Manne Gerell: En skottlossning sänker bostadspriserna

Kriminologen Manne Gerell från Malmö universitet kommer från och med nu fortlöpande ge oss bakgrund, förklara forskning och hjälpa oss att förstå trenderna.

Hur kan denna detaljerade information användas?
– Den är väldigt användbar för att kunna se hur saker utvecklas såväl nationellt som lokalt och regionalt.

Finns det något liknande i andra länder?
– Inte på nationell nivå. Men det finns liknande i många amerikanska städer där polisen lägger ut detaljerad brottsstatistik på sina hemsidor så man kan följa det. Det finns till exempel i New York.

Vad kan vi lära oss av siffrorna, tror du?
– Mönster, men även allt som sticker ut – platser, städer, tidpunkter, veckodagar, allt möjligt som går att mäta. Man kan ju redan nu se att detta år hittills varit lugnare än förra året. I år sticker Norrköping ut med höga nivåer. År 2022 var det koncentrerat till orter som Eskilstuna, Södertälje och Kalmar. Där var det mycket höga nivåer. År 2023 var mer utspritt, men med ganska höga nivåer i kranskommuner runt Stockholm som Haninge och Upplands-Bro.

Vi har även reagerat för sent, polisen har ju inte lyckats bromsa utvecklingen.

Vad säger du om 2024? Vi har haft över 70 skjutningar och i skrivande stund 13 dödade och 14 skottskadade. Hur kommer det landa, tror du?
– Det ser ut att bli ett lite lugnare år än 2022 och 2023. I alla fall än så länge. Det påminner om hur det såg ut för några år sedan.

Tror du det att det handlar om ett trendbrott eller ser vi bara normala variationer?
– Det handlar nog rätt mycket om tillfälligheter. Man ska vara försiktig med att dra för stora eller förhastade slutsatser.

Den stora frågan är ju varför just Sverige är så drabbat av skjutvapenvåld. Vilket är ditt svar?
– Det är en svår fråga. Det handlar om många faktorer som samverkat. En bidragande faktor är sannolikt bristande integration, eller invandring, eftersom många av de som skjuter eller blir skjutna har utländsk bakgrund. Vi har även reagerat för sent, polisen har ju inte lyckats bromsa utvecklingen. Väldigt få blir dömda, och då blir det nästan som ett självspelande piano. Många har lärt sig ett beteende, och vi ser ju även hämndspiraler som bara fortsätter.

Tidigare pratades det mycket om projektet ”Sluta skjut”. Vilka är dina tankar om det?
– Det är ju ett projekt som testats i Malmö. Det är en metod som verkar ha fungerat i USA. I Malmö har skjutningarna minskat, men vi vet inte exakt varför. Nu testas ”Sluta skjut” i flera andra städer, men med andra namn.

Tror du på projektet?
– Ja, det är ingen perfekt metod, men det kan absolut ge resultat.

Hur ser forskningen om skjutningar ut?
– Vi har publicerat en hel del. Om platser och om risker. Om det skett en skjutning, ökar risken fyrfalt att det ska ske en ny skjutning på ungefär samma plats. Sedan har vi sett att bostadspriserna sjunker i ett område där det varit skjutningar, så skjutningar skapar förstås otrygghet och gör området mindre attraktivt.

Om du fick massor av forskningsmedel, vad skulle du undersöka då?
– Vilka effekter olika insatser får. Det är bara ”Sluta skjut” som effektutvärderats. Det vore intressant att undersöka vilka andra interventioner som ger effekt. Så det är mycket vi inte vet.

Hur ser du på den långsiktiga trenden vad gäller skjutningar?
– Jag tror att det kan bli bättre, men det kommer ta lång tid.

En känd författare, Elisabeth Åsbrink, hade en skottlossning i sitt trapphus i Hammarby Sjöstad i Stockholm nyligen. Då hamnade frågan i DN Kultur. Vad händer när skjutande börjar nå den välmående medelklassen?
– Skjutningarna är fortfarande tydligt kopplade till utanförskapsområdena. Men vi ser ju en allt större geografisk spridning, och då är det fler och fler som påverkas. Så genomslaget blir större. Detta skifte har redan skett. Förra året började man ge sig på anhöriga till kriminella.

En helt helt annan sak: Varför blev du kriminolog?
– En ren slump faktiskt. Jag pluggade statsvetenskap, och när jag skulle skriva min masteruppsats så handlade den om inbördeskrig. Och då studerade jag upploppen i Rosengård 2008/09, där teorierna om inbördeskrig fungerade. Efterhand blev det en studie som publicerades. Sen fick jag en doktorandtjänst inom kriminologi, trots att jag aldrig läst kriminologi. Sen har det rullat på.

Skiljer du dig från Stockholmskriminologerna, Jerzy Sarnecki och hans kolleger?
– Det är nog inte så stora skillnader, men vi kanske tolkar forskningresultat lite olika ibland.

Slutligen, berätta något om dig som inte har med forskning eller kriminologi att göra.
– Jag har rest jorden runt som ung. Jag har tillbringat en stor del av mina unga år på resande fot i Asien och Latinamerika.