Det finns en särskild textgenre på kultursidorna – företrädesvis DN:s – som består av att en kvinnlig kulturskribent reflekterar över mäns beteenden. Ett typiskt exempel är DN:s
Hanna Fahl som nyligen skrivit
texten ”Förlåt en grov generalisering – men hur mår egentligen killar?”
Jag tror att få läsare kan föreställa sig att en liknande text skriven av en man, som generaliserar om kvinnor på liknande sätt, skulle publiceras. Nåja, jag stör mig egentligen inte på texterna som sådana – jag uppskattar verkligen kvinnors omtanke om oss män. Det är generaliseringarna som skaver.
Låt mig förklara: Låt oss – för enkelhetens skull – utgå från hypotesen att det verkligen finns två olika kön, och att det existerar någon form av skillnad mellan dessa två kön. Men, de intressanta skillnaderna mellan dessa består nog inte i första hand av olikheter i medelvärden eller genomsnittliga beteenden som man kan generalisera utifrån, utan i variationerna inom könen.
Den ekonomiska ojämlikheten är alltså större bland män än bland kvinnor…
Redan Charles Darwin konstaterade att i djurvärlden är hannarna mer varierade än honorna. Och i boken Men and women. A study of human secondary sexual characters från 1894 hävdade sexologen Havelock Ellis att genialitet var vanligare bland män av samma anledning som att idioti är vanligare bland män: ”Dessa två sakförhållanden är bara två aspekter av ett vidare zoologiskt fenomen – den större variationen hos hanen.”
Denna utsaga har faktiskt testats på senare år, vilket man kan läsa om i vetenskapsjournalisten Maria Gunthers fascinerande bok Smart. Vad vetenskapen säger om intelligens (Albert Bonniers förlag 2020). Två gånger har man nämligen intelligenstestat ett tvärsnitt av en hel befolkning, vilket skett i skolor i Skottland åren 1932 och 1947 då totalt över 80 000 skolbarn fick göra samma intelligenstest. Båda gångerna visade det sig att pojkarnas IQ hade större spridning än flickornas. Runt 1 000 skolbarn fick ett resultat som motsvarade ungefär en IQ på 60. I denna grupp var det ungefär dubbelt så många pojkar som flickor. I andra änden av skalan var det betydligt färre, men åtta pojkar och en flicka nådde upp till cirka 140 i IQ. Detta mönster, där män som grupp är mer varierade än kvinnor i intelligens har även bekräftats i senare studier.1
Även i de materiella utfallen av livet hittar vi en större spridning bland män än bland kvinnor. Män är överrepresenterade i extrempositionerna, bland såväl miljardärer som uteliggare, liksom i näringslivets toppskikt och i fängelserna. Den ekonomiska ojämlikheten är alltså större bland män än bland kvinnor, vilket nationalekonomen Anne Boschini vid Stockholms universitet bekräftat för mig. Här i Sverige ökar ojämlikheten dessutom bland männen, medan den minskar något bland kvinnorna.
Män både vinnare och förlorare
Och detta mönster går igen: En norsk forskningsstudie från 2011 konstaterar att mannen är extrem; redan i födelsevikten är variationen större bland nyfödda pojkar än bland nyfödda flickor. När forskarna även undersökte längd och vikt hos 2 700 vuxna var variationen störst bland männen. Det samma gällde blodvärdena, liksom betygen i fem miljoner examensresultat som forskarna analyserat.
Vad gäller något så pass extremt som dödligt våld är män i stor majoritet både som förövare och som offer. Män har i alla tider haft en långt högre förtida dödlighet än kvinnor, samtidigt som de allra rikaste och resursstarkaste i de allra flesta samhällen varit grupper av män. Ni ser – män som grupp är alltså diversifierad; här hittar vi både de största vinnarna och de största förlorarna.
Män är mer benägna att uttrycka en tydlig åsikt åt något håll, medan kvinnor oftare svarar att de är tveksamma eller inte vet.
Ta sedan detta med reproduktion – en inte oviktig del av livet. Kvinnor blir oftare föräldrar än män, och kan få cirka ett dussintal barn under tiden de är fertila. Män är dock oftare barnlösa än kvinnor, samtidigt som några män historiskt sett fått massor av barn tack vare polygami eller seriemonogami. Mäns utfall vad gäller familjeliv och föräldraskap är alltså mer olikartat än kvinnors.
I enkätundersökningar ser man ett liknande mönster: män är mer benägna att uttrycka en tydlig åsikt åt något håll, medan kvinnor oftare svarar att de är tveksamma eller inte vet, berättar Demoskops vd Karin Nelsson för mig.
Poängen börjar kanske framgå: mycket tyder på att män som grupp är mer olika varandra än kvinnor som grupp (detta säger förstås ingenting om enskilda individer). Vissa träter om män eller kvinnor är bäst på att köra bil. Personligen skulle jag utifrån alla dessa samstämmiga forskningsresultat gissa att både de bästa och de sämsta bilförarna är män.
Så slutligen – om man nu till varje pris vill generalisera om något kön så tyder väl mycket på att det är mer motiverat att generalisera om kvinnor än om män? Detta är något som de kvinnliga kulturskribenterna kanske borde fundera på – om man nu ska generalisera. Skämt åsido, men denna märkliga och underrapporterade könsskillnad kanske man skulle ta mer i beaktande i genusdiskussionerna framöver?
Se noter Visa mindre
Noter
- Gunter, Maria: Smart. Vad vetenskapen säger om intelligens (2020), kap 7.
Henrik Höjer är Kvartals vetenskapsredaktör. Han är även historiker och författare.
