När medier kablar ut sådana budskap på bred front är det lätt att ledas in i narrativet om nödvändig havsbaserad vindkraft. Detta är felaktigt, främst av tre skäl:
- Sveriges elförbrukning uppvisar inga tecken på att växa i enlighet med prognoserna avseende elektrifiering. Tvärtom, snarare.
- Industrins elbehov kan inte tillgodoses av väderberoende el såsom vindkraft – el från vindkraft blåser bara ut ur landet.
- Vindkraften på land har mycket omfattande lönsamhetsproblem och till havs ser det inte bättre ut.
Lås oss gå igenom dessa punkter i tur och ordning.
Sveriges elanvändning sjunker
I motsats till vad många tror har Sveriges elförbrukning i själva verket sjunkit stadigt de sista 20 åren. Dels tack vare en kontinuerlig effektivitetsförbättring med allt från energisnålare belysning till utbyggd fjärrvärme, dels på grund av höjd beskattning och energibrist som gjort el dyr när den behövs som mest. År 2023 gjorde SCB en undersökning som visade att 6 procent av svenskarna inte har råd att värma upp sina bostäder på vintern.
Att inte behöva frysa på vintern har åter blivit en klassfråga i Sverige efter nedläggningen av kärnkraften i Sydsverige.
Vi har fått höra att elförbrukningen kommer fördubblas i Sverige på bara några decennier. Om detta vore fallet framstår det som egendomligt att vi i stället bevittnat en sjunkande eller stillastående elanvändning de senaste 20 åren.
Flera av framtidens prognosticerade energislukare har redan 2024 hamnat i malpåse.
Hybrit skjuts på framtiden, bland annat därför att elektrolysen som ska skapa vätgas med hjälp av vindkraftsel är så dyr att projektet inte är ekonomiskt försvarbart.
Batteritillverkaren Northvolt, som fått stöd från samhället på ett sätt som saknar historiska paralleller, är på väg att gå i konkurs och det finns flera utländska batteritillverkare som är redo att ta dess plats. Försäljningen av elbilar har gått ner med 21 procent jämfört med förra året. Slopad klimatbonus och minskade priser på fossila bränslen har sänkt efterfrågan.
Energimyndigheten är med all rätt ganska spretig i sina prognoser av framtida energiförbrukning, och mycket pekar på att Sveriges elförbrukning inte alls kommer att växa som många hävdar.
Vindkraftsel blåser ut ur landet
Ett flertal svenska politiker är stolta över att Sverige blivit en nettoexportör av el. I diagrammet kan vi se hur svensk vindelsproduktion och elexport ökat i samma takt.
Det är ingen slump att Sveriges elexport går hand i hand med expansionen av andelen vindkraft i systemet. Om graferna ovan följer varandra så tätt över närmare 20 år måste det finnas en orsak till detta samband.
När det blåser är elöverskottet numera så stort att det måste reas ut på export eftersom det inte kan lagras. Expansion av vindkraften innebär inte att industrin får pålitlig tillgång till el. Det innebär bara att vi får större elöverskott som måste exporteras när det blåser och brist på el när det inte blåser.
Ändå fortsätter utbyggnaden. Den som tittar i Energimyndighetens prognoser kan följa hur ytterligare tusentals vindkraftverk planeras i Sverige, såväl till havs som till land. Politiker argumenterar för att avskaffa det kommunala vetot så att utbyggnaden kan fortsätta ännu snabbare. Den som roar sig med att läsa igenom de svenska vindkraftsanläggningarnas årsredovisningar kan se att det har satsats åtminstone 300 miljarder kronor på utbyggnad av vindkraft i Sverige. Detta är ändå bara början på en historisk satsning vars ekonomiska konsekvenser sällan diskuteras.
Fler vindkraftverk ökar bara risken för fler konkurser
När de första vindkraftverken i Sverige byggdes i början av 1980-talet fanns ingen infrastruktur eller teknik för att på ett kostnadseffektivt sätt lagra deras energi. Sedan dess har ingenting förändrats. Vi har inte löst det ursprungliga problemet med energilagring. Konsekvensen är idag en energiproduktion som åker berg- och dalbana. Perioder av effektbrist avlöses av perioder med överskott av el.
När det blåser friskt är elöverskottet numera så stort att vi måste betala en del vindkraftsanläggningar för att sluta producera el. Andra vindkraftsanläggningar slutar frivilligt producera el när det blåser eftersom elproduktionen blir så stor att priserna blir negativa. Man måste helt enkelt betala sina kunder för att ta emot elen. När det å andra sidan inte blåser uppstår effektbrist och oljekraftverket i Karlshamn startas för att elnätet inte ska kollapsa. I dagens Sverige har vädrets makt över elpriset blivit ett stående inslag i kvällspressen.
Havsbaserad vindkraft är betydligt dyrare att anlägga än landbaserad.
När man tittar på lönsamheten i de svenska vindkraftsanläggningarna är den katastrofal. Enorma investeringar varvas med spektakulära konkurser. Den kanske mest kända finansiella rekonstruktionen är Markbygden Ett i Norrbotten. Med lån av EU har kinesiska staten anlagt 179 stycken 200 meter höga verk till en kostnad av åtta miljarder kronor. Förlusterna är en naturlig konsekvens av att vindkraften inte kan lagra el eller garantera leverans när det behövs. När det blåser skapas numera elöverskott som sänker marknadspriset på el ofta under produktionskostnad. När det inte blåser uppstår brist på el och höga elpriser eftersom vindkraften inte kan leverera. Många elkunder kräver dock el till fast pris oavsett väderlek, vilket tvingar vindkraftsbolagen att spekulera i elinköp från planerbara energikällor. En affärsmodell med uppenbara problem och risker.
Det talas om att vindkraftselen ska omvandlas till vätgas med hjälp av elektrolys men idag finns ingen sådan infrastruktur i Sverige och kostnaden för den är skyhög. Även om vätgaselektrolys skulle bli ekonomiskt gångbart en dag kommer i princip hela Sveriges vindkraftsbestånd då att ha överskridit sin ekonomiska livslängd.
I nationalekonomen Christian Sandströms och min artikelserie i Affärsvärlden har vi granskat 91 procent av de vindkraftverk som uppfördes under perioden 2011–2023 och i diagrammet nedan ser vi hur det gått. Totalt sett har man haft en omsättning på 50,6 miljarder och en förlust på resultat efter finansiella poster på 17,8 miljarder, det vill säga en förlustmarginal på minus 35 procent.
Olönsamheten är kronisk och visar inga tecken på att gå över. Tvärtom.
Havsbaserad vindkraft har stora utmaningar
Landbaserad vindkraft har en mycket kort livslängd jämfört med andra energikällor, och det är inte bättre med havsbaserad vindkraft.
Sverige var först i världen med att riva en havsbaserad vindkraftsanläggning år 2015. De fem verken i anläggningen Yttre Stengrund revs efter bara 14 år. Utgrund i Kalmar län revs efter 18 år. Bockstigen på Gotland med sina 65 meter höga verk totalrenoverades 2018 för att förhoppningsvis hålla 15 år till. Granskar man övriga havsbaserade vindkraftsanläggningar i Sverige ser man att produktiviteten sjunker år för år. På land håller vindkraftverk förhoppningsvis i 25 år. Livslängden till havs är kortare på grund av starkare vindar och salt vatten.
Idag påpekas om och om igen att det behövs mer el, men inte vad den ska kosta. Havsbaserad vindkraft är betydligt dyrare att anlägga än landbaserad. I Storbritannien har regeringen nyligen budgeterat kostnaden för en flytande havsbaserad vindkraftsanläggning till 2 kronor och 70 öre per kWh. Detta kan jämföras med att den svenska regeringen vill ge bolag som investerar i kärnkraft ett garanterat elpris på 80 öre per kWh de första 40 åren för att garantera lönsamhet. Och kärnkraftverkens livslängd beräknas till 80 år.
Den havsbaserade vindkraftsanläggningen Mareld, som projekteras 40 kilometer ut i Nordsjön på 420 meters djup utanför Smögen, är ett exempel på en flytande vindkraftsanläggning. Havsdjupet är så stort att man tänker sig att dessa 350 meter höga vindkraftverk ska flyta på flottar förankrade i botten. Huruvida detta är möjligt i praktiken och vad den verkliga kostnaden blir återstår att se. Även annan havsbaserad vindkraft är väldigt dyr om man räknar med anslutningskostnader till elnätet. Man måste ställa sig frågan vem som ska ha råd att använda så dyr el.
Svensk industri konkurrerar på en global marknad och man måste fråga sig hur den ska klara sig om energin kostar tio gånger mer i Sverige än i Kina. Havsbaserad vindkraft är inte bara dyr, den har precis samma problem som all annan vindkraft; den är slumpmässig och det existerar idag ingen infrastruktur för att spara energin. I själva verket är vinden så slumpmässig att säkert tillgänglig effekt bara är runt 10 procent av installerad effekt.
De vindkraftverk som planeras till havs är betydligt större än de på land och skulle kunna producera enorma mängder el när det blåser. Ett exempel på en av de anläggningar som nu stoppas är projektören OX2:s projekt Neptunus vindkraftsanläggning, som med sina 310 stycken 420 meter höga vindkraftverk i Blekinge skulle kunna producera 17,5 TWh el per år. Enligt OX2 skulle Neptunus kunna försörja 3,5 miljoner hushåll. Hur detta skulle genomföras och vad det kommer att kosta är oklart eftersom ingen har byggt något liknande tidigare.
Om enbart Neptunus skulle anläggas skulle det innebära en ökning av årlig svensk elproduktion med 11 procent. Eftersom vindarna i Nordeuropa i princip blåser likadant överallt skulle Neptunus elproduktion ske samtidigt med övrig vindkraftsproduktion i Sverige och skapa ett enormt överutbud av el som inte kan användas eller lagras. Dess produktion skulle alltså ha ett mycket lågt värde. Med nuvarande system för att balansera väderberoende elproduktions svängningar skulle Svenska kraftnät betala Neptunus för att inte producera el när det blåser. Annars skulle elnätet kunna bli överbelastat och kollapsa.
Det hävdas återkommande att marknaden vill ha mer vindkraft, men när man tittar på dessa konkreta exempel blir det tydligt att utbyggnaden av vindkraft inte kan bygga på marknadsmässiga grunder. I vilken annan bransch som helst skulle ett investeringsprojekt med en sådan affärskalkyl inte komma långt i en börsintroduktion eller vid ett finansieringsmöte med en bank.
Sanningen är att det är EU, stater och offentliga pensionsfonder som är de främsta investerarna. Vanliga människor är ofta helt omedvetna hur de genom politiska beslut går i god för gröna projekt. Ett exempel är hur det privata företaget SR Energy sålde sina olönsamma vindkraftsanläggningar till svenska pensionsfonder häromåret.
Vem tjänar på en utbyggnad till havs?
När man analyserar vindkraftsindustrin ser man att vinster inte kommer från elproduktion. Turbintillverkare som Vestas tjänar på att underhålla ett växande bestånd av vindkraftverk. Projektörer som Eolus Vind eller OX2 täljer guld med smörkniv när man bygger upp vindkraftsindustrier och säljer dem vidare till investerare. Vindkraftsanläggningarna, som är industrins hjärta, ska tjäna pengar på att producera el men gör enorma förluster.
Under perioden 2019–2030 satsar EU 1 000 miljarder euro på den gröna omställningen i form av bankgarantier och billiga lån till bland annat vindkraft. Med denna satsning motsvarande Sveriges dubbla bnp har EU:s ledande politiker skapat en enorm grön bubbla. En närmast outsinlig flod av medborgarnas pengar flyter in i vindkraftsindustrin, som på ett mycket skickligt sätt propagerar för ännu mer stöd. Bankerna spelar med – de får sina lån garanterade av stater och EU när de lånar ut pengar till projekt som vindkraft inom den gröna omställningen.
Privata aktörer kan med relativt litet eget kapital köpa en vindkraftsanläggning och få resten av finansieringen garanterad genom EU och kreditgarantier. Marknadskrafterna har upphävts och vi ser konsekvenserna i form av en skenande utbyggnad av vindkraft, vars överskottsproduktion inte går att använda eller lagra.
Det är svårt att se vad samhället vinner på en fortsatt utbyggnad av vindkraften. Tvärtom skapar den störningar i elförsörjningen och är oberäknelig. Enorma belopp har investerats i vindkraft, ett energislag som inte kan planeras, lagras och behöver ständig backup från ursprunglig baskraft när det slutar blåsa. Det är dags att diskutera vilka de egentliga vinnarna är och vem som säger sig tala för hela den svenska industrin när man säger att vindkraften måste byggas ut även till havs.
artikel från Kvartal
- Alla artiklar
- Alla poddar
- Kvartals app
- Reklamfritt