobbat som informatör för organisationen Alla kvinnors hus under åren 2005–2009.

Man kan så klart vara kunnig i sitt ämne efter att ha tagit en kandidat. Men det blir ändå anmärkningsvärt att Nina Rung presenteras som “väldigt kunnig expert” i medierna.¹⁴ I en intervju i Sveriges Radios program Studio Ett presenteras hon till och med som “forskare”.¹⁵

Men Rung är ingen forskare. Hur mycket jag än letar i olika forskningsdatabaser kan jag inte hitta hennes namn på en enda forskningsartikel.

På hemsidan för den ideella föreningen Porrfri barndom, där Nina Rung har engagerat sig, lyder hennes presentation: “Barnrättsexperten & kriminologen Nina Rung är en av Sveriges främsta experter på området barn och porr.”¹⁶ Samma sak gäller här. Vad bygger hon egentligen anspråken om expertis på? Jag mejlar Nina Rung och frågar. Men får inget svar.

Vem utsåg Nina Rung till barnrättsexpert?

Det finns en sista titel som förblir oförklarad. Utöver kriminolog och genusvetare kallas Rung för barnrättsexpert. Det är en gren av juridiken.

Hon får exempelvis gästblogga om barnrätt för FN:s barnfond Unicef och blir inbjuden att föreläsa på Barnrättsveckan i Halmstad (för knappt 40 000 kr).¹⁷

Men hennes juridiska utbildning består av att ha godkänts i en introduktionskurs på femton högskolepoäng. Jag hittar även en kurs på 15 högskolepoäng i kursen ”Utredningsmetodik med inriktning på brott mot barn och ungdomar” på Uppsala universitet. Visserligen innehåller kursen avsnitt om Europakonventionen och Barnkonventionen. Men återigen. Räcker det för att bli expert på området?

Efter studierna blev Rung civilanställd som utredare på Polisen i Stockholm. En del av detta arbete bestod i att utreda våld mot barn. Men inte heller detta gör henne till expert på barnrätt. Det är trots allt få handläggare på Migrationsverket som får förklara asylrättens snårigheter i TV-soffan.

Jag undrar var denna titel ursprungligen kommer ifrån. På hemsidan till Rungs ideella förening Huskurage står det: “Nina är kriminolog, genusvetare och utsedd barnrättsexpert”.¹⁸

“Utsedd”? Av vem? Jag hittar en sista pusselbit i ett remissvar till regeringen från 2017, om den nya samtyckeslagen, som Rung har varit med och samförfattat. Remissvaret efterlyser ökade utbildningsinsatser för landets domare, poliser, skolungdomar och sexualförbrytare. Under författarnas namn står det: “Svenska experter i EU-projektet Judex+, som syftar till implementeringen av ett barnvänligare rättssystem.”¹⁹

Jag lägger ihop två och två. Nyckeln till Rungs merit som barnrättsexpert återfinns i Judex+. Det är en merit som upprepas på flera andra ställen där Rung introduceras.²⁰ På vissa håll står det att Nina Rung har “arbetat” för projektet.²¹

Det låter onekligen som en tung merit. Det visar att Rung är internationellt erkänd och som inkallas som expert på europeisk nivå. Även projektets namn, Judex+, har viss pondus.

Att Rung författar remissvar till regeringen i barnrättsfrågor visar att det är en titel som ger legitimitet.²²

Det framgår dock ingenstans i dessa presentationer exakt vad detta projekt innebär. Oftast finns förklaringar i stil med att Judex+ “syftar till implementeringen av ett barnvänligare rättssystem.”²³

Obskyrt projekt med Bryssel-pengar

När jag tittar närmare på projektet på EU-kommissionens hemsida börjar en annan bild träda fram.

Det är värt att tydliggöra att det inte rör sig om ett EU-projekt, i betydelsen något som EU som organisation driver. Judex+ var ett samarbete mellan olika europeiska aktörer, som stöttades med pengar från EU-fonden. Projektet fullständiga namn var “Judex +: Towards a child-friendly justice in cases of sexual violence against children”. Det pågick från 2016 till 2018.²⁴

Ansökan framstår inte som speciellt förtroendeingivande. Av de tio projekt som beviljades anslag rangordnades Judex+ på plats nummer sex i meritordning.

Vidare framgår att Judex+ var ett samarbete mellan sex olika institutioner, samordnat av en cypriotisk barnrättsorganisation. De inblandade är en liten privat högskola på Cypern (Frederick University), ett mindre slovenskt lärosäte i Koper (University of Primorska) och fyra aktörer som inte ens är högskolor. Från svenskt håll medverkade Folkuniversitetet, som sysslar med folkbildning och vuxenutbildning. Därtill ett engelskt bolag som säger sig syssla med “development and management”.²⁵

Dessutom deltog en italiensk frivilligorganisation i Palermo. Inte heller i deras fall var det helt uppenbart vad de sysslade med ( i underrubriken “Om oss” på hemsidan står det att “Världen är en enda varelse” samt “Världen är ett granatäpple”).²⁶

Till sist medverkade även den bulgariska organisationen Know and Can, som jag inte kan berätta särskilt mycket om eftersom mitt antivirusprogram vägrade släppa mig vidare till deras hemsida.

Det verkar som att projektet inte har lämnat några avtryck på omvärlden över huvud taget.

Jag börjar gå igenom olika redovisningar av projektet, men hittar inga uppgifter om att Nina Rung skulle ha arbetat där.²⁷

Projektets slutresultat blev en handbok för att handskas med våld mot barn, där författare från de olika länderna bidrog. Jag hittar inte Nina Rung bland författarna.²⁸

Jag hör av mig till kontaktpersonerna på de olika organisationerna i projektet och frågar huruvida de känner till att Nina Rung har medverkat i projektet. Det gör de inte.

Projektets deltagare från Bulgarien insisterar ivrigt att hon varken kan bekräfta eller förneka att Nina Rung har varit involverad, och att jag i stället bör ta kontakt med deltagaren från Folkuniversitet (allt detta i ett mejl formaterat med ett illrosa typsnitt).

Ett arkiverat konsultjobb åt Folkuniversitetet bakom titeln

Detta visade sig vara svårare än det låter. Den dåvarande projektsamordnaren på Folkuniversitetet har numera slutat och går inte att få tag på. Övrig personal på Folkuniversitetet vet inte särskilt mycket om projektet heller – det listas inte ens bland deras internationella samarbeten på hemsidan.

Det verkar som att projektet inte har lämnat några avtryck på omvärlden över huvud taget. Även de deltagande organisationerna har enbart suddiga minnen av det.

Efter att ha bollats fram och tillbaka lyckas jag få tag på någon som kan gräva i Folkuniversitetets arkiverade dokumentation. Där framgår det att Nina Rung inkallades i egenskap av konsult.

Resultatet av detta möte, så vitt jag kan se, är att Nina Rung omnämns i ett stycke om Sverige i en bilaga till slutrapporten. Där citeras hon i egenskap av talesperson för polisens kampanj #tafsainte, som gick ut på att dela ut armband med texten “tafsa inte” till ungdomar i kölvattnet av övergreppen på festivalen We Are Stockholm 2015.²⁹

Även här är resultatet någorlunda förbryllande. Bygger Nina Rungs titel barnrättsexpert på att hon en gång anlitats som konsult i ett arkiverat projekt från Folkuniversitetet?

Så många frågor, ännu inget svar från Nina Rung i min inbox.

Jag försöker ringa henne, men det finns inget nummer angivet någonstans. Jag mejlar återigen och kontaktar henne på sociala medier och ber om en intervju. Till slut vänder jag mig till hennes make Peter Rung, som hon driver familjens bolag Peace of Us tillsammans med.

Peter Rung svarar. Han låter förstå att de inte vill bli intervjuade på telefon. I stället ber han mig mejla samtliga frågor. Jag gör det, och får på tisdagen slutligen svaret: ”Det är inget vi kommer lägga tid på nu”.

Nåväl, de som borde ha lagt tid på det är kanske främst de medier och myndigheter som har upphöjt henne till expert. Till synes utan att ha dubbelkollat att titlarna förefaller att vara ett luftslott.