Från snilleindustri till innovation

Svenska Akademiens ordbok, en pålitlig vägvisare genom tiderna, är dock påtagligt famlande när den ska förklara vad innovation är för något: ”(införande av) ngt nytt, nyhet; förändring; vanl. konkretare”. Vinnova lämnar sina läsare i sticket; verket för innovationssystem ger sig inte på någon definition, utan raskar vidare till att tala om samarbeten och forskning för att åstadkomma tillväxt och en hållbar värld.

Sverige är ett ingenjörsland. Från 1870 och ett sekel framåt var det bara Japan som hade högre tillväxt än Sverige.

Sedan ett par årtionden är innovationer näringspolitikens heliga Graal. När Vinnova grundades 2001 kom mycket av myndighet från Nutek och Styrelsen för teknisk utveckling, i sin tur lämningar efter den första industripolitiska vågen – STU grundades 1968, Statens Industriverk några år senare, för att 1991 omvandlas till Närings- och teknikutvecklingsverket.

Ursprungligen kom de allesammans från Kommerskollegiet, grundat 1651, med Axel Oxenstierna som pappa både till den första instruktionen och till den förste presidenten, Erik Oxenstierna (senare faderns efterträdare).

Sverige – ett ingenjörsland

Kollegiet var illa ute under 1800-talet, men fick nytt liv när industrin behövde ett ämbetsverk och statsmakterna lät Kommerskollegiet ta på sig rollen. Elektroingenjören Axel F. Enström blev kommerseråd och kom med uppslaget till Ingenjörsvetenskapsakademien, som under mellankrigstiden drev en rad laboratorier och tryckte på för ingenjörskonstens räkning.

Sverige är ett ingenjörsland. Från 1870 och ett sekel framåt var det bara Japan som hade högre tillväxt än Sverige. Frihandeln spelade en viktig roll, men framgången berodde på att många företag kunde utnyttja den.

De första industrierna var ofta förvuxna bysmedjor. Jordbruket och järnvägen blev den inhemska industrins första stora beställare. Många verkstäder tillverkade allting själva, ibland rent av sina egna skruvar och muttrar.

Många av snilleblixtarna byggde på tillfälligheter.

Det stora klivet in i moderniteten kom på 1890-talet. Idag talar man om innovationer, länge hette det snilleindustrier. Stora företag växte fram kring enstaka produkter: separatorn, kullagret, telefonen, AGA-fyren, trefasöverföringen…

Det förra sekelskiftets företag bröt med det gamla mönstret. De specialiserade sig och köpte insatsvaror från andra. De blev redan från början stora exportföretag; den svenska marknaden var för liten för de stora serier som kunde ge lönsamhet.

Innovationer ofta tillfälligheter

Snilleindustrierna blev också stora ingenjörsföretag. De gamla verkstädernas ögonmått var för grova; masstillverkningen byggde på utbytbara delar, som krävde precision och beräkningar med många decimaler.

Men hur kom innovationerna till?

Många av snilleblixtarna byggde på tillfälligheter. Gamlestadens textilfabrik låg på Göteborgs slippriga blålera, där de fasta tyska kullagren skar samman när marken satte sig. När leverantörerna inte kunde leverera på ett halvår kom Sven Wingquist på det sfäriska kullagret, som anpassade sig till sättningarna – men hur hade det gått med den klassiska snilleblixten, om tyskarna hållit tiden? Kanthals elektriska motstånd kom till när ett prov i en martinugn blivit liggande för länge. Att någon har ögonen med sig när det oväntade händer – det är en viktig förutsättning för innovationerna.

Impulserna kom ofta utifrån. Den tekniska utbildningen i Sverige räckte inte till. Männen bakom snilleblixtarna pluggade och praktiserade utomlands – först i Tyskland och Storbritannien, sedan i USA, innan de kom tillbaka med egna uppslag och andras patent. Gustaf de Lavals separator hör till de klassiska snilleblixtarna i svensk teknikhistoria, men den skulle aldrig ha blivit så framgångsrik om inte bolaget hade byggt in den tyske uppfinnaren Clemens von Bechtolsheims alfaplåtar.

Det räckte inte med snillena. Hjältehistorierna hyllar det första uppslaget, men ofta tog det flera år och mycket gnetande innan produkterna var redo för marknaden. Carl Munters och Baltzar von Platens banbrytande kylskåp byggde på att vätska cirkulerade och tog upp värme, men de första rören frättes sönder och vätskan rann ut. Axel Wenner-Gren köpte det första bolaget för att ta idén vidare, men ingenjörerna på Electrolux tidiga utvecklingsavdelning fick lägga ned mycket arbete innan de löst problemet med rören.

Överlevt teknikskiften

Förnyelsen är nödvändig för att överleva. På 1980-talet vojade sig många förståsigpåare över att de stora svenska industriföretagen var så gamla – flera av dem närmade sig 100-årsjubileet, Atlas Copco hade redan fyllt. Men i det beklagansvärda låg det märkvärdiga; de svenska storföretagen har klarat många teknikskiften som knäckt rivalerna. Atlas började med järnvägsvagnar och kämpade med dieselmotorer innan tryckluften gjorde företaget stort inom bergborrning – och i dag är vakuum ett av huvudområdena. Asea gick från trefasmotorer till ABB:s robotar. Separatorerna renar olja och hanterar vin och oliver, samtidigt som värmeväxlare blivit Alfa Lavals flaggskepp. Men den verkliga galten Särimner är Ericsson, som överlevt fem-sex stora teknikskiften, och lämnat de ursprungliga rivalerna långt bakom sig i historiens töcken.

För flera av de stora företagen har staten spelat en viktig roll. Televerket och Ericsson levde länge i symbios med varandra, med bolaget Ellemtel som nav i nyskapandet. Vattenfall drev på Asea med sina beställningar, men det stora elbolaget blev också loktillverkare när SJ elektrifierade järnvägen. Sjukvården stimulerade både läkemedel och medicinsk teknik. Kräsna kunder sporrar innovationer.

Om grundskolans och gymnasiets undervisning i matematik och naturvetenskap inte håller måttet, då har de tekniska högskolorna svårt att täta luckorna.

Men vad kan man lära av det som varit?

Det behövs bredd. Jämställdheten är innovationernas välsignelse – först på 1960-talet började de kvinnliga ingenjörerna bli allt fler (den första började på Chalmers 1914), alldeles för sent men alldeles nödvändigt för att ingenjörskonsten ska få alla huvuden som den behöver. Men bredd och mängd räcker inte – djup och kvalitet är lika viktiga för att kunna ta vara på tillfälligheterna. Om grundskolans och gymnasiets undervisning i matematik och naturvetenskap inte håller måttet, då har de tekniska högskolorna svårt att täta luckorna.

Få tekniker i regeringskansliet

Här ligger ett av innovationspolitikens stora dilemman – vem vill bli lärare i dessa ämnen, när andra arbetsgivare lockar med så mycket bättre villkor och löner?

Det behövs mångfald. Det är illavarslande när den ena innovations- och forskningspropositionen efter den andra ”pekar med hela handen” och talar om vilka som är de strategiska områdena. Att tjänstemän i regeringskansliet (där det arbetar förbluffande få naturvetare och tekniker) ska kunna tala om var genombrotten kommer att ske, det är inte så lite förmätet.

Det är farligt när forskningen och den högre utbildningen blir regionalpolitik.

I själva verket kommer många av snilleblixtarna ganska slumpartat, i sammanhang där de inte alls var förväntade. Det finns en övertro på att det lilla landets forskning ska komma med uppslag som ger Nobelpris och samtidigt exportsuccéer. Det är mycket viktigare att ha en kvalificerad forskning som utbildar många forskare inom olika områden – för det är de som kan hjälpa näringslivet att ta till sig och nyttiggöra alla rön som världens samlade forskning levererar.

Det behövs mötesplatser och miljöer. Det är farligt när forskningen och den högre utbildningen blir regionalpolitik. Idealet är universiteten där många ämnen möter varandra, där nyfikna studenter kommer nära forskningen och inspireras att söka det som ingen annan tidigare kommit på. Men hur många sådana miljöer klarar det lilla landet av att underhålla? Knappast de 18 universitet, som vi snart är uppe i om den senaste forskningspropositionen går igenom.

I framtidens tjänst

Ingenjörerna dyrkade upp framtiden. De blev förmedlarna mellan praktik och vetenskap – åt båda hållen. Med den vetenskapliga skolningens hjälp gick skickliga hantverkare och mekaniker från handlag och ingivelse till systematiskt sökande och analys. Men de stimulerade också grundforskningen. De ställde frågor och gjorde erfarenheter som tvingade vetenskapen vidare, och de tog fram instrument och metoder som tillät nya och mer förfinade analyser.

Sverige har fördelen av en stark ingenjörstradition med ledande internationella företag. Det innebär att ingenjörskonsten är ett levande alternativ för många unga som ska välja väg. Med flera hundra tusen ingenjörer i befolkningen har de flesta någon på nära håll att tala med och ta intryck av. Det bäddar för en god återväxt, men det gäller att inte schabbla bort den. Om man inte vårdar sig om utbildningens och forskningens kvalitet finns det en risk att dagens fördelar successivt nöts ned.

Det finns ingen bättre innovationspolitik än skickliga lärare i skolan…

Teknikens framsteg har gett människorna en bättre tillvaro, men de har också frestat på tillvarons förutsättningar. Ingenjörerna behövs för att hitta de innovationer som kan lösa och lindra dagens dilemman, här och nu mellan världens växande befolkning och klimatkrisens krav, men också för att göra vardagen rikare och lyckligare.

Det finns ingen bättre innovationspolitik än skickliga lärare i skolan, universitetens bredd och djup och ett kräset växelspel mellan akademin och näringslivet.

Staten måste ha respekt för mångfalden och det fria sökandet, och avhålla sig från frestelsen att själv leka uppfinnare.