Som småbarnsförälder läser man Bamse. Man läser nya Bamse, man läser Bamse från mormors källare, och man läser brorsbarnens tio år gamla Bamse, och man sitter till slut med fyra årtionden av Bamse och en karta över Sveriges politiska undermedvetna.
Det har ju från högerhåll debatterats om Bamse är socialistisk indoktrinering av barn. På skaparen Rune Andreássons tid var Bamse helt klart röd.
I serien ”Bamses skola” från 1983 prisade han Maos kommunistiska revolution i Kina:
”Landet var befriat från krigsherrar, affärsmän och utlänningar… Före denna befrielse svalt vissa år många miljoner människor ihjäl. Efter 1949 har man delat på maten mer rättvist och ingen svälter.” I verkligheten orkestrerade Kinas kommunistparti världshistoriens största svältkatastrof under Stora språnget 1958-62.
Från röd till elitliberal
Men år 2020 har Skalman inte längre Marx i bokhyllan utan åker till Kina och bygger en ubåt med pandan professor Yang (nr 8/9 2020). Även den atombombsprängande gule sorkskurken med hårpiska och rishatt som dök upp i nr 4/1996, lyser numera med sin frånvaro.
Förr var ”Många små svaga tillsammans kan besegra den starke” en ständigt återkommande moral. Idag är hyllningarna till klasskamp mer sällsynta. Kapitalistskurken Krösus trängs allt mer ut av gentlemannatjuven Reinhard Räv. Medan Krösus personifierade kapitalismen och Vargen var ett samhällets olycksbarn är Reinhard kort och gott en ond psykopat.
Något som har varit konstant under åren är att Bamse är för invandring och mot rasism. Den undersökande journalisten Nina Kanin tar allt mer plats och det finns ett gay-par med ett adopterat barn i persongalleriet. Bamsegänget har alltså rört sig i en socialliberal och politiskt försiktig riktning.1
Men under senare tid har Skalman i stället börjat kidnappa Lille Skutt och tvinga med honom på äventyr.
Samtidigt har Bamsevännernas ideologiska ledare Skalman blivit allt mer auktoritär i sin stil.
Den uppfinnande sköldpaddan är helt central i Bamseäventyrens dramaturgi. Skalman står för lösningen och analys och är ofta den som ger facit vad som är berättelsens korrekta moral.
Lille Skutt däremot personifierar rädslan för det okända.
En återkommande scen genom årtiondena har varit att kaninen inte vill följa med ut på äventyr. Vändningen brukade tidigare ske genom att Lille Skutts lojalitet till vännerna gör att han övervann sin skräck. Därmed växer Lille Skutt som individ medan gruppen blir starkare.
Men under senare tid har Skalman i stället börjat kidnappa Lille Skutt och tvinga med honom på äventyr.
Skalmans relation till Lille Skutt har också förändrats. Tidigare förklarade han vänligt men obegripligt problemen för Lille Skutt. Humorn var ofta riktad mot Skalmans akademiska fikonspråk. Numera skäller Skalman ut Lille Skutt eller kommer med nertryckande skämt och sarkasmer. Humorn är riktad mot den obildade rädda arbetarkaninen.
Om Bamse är politik så är Lille Skutt SD och Skalman DN:s ledarsida.
När Skalman får kritik svarar han med vagt språkbruk och avsnoppande sarkasmer.
Exempelvis äventyret ”Den blå regnbågen” (nr 15) från i oktober.2
Det regnar oavbrutet. Brevbäraren Lille Skutt hunsas för att han levererar fuktig post. Men så dyker det upp en blå regnbåge som inte försvinner på flera dagar. Lille Skutt är rädd för den avvikande regnbågen. Skalman tar då fram sin uppfinning Dimensions-lokalisatorn som kan föra dem till världen som den Blå regnbågen kommer ifrån. ”Jag tänker inte åka till ett ställe med läbbiga regnbågar” säger Lille Skutt. ”Synd, för jag har redan startat maskinen” säger Skalman och BZAPP är han Bamse, Lille Skutt och Bamses utvecklingsstörda lilla barn Brumma i den okända blå dimensionen.
”Men Brumma är för liten för att följa med på äventyr!” säger Bamse.
”Hon är för liten för att vara kvar i verkstan också”, svarar Skalman.
Lille Skutt tappar nu slutligen tålamodet: ”Vi är vilse i en läskig skog. Vi vet inte ens vilken planet vi är på. Vad hade du tänkt göra nu?”
Skalman svarar att de ska följa honom – ”eller vill ni fortsätta gräla?”.
Vi har alltså en vetenskaplig auktoritetsfigur som utan att förankra sina idéer hos folket leder dem ut på ett livsfarligt projekt i okänd terräng. När han får kritik svarar han med vagt och slappt språkbruk och avsnoppande sarkasmer.
Skalman beter sig kort sagt som ett as. Men det märkliga är att i Bamse av årgång 2020 är denne Skalman en hjälte, mer ofelbart korrekt än någonsin.
Lille Skutt blir ett aggressivt troll
Mycket riktigt. Skalman leder dem genom den nya världen. Allt där går i olika nyanser av blått, ända ner till en mörkblå färg som verkar närmast brun. Där hittar de den riktiga regnbågen. De blå invånarna är livrädda för främlingarna i Bamse-gänget och den nya mångfärgade regnbågen. Skalman säger att det beror på att de aldrig har sett någon annan färg.
De hittar den ansvarige för regnbågsutväxlingen. Hon heter Kyanos och är en avvikande blåing med kulturtantsglasögon som älskar att se en mångfald av färger. Lille Skutt inser att kvinnan är rädd för honom och förvandlas nu till en aggressiv översittare som skäller: ”Vi vill inte ha er otäcka regnbåge!”.
Brumma löser det hela genom att ge Kyanos en teckning av en mångfärgad regnbåge. Skalman listar ut hur regnbågarna ska kunna återvända till sina riktiga dimensioner (han läser Kyanos trollformel baklänges). Skalman har därmed återställt balansen. Den bärande konflikten i berättelsen är löst, liksom sub-plotterna med Lille Skutts överkomna rädsla, Kyanos längtan efter regnbågens alla färger och Skalmans oansvariga bortförande av Brumma (utan Brumma hade ju inte berättelsen slutat lyckligt).
Symboliken känns lika subtil som plotten i Beatles-filmen ”Yellow Submarine” från 1968 där ”The Blue Meanies”, de blå krigshetsande elakingarna, attackerar det sköna hippiesamhället där kärlek och musik råder.
Skalman tar en bild av deras hemvändande mångfärgade regnbåge och laddar den i dimensions-lokalisatorn. Gänget kan följa efter hem till sin egen dimension. Bamse ställer nu frågan: Hur hade vi kommit hem om vi inte hittat regnbågen? (Det vill säga om det hade varit något fel på Skalmans strategi). Det är ointressant, svarar Skalman.
Nu finns ju så klart stora skillnader mellan Skalman och svenska folkets relation till Folkhälsomyndighetens statsepidemiolog. Alla i Bamsegänget överlever till exempel äventyret och på sista rutan har polariseringen i Bamsesamhället blivit mindre.
Skalman får sista ordet där han summerar moralen i berättelsen med en avslutande sarkasm mot Lille Skutts rädsla för det okända.
Bamse och Krösus sitter i samma båt
Men Krösus då? Jodå han försöker fortfarande lura smådjuren att köpa onödiga produkter. Men reklam ska man inte lita på förklarar Skalman, åtminstone när de kör repriser av Rune Andréassons gamla avsnitt .
Detta har kommit väl till pass när jag försöker motivera varför vi inte ska åka till Bamses värld i Kolmården eller köpa Bamse-tandkräm, Bamse-sugrör, Bamses UV-tält eller någon annan Bamse-merchandise som Bamse-imperiet numera hetsar barnen att köpa. Tack för det Skalman!
Noter
1, I uppsatsen ”Bamses politiska & moraliska utveckling” (https://lup.lub.lu.se/luur/download?func=downloadFile&recordOId=2276755&fileOId=2300261) av Andreas Rubenson (handledare: Mia Olsson & Anders Sannerstedt) framlagd vid Lunds universitet 2011 jämförs innehållet i Bamse i tidningar släppta 1980-1990 respektive 2002-2012. Där framförs teorin att den politiska och moraliska retoriken har minskat frekvensen av dessa serier till förmån för serier vilka snarare håller sagokaraktär och det beror på att tidningen under 1980-talet ägdes och producerades av en privatperson, grundaren Rune Andréasson medan den 2002-2012 drivs av ett företag, Egmont, med vinst som primärt intresse och därför försöker undvika kontroverser.
2, ”Den blå regnbågen” är berättad av Mimmi & My Arvidsson, tecknad av Lärs Bällsten och tuschad av Bernt Hanson och publicerad i serietidningen Bamse (Nr 15, 2020). Bamse ges ut av Egmont Publishing.
artikel från Kvartal
- Alla artiklar
- Alla poddar
- Kvartals app
- Reklamfritt