Klassikern: The three-body problem

Din pappa, en känd forskare, har dödats under ett kritikmöte efter att han undervisat den ”extremt reaktionära” teorin om Big bang. Själv har du torterats nästan till döds som straff för att ha läst ”Silent Spring” av Rachel Carson, en bok som får dig att betrakta människan som ett lika stort problem för miljön som kulturrevolutionen är för människan. Hur många andra handlingar som vi annars tar för givna är i verkligheten onda, tänker du. Du slås av insikten att människan är oförmögen att själv förmå sig till ett moraliskt uppvaknande för att rädda jorden. Det krävs en kraft som inte är mänsklig.  Du sänder ett meddelande i rymden.

Nu, en ensam dag, får du plötsligt svar.

(Spoiler alert! Hoppa över följande stycken om du vill läsa boken med helt fräscha ögon)

(Läser du vidare?)

(Ok. Då står där följande.)

”Svara inte!

Svara inte!!

Svara inte!!!”

Frågan är nu: Svarar du?

Liu Cixin (Liu är familjenamn och Cixin hans tilltalsnamn) har gjort ett storverk med trilogin ”Remembrance of Earth’s part”, där ”The three-body problem” från 2006 är den första delen. Böckerna är en blandning av bladvändade agentroman, filosofisk och politisk idédiskussion och science fiction. De tar dig till vetenskapens yttersta gränser och bortom dessa. Boken är också en nyckel för den som vill förstå dagens Kina. Liu är också elitistisk på ett härligt osnobbigt kinesiskt sätt, han använder ord som möbiusband utan att förklara dem. I stället välkomnar han alla att höja sig till hans nivå och själva ta reda på vad ordet betyder. Det är därför inte konstigt att ”The three body problem” har sålt i miljonupplagor världen över och har en särskild hängiven fan-skara bland it-nördar, rymdforskare och människor med intresse för skärningspunkten mellan historia, geopolitik och teknik – USA:s tidigare president Barack Obama är ett av bokens fans.

Varje era sätter osynliga bojor på de som lever i den, och jag kan bara dansa i mina kedjor.

Författaren växte upp i en fattig by i Henanprovinsen ”där hunger var varje barns följeslagare”. I efterordet beskriver han hur hans liv förändrades när han år 1970 såg en liten glidande stjärna på natthimlen. Det var Dongfanghong I, Östern är röd I, Kinas första satellit i rymden. Den längtan och nyfikenhet som då fyllde hans hjärta gjorde att han idag är Kinas mest hyllade sci-fi-författare.

Trilogin har kritiserats för att hylla totalitära system, men då läser man ganska enögt.

Som Liu själv skriver i efterordet: Varje era sätter osynliga bojor på de som lever i den, och jag kan bara dansa i mina kedjor. Boken visar förvisso att under vissa situationer är olika samhällsformer mer lämpliga än andra, men under andra förhållanden kan styrkorna bli en nackdel.

En styrka med science fiction är att genren visar hur saker som i en era fördöms som ondska i nästa era kan betraktas som höjden av förnuft. Under corona har såväl enpartistaten Folkrepubliken Kina som demokratin Taiwan (Republiken Kina) med olika metoder klarat att kontrollera covid-19 samtidigt som USA och Europa har misslyckats. Det som i januari betraktades som asiatisk överreaktion  hade i april blivit ett avlägset mål för Europa.

För de hot som beskrivs i boken kan ibland en totalitär högteknologisk diktatur vara effektiv, men priset är också högt – vilket Liu osentimentalt redogör för. Några färdiga svar ger han inte.   

Rymden är platsen för den nya geopolitiken

Boken är också en bra läsning för en tid då rymdåldern verkar vara på väg att börja på allvar och spännande upptäckter rasar in. Forskare har nu observerat vad som kan vara spår av liv på Venus, en planet som tros ha haft stora hav innan de kokade bort i en växthuseffekt som löpte amok. Venus är nästgårds från jorden. Vad annars kan finnas ute i rymdens otaliga stjärnor och planeter? Men Liu stirrar in i det stora mörkret och ser ett hot, vilket han är långtifrån ensam om.

Halvvägs mellan solen och jorden har Nasa installerat satelliten DSCOV. Den kommer att ge en halvtimmes varsel på att ett större solutbrott är på inkommande. En sådan coronal mass ejection (CME) skulle kunna slå ut elnät på jorden i månader, kanske år, och göra satelliter oanvändbara. Risken kan vara så hög som 50/50 att ett utbrott ska inträffa detta århundrade.

Sedan har vi asteroidhotet – som vi vet avslutade dinosauriernas era på jorden. Men människan har kartlagt de flesta stora asteroiderna och turligt nog verkar ingen ha kurs hitåt. Nästa år planerar USA att inleda något som kan bli en början på ett jordförsvarssystem. Projektet kallas DART (Double Asteroid Redirection Test). Den ska försöka knuffa undan en mindre asteroid som går i omloppsbana kring en stor.

Men den mesta energin ägnar människan som vanligt åt att utveckla vapen och teknik för att kunna dominera över sina medmänniskor nere på jorden. Liu tycker att vi i stället borde koncentrera sig på det som han ser som den stora osäkerhetsfaktorn för vår art: mötet med okända utomjordiska livsformer.

Liu Cixin har gjort ett storverk som det bör höra till allmänbildningen att ha läst.

Boktrilogin har svagheter. Är det trovärdigt att mänskligheten skulle klara att samla sig inför ett hot som ligger flera hundra år framåt i tiden? Med tanke på att vi inte ens klarar att göra det inför klimathotet som är framför våra näsor.

Många av i synnerhet kvinnoporträtten är endimensionella. En ”unik” drömkvinna som selekteras till sällskap åt en av bokens genier påminner mer om ett snittvärde av manliga kinesiska studenters fantasikvinnor än en verklig person. Men Liu Cixin har gjort ett storverk som det bör höra till allmänbildningen att ha läst. Bok 1 och 3 är mästerligt översatta till engelska av Ken Liu. Del två innehåller, i likhet med rymdfärder, vissa transportsträckor, men målet gör resan värd.

Nu väntar vi på en svensk översättning!