SVT-dokumentär mörkade ”Abolis” dubbla identiteter

På plats i Kabul försöker den papperslöse Abolfazl skaffa afghanska ID-handlingar så att han ska kunna ansöka om arbetstillstånd i Sverige.

För att få ett pass behöver han först en enklare afghansk ID-handling, en så kallad ”tazkira”, och för att få en tazkira måste hans familjemedlemmar eller släktingar styrka hans identitet. Hans närmaste familj bor i Iran, där han själv vuxit upp, så han ger sig därför ut på en livsfarlig resa genom talibankontrollerade områden för att få hjälp av sina något mer avlägsna släktingar i norra Afghanistan.

Klarar den riskfyllda resan

Efter att nätt och jämnt ha klarat den riskfyllda resan lyckas Abolfazl till slut få sin tazkira, och med hjälp av denna får han sedan ett afghanskt pass utfärdat. Genom en svensk kvinna som han känner sedan sin tid i Sverige erbjuds han anställning på ett köpcentrum i Västsverige och lyckas på så vis få uppehållstillstånd genom arbete.

Men skildrar tv-dokumentären verkligheten? Stämmer det att Abolfazl behövde göra den farliga resan till sina släktingar för att kunna få ett pass? Det finns uppgifter som tyder på att dokumentärens händelseförlopp är uppdiktat.

En dokumentär är en personlig skildring, det är hennes perception of reality.

Till att börja med kan Kvartal avslöja att Abolfazls arbetstillstånd är utfärdat för en annan identitet än den han sökte asyl med några år tidigare. Han lever och arbetar nu i Sverige med ett nytt förnamn och ett nytt födelsedatum. Det finns inget som tyder på att svenska myndigheter vet att de två identiteterna hör till en och samma person.

En förklaring skulle kunna vara att han har flera förnamn och att han inte kände till sitt riktiga födelseår när han sökte asyl i Sverige, och fick reda på detta först när han träffade sina släktingar i norra Afghanistan, efter den farliga resan som skildras i dokumentären. Det skulle kunna innebära att han nu fått arbetstillstånd med sin riktiga identitet. Men det finns en viktig omständighet som talar emot detta scenario.

Använder olika identiteter i filmen

När Abolfazl mot slutet av filmen visar upp sin nya tazkira syns hans förnamn och födelsedatum, skrivna på dari, som är ett av Afghanistans två officiella språk. Kvartal har låtit översätta dokumentet, där det framgår att hans förnamn är ”Abolfazl” och att han då är 21 år gammal. Dessa uppgifter stämmer överens med vad han uppgav när han sökte asyl i Sverige. Så långt ingenting konstigt.

Men några minuter senare i dokumentären får han sitt nya pass utfärdat. Enligt passet, som syns tydligt i bild, har han ett annat förnamn än på tazkiran och är i stället 25 år gammal. Och det är under denna nya identitet som han nu lever och arbetar i Sverige.

Det är alltså osannolikt att den tazkira som han i hela filmen kämpar för att få, kan ha legat till grund för det pass som senare ger honom uppehållstillstånd. Om den farliga resan i filmen verkligen gjordes, så bidrog den sannolikt ändå inte till att han fick sitt pass.

Återreseförbud i upp till fem år

En viktig fråga är varför Abolfazl ens skulle haft ett intresse av att byta identitet? Han skulle ha samma rätt att söka arbetstillstånd i Sverige med den identitet som han tidigare hade sökt asyl med. En förklaring kan finnas i omständigheterna kring hans utvisning, vilka också utelämnas i dokumentären. I en dom från migrationsdomstolen framgår att Abolfazl avvek och höll sig undan efter att han fått sitt utvisningsbeslut, och att han uttryckligen sade att han inte tänkte samarbeta med myndigheterna.¹ Detta kan leda till att en person får återreseförbud till Sverige och Schengen i upp till fem år.²

På grund av Migrationsverkets sekretess går det inte att få veta om Abolfazl fick ett sådant återreseförbud, men det skulle kunna vara en anledning till att han valde att söka arbetstillstånd med en ny identitet.

Migrationsverket lämnar av samma sekretesskäl inga andra kommentarer om Abolfazls ärende, men ett krav för att en person ska beviljas arbetstillstånd är att den sökande har styrkt sin identitet, säger Pierre Karatzian på Migrationsverkets presstjänst.

– Om en person förekommer hos oss under flera olika identiteter så kan det vara anledning att ifrågasätta om den sökande har styrkt sin identitet. Ett arbetstillstånd får återkallas om det framkommer att den sökande medvetet har lämnat felaktiga uppgifter eller medvetet har förtigit uppgifter som har varit av betydelse för beviljandet av tillståndet, säger Pierre Karatzian.

Regissören: ”Känner till alla detaljerna”

Filmens regissör, Yasaman Sharifmanesh, som själv var med och filmade dokumentären i Afghanistan, svarar svävande på frågan om Abolfazls två olika identiteter.³

– När han kom till Sverige hade han inga papper, och när han utvisades till Afghanistan försökte han bara få ett ID till sig själv för första gången i sitt liv. Och systemet i Afghanistan är inte som i Sverige. Så han bara försökte hitta ett ID-kort, och jag vet inte hur det hände, säger Yasaman Sharifmanesh.

Så det är inte hans riktiga identitet?
– Nej, nej, säg inte så är du snäll. Kan du berätta vad som är ditt mål med den här intervjun?

Kvartal berättar då att syftet med intervjun är att förstå vilken av Abolfazls identiteter som är den riktiga – och hur en tazkira med en identitet i dokumentären kunde användas för att få ut ett pass med en annan identitet.

– Nej, de (identiteterna) är inte olika, säger Yasaman Sharifmanesh.

Men det är olika födelsedatum, eller hur?
– Nej, det är korrekt.

Vilket födelseår är korrekt, 1997 eller 1993?
– (Lång tystnad) Jag tror att 1997 är korrekt.

Okej, så han är alltså inte född 1993? (födelseåret för hans nuvarande identitet, som hans arbetstillstånd är utfärdat för)
– Jag kan inte svara på den frågan just nu.

Vid ett av tillfällena måste han ha lämnat falska uppgifter?
– Han kan svara på den här frågan faktiskt. Jag har inte tillåtelse att säga allting. Visst har jag gjort den här dokumentären men det betyder inte att jag kan säga allting om min huvudperson. Ibland frågade jag honom ”får jag säga det här eller inte?”. Så jag kan fråga honom om han vill prata med dig.

Men jag undrar om du som regissör för filmen var medveten om det här?
– Ja, jag känner till alla detaljerna.

Tycker du inte att det var relevant information att delge publiken?
– När du gör en film kan du inte säga allting, vi hade 100 timmars material, och man väljer den information som hjälper publiken att få en tydlig bild av fallet.

Projektledaren på SVT ser inga problem

När Kvartal når filmens projektledare på SVT, Lars Säfström, har han inte hört talas om att Abolfazl använt olika identiteter när han sökt uppehållstillstånd i Sverige. Säfström har heller inte uppmärksammat att Abolfazl har nytt förnamn och födelsedatum på det pass som visas upp i slutet av filmen. Han ber att få undersöka saken och återkomma.

Lars Säfström återkommer efter att ha pratat med filmens producent på produktionsbolaget Ginestra film, som i sin tur talat med regissören Yasaman Sharifmanesh.

– Hon säger att när det gäller namnet är det vanligt att man har två förnamn, ett religiöst och ett som man använder i andra sammanhang, så det är inget konstigt med namnet. Och när det gäller åldern så säger hon också att det kan också bero på att man inte riktigt vet hur gammal man är när man kommer ur de här omständigheterna. Det är hennes svar.

När Kvartal förklarar att filmen tycks skildra ett osant händelseförlopp, säger Lars Säfström:

– Du verkar ju veta mer om det här då, då får du skriva det i din artikel då, eftersom du verkar vara så insatt i de här frågorna.

Kvartal förklarar än en gång att tazkiran är utfärdad för en identitet, som sedan i filmen används för att få ett pass med en annan identitet – och frågar varför den farliga resan då behövde genomföras?

– Du menar att det inte heller stämmer alltså, eller vadå? Jag förstår inte riktigt vad du har för problem med det, att han reser till… är det nåt som är hittepå eller?

Ja det förefaller ju så. Eller tycker inte du det?
– Nej, det tycker inte jag. Men den diskussionen får du väl ta med Yasaman då, hon får väl förklara hur det har gått till.

Men från SVT:s sida är svaret att det spelar liksom ingen roll då?
– Ja för filmen handlar ju inte om detta överhuvudtaget, den handlar ju om hur han lyckas ta sig tillbaka till Sverige.

”Behöver inte vara objektiva”

Filmens producent, Antonio Russo Merenda på produktionsbolaget Ginestra film, säger att han inte kände till Abolfazls olika identiteter. Han visste inte heller att tazkiran i filmen gäller en annan identitet än passet, men han tycker ändå att filmen på ett bra sätt skildrar den svåra situationen för papperslösa afghaner. Kvartal frågar varför man, mot bakgrund av den uppenbart mycket svåra situationen i Afghanistan, valt en berättelse där man behöver glida på sanningen för att filmen ska fungera.

– Alltså glida på sanningen, jag förstår inte, dramaturgi, jag menar, att sy ihop med det materialet man har. Jag menar, det är inte så enkelt, säger Antonio Russo Merenda.

– Och du måste också tänka på en sak. En dokumentär är en personlig skildring, det är hennes perception of reality. Nyhetsjournalistik har inte med dokumentärfilm att göra. Vi har helt olika metoder, vi etablerar relationer som är väldigt långvariga med våra karaktärer.

Antonio Russo Merenda menar att det är skillnad på journalistik och dokumentärfilm:

– Man kan inte applicera samma regler till en journalist och till en dokumentärfilmare. Alltså om journalister behöver vara objektiva … dokumentärfilmare behöver inte vara objektiva, säger Antonio Russo Merenda.

Sammanfattning

Sammanfattningsvis: SVT-dokumentären utelämnar det faktum att Abolfazl har sökt uppehållstillstånd i Sverige med två olika identiteter, trots att regissören säger sig känna till det. Detta kan enligt Migrationsverket vara grund för att få ett arbetstillstånd återkallat. Vidare bygger hela dokumentären på att Abolfazl måste göra en livsfarlig resa för att få en tazkira, vilken ska användas för att ansöka om ett pass. Men den tazkira han lyckas få i filmen gäller inte samma identitet som det pass han senare får utfärdat – det går går alltså att ifrågasätta huruvida resan behövde genomföras för att han skulle få passet.

Dokumentären utelämnar också det faktum att Abolfazl höll sig undan efter att han fått sitt utvisningsbeslut i Sverige, och att han uttryckligen sa att han inte tänkte samarbeta med myndigheterna. Filmen nämner inte heller att Abolfazl hade sökt asyl i ett annat EU-land innan han först kom till Sverige, och att han då uppgav en högre ålder än han gjorde i sin svenska asylansökan.⁴ I filmens beskrivning på SVT Play står det att Abolfazl aldrig varit i Afghanistan tidigare, trots att han berättat för Migrationsverket att han bodde i landet tills han var i femårsåldern. I beskrivningen står också att han var 17 år när han kom till Sverige, men om passet som visas i filmen är för rätt identitet så var han i själva verket 21 år när han sökte asyl i Sverige.

Två frågor inställer sig: Ger SVT:s dokumentär en korrekt bild av verkligheten? Och hur angeläget har SVT varit om att hålla ett högt krav på saklighet, inklusive målet att uppgifter av betydelse för sammanhanget inte saknas?

Kvartal har sökt Abolfazl, som via filmens regissör tackar nej till att kommentera uppgifterna.