Giorgia Melonis många ansikten

MSI bytte 1994 namn till Alleanza Nazionale, under ledning av Melonis mentor Gianfranco Fini. Det nya partiet tog aldrig avstånd från fascismen, men framhöll likväl att fascismen var en del av historien som nu var överspelad. Alleanza Nazionale var enligt Fini inte “ett nytt parti” utan en “strategi” som behövdes för att föra fascismen in i ett nytt millennium.²

Meloni […] har putsat på sitt personliga varumärke ordentligt.

Den unga Giorgia Meloni, en kaxig tjej från orten i Garbatella i utkanten av Rom, formades i dessa miljöer, där gränserna mellan institutionell politik och extrema kretsar minst sagt är flytande. Som 21-åring var Meloni ordförande för Alleanza Nazionales ungdomsgren och en referenspunkt för den italienska extremhögern.³ En inblick i den unga Melonis liv ges av en hyllningslåt från den tiden, av fascist-bandet Aurora, vars frontman senare har engagerat sig i Fratelli d’Italia.⁴ Låten är på bred dialekt och så gott som oöversättlig, men den centrala bilden är talande; bakom den unga Melonis “smink och flätor” och “rådjursögon” (och “meloner”) gömmer sig en brutal militant fascist med “fyrkantiga pungkulor”. Visst har mycket hänt sedan dess: Meloni blev den yngsta ministern någonsin under Berlusconis regering och har putsat på sitt personliga varumärke ordentligt. Men bilden av ett militant fascistiskt arv, gömt under den polerade ytan, tycks ändå stå sig ganska väl. 

År 2012 grundade Giorgia Meloni partiet Fratelli d’Italia ur askan av det nedlagda Alleanza Nazionale. Det nya partiet flyttade in i det gamla högkvarteret på Via Della Scrofa i Rom. De bevarade MSI:s symbol, en flamma med den italienska flaggans tre färger. Symbolen är i sin tur samma som finns på Mussolinis sarkofag.⁵ Man hittade även inspiration till partiets slogan: Dio, patria e famiglia (Gud, fosterland och familj) hos en viss Benito Mussolini. 

Partiet har dock inget med fascismen att göra, menar Giorgia Meloni. “Den italienska högern har lämnat fascismen i historien” säger hon i en inspelning på engelska, franska och spanska, riktad till den internationella pressen.⁶

Från ytterkant till maktparti

Det må finnas ett korn av sanning i detta. Partiet har genomgått en grundlig make-over. Ser man enbart på policyförslag kan partiet knappt kännas igen från för några år sedan. Exempelvis var Meloni tidigare en av landets mest högljudda EU-skeptiker: hon förespråkade att Italien skulle träda ur euron och agera i EU-parlamentet som bromskloss à la Orban (en politiker som Meloni har nära kopplingar till)⁷. Nu har tongångarna bytts ut; samarbete med unionen står högt upp på agendan, inte minst genom att förhandla fram matigare stödpaket till Italien. Även i fråga om Ukraina har Meloni svängt i takt med opinionen. Tidigare har hon pläderat för att förnya relationer med Putin.⁸ Nu är hon en förkämpe för Nato. Fratelli d’Italia gick till val med löften om att utöka Italiens Nato-budget och lovade att skicka fler vapen till Ukraina.⁹ Meloni har varit skicklig i att vända kappan efter vinden och fiska väljare som traditionellt har röstat på andra partier.

Salvinis motgångar tycks ha gött Melonis framgångar. 

Melonis snabba vändningar har gett Fratelli d’Italia övertaget över de andra partierna i den högerkoalition som samlade 44 procent av väljarna: Silvio Berlusconis Forza Italia och Matteo Salvinis Lega Nord. Lega Nord blev valets största förlorare med knappt 9 procent av rösterna, mot 17 procent för fyra år sedan. Salvinis motgångar tycks ha gött Melonis framgångar.  I synnerhet i frågan om Ukraina har Fratelli d’Italia lyckats presentera sig som ett mer mainstream alternativ till Legas populism. Lega har historiskt sett haft nära band till Putin, inte minst när det gäller finansiering, något som de inte kunnat ta avstånd från på ett övertygande sätt.

Samtidigt har Fratelli lyckats ge sken av att vara ett mindre korrupt och mer principfast alternativ till det andra partiet i koalitionen, Berlusconis Forza Italia. Efter korruptionsskandaler och allmän misskötsel har Berlusconis parti lämnat moderata högerväljare politisk hemlösa, något som Fratelli d’Italia har lyckats slå mynt av. I valet 2018 fick Forza Italia 14 procent av väljarnas stöd, nu är de nere på 8 procent. Inte ens plastikkirurgerna verkar kunna få Berlusconi att hänga med i tiden. Inte heller ex-presidentens försök att bli viral på Tiktok genom att visa upp “hur snygg han var som 18-åring”.¹⁰

Historien upprepas

Intressant är att dagens högerkoalition är mer eller mindre identisk med den som först förde Berlusconi till makten 1994. Forza Italia samlade då 21 procent av rösterna bara några månader efter att partiet grundades, varpå Berlusconi krokade arm med två högerradikala partier, Lega Nord i norra Italien och Alleanza Nazionale (senare Fratelli d’Italia) i Syd. Skillnaden nu är att Forza Italia inte längre drar i trådarna. 

Melonis förmåga att skapa en enad front med Berlusconi och Salvini innebar ett övertag för oppositionen.

Melonis förmåga att skapa en enad front med Berlusconi och Salvini innebar ett övertag för oppositionen. Tre ytterligare block kan annars urskiljas i den italienska politiken. Det är dels en vänsterkoalition som samlade knappt 27 procent av rösterna, ledd av det socialdemokratiska Partito Democratico, som blev andra största parti efter Fratelli d’Italia, med knappt 20 procent. Partiet leds av Enrico Letta, som var Italiens premiärminister under 2014 tills hans regering fälldes av partikamraten Matteo Renzi som var premiärminister från 2014 till 2016. Renzi har senare gjort comeback med ett eget parti, Italia Viva. I koalition med det socialliberala partiet Azione har Renzi bildat en “tredje pol” som fick knappt 8 procent av väljarnas stöd i årets val. Renzi hoppades få en vågmästarroll och att bidra till Mario Draghis återkomst. Ytterligare en före detta premiärminister, Giuseppe Conte, leder det populistiska Movimento Cinque Stelle (femstjärnerörelsen), som blev tredje största parti med nästan 15 procent (resultatet 2018 var 32 procent).

Många ansikten

Nyckeln till Fratelli d’Italias framgång ligger åtminstone delvis i en konst som redan Berlusconi bemästrade: att visa upp olika ansikten för olika människor – och sedan övervinna skillnader dessa emellan med ledarens karisma. Genom att marknadsföra olika aspekter av partiet har man inte bara lyckats få röster från ytterhögern, utan även från den moderata högern, från arbetarklassen, från katoliker, från Femstjärnerörelsens väljare … Till katolikerna talar Meloni om “naturliga familjer”, till egenföretagare utlovas en flat tax, till invandringskritikerna en blockad av fartyg från Libyen. Inför arbetarklassvänstern talar hon lyriskt om hur storbankernas spekulation suger ut de skötsamma arbetarna. För fascisterna visar Meloni upp alla tecken på kontinuitet med traditionen från MSI och Alleanza Nazionale.¹¹

I synnerhet en aspekt av denna tradition lever starkt i Giorgia Meloni: visionen som lades fast av hennes politiska mentor Gianfranco Fini. Finis strategi var att hitta nya uttryck – nya ansikten – för den politiska drivkraften som en gång i tiden gestaltades i italiensk fascism.¹² Giorgia Meloni har hittat många sådana ansikten, som kan visas upp för olika väljargrupper vid olika tillfällen. I slutändan blir alla dessa olika ansikten ett och samma. Som svar på frågan huruvida hon är fascist (eller populist eller nationalist) säger hon alltid samma sak: hon tillhör ingen -ism, hon är bara Giorgia Meloni. ”Io sono Giorgia”, heter Melonis bästsäljande självbiografi – “Jag är Giorgia”. 

En postideologisk populism, som lyckats locka stora delar av befolkningen bortom ideologiska konfliktlinjer.

Fokus på en karismatisk ledare hänger också samman med en mer generell trend i italiensk politik. När de etablerade politiska ideologierna (kristdemokrati, socialdemokrati och kommunism) i ett virrvarr av korruptionsskandaler kollapsade under 1990-talet, öppnades möjligheten för en ny sorts politik. En postideologisk populism, som lyckats locka stora delar av befolkningen bortom ideologiska konfliktlinjer. Fratelli d’Italia är knappast det första med en sådan strategi. Det är ett beprövat koncept. Forza Italia lyckades med detta när det begav sig. Namnet var lånat från fotbollsvärlden, en modell för en bred folkrörelse som inte begränsades av ideologiska bojor. Samma sak gjorde Movimento Cinque Stelle, en populistisk “varken höger- eller vänster-rörelse” grundad av komikern Beppe Grillo. De vann valet med 32 procent. Fratelli d’Italia följer i dessas fotspår. Deras namn råkar också leda tankarna till fotbollens värld – det är kopierat rakt av från nationalsångens första strof. 

Bara suttit på bänken

Det de ovan nämnda politikerna siktar på är den så kallade voto di pancia, att rösta med magen (det som i vårt mindre kulinariska land kallas “plånboksrösta”). Energikrisen har satt djupa spår i den italienska ekonomin, som är nästan helt och hållet beroende av rysk gas. Fratelli d’Italia lovar enorma stödpaket. De vill också införa ett pristak för gasen, för att begränsa den ekonomiska spekulationen.¹³

Meloni är den bästa spelaren för att hon hittills bara suttit på bänken.

Den sista avgörande nyckeln till Melonis framgång hittas även den i fotbollens värld. Inom italiensk fotboll finns ett talande ordspråk: “matchens bästa spelare är alltid den som inte får spela”. ”Om bara Totti hade varit kvar i landslaget hade vi vunnit …” Samma tanke gäller för politiken: Meloni är den bästa spelaren för att hon hittills bara suttit på bänken. Dessutom, under Draghis regering var Fratelli d’Italia mer eller mindre det enda oppositionspartiet. I söndagens val leddes fyra av de största partierna av före detta premiärministrar som utlovade mer av det gamla vanliga. 

Det italienska valet 2022 var ett val med många ansikten. Det utbredda missnöjet skiner igenom det rekordlåga valdeltagandet och en ekonomi som går på knä, med gasräkningar som människor inte har råd att betala. Giorgia Meloni är ett av de ansikten som lyckats spela på missnöjet och som förvandlat det till stöd för ett nationalistiskt parti.