Från istid till värmedöd

Kanske var dessa utsagor motiverade för 50 år sedan – men i efterhand trots allt helt felaktiga.

Nuets tyranni

Det är lätt att hamna i nuets tyranni. Och den bästa boten är att studera historia. Kungliga bibliotekets förnämliga databas Svenska dagstidningar är tacksam att söka i – till exempel om just detta med istiden och andra klimatrelaterade frågor, där dystopierna har avlöst varandra. Hur lät tongångarna egentligen?

”Vi går mot en ny istid!” Det var en rubrik i Aftonbladet den 6 september 1974 i en artikel som handlade om klimatet år 2000: ”Klimatforskarna har tittat in i framtiden och den ser dyster ut.” Forskarna erbjöd två domedagssvar; antingen gick vi mot ”värmedöden” eller mot en ny istid med svältkatastrofer – de flesta forskare lutade åt det kallare scenariot. Man varnade även för eventuella klimatkrig.

Inom en generation skulle en istid breda ut sig över norra halvklotet, enligt de forskare i brittisk tv som man refererade till.

”Ny istid på väg” var en annan rubrik i Aftonbladet den 21 november 1974, det talades nu om ett ”snabbt och dramatiskt förlopp” – ordet ”snöblitz” förekom i artikeln. Inom en generation skulle en istid breda ut sig över norra halvklotet, enligt de forskare i brittisk tv som man refererade till.

I Svenska Dagbladet skrev man att det ”stora frysandet” nu skulle drabba de närmaste 30 åren i en artikel med rubriken ”Ny istid kommer” från den 5 juni 1975.

Man hittar dock inte så mycket konkret om hur detta mer exakt skulle påverka oss i texterna jag läst. Men det var stora rubriker och ett braskande, hotfullt budskap.

Klimatfrågan behandlades även litterärt. En roman med klimattema av Christer Persson, Den inre fienden (Bonniers 1971), fick fina recensioner på Dagens Nyheters kultursida den 24 september detta år. Boken skildrade en snar ”framtid då naturresurserna var förstörda” och jorden var snudd på obeboelig: en ny istid var på väg, på vintern var det minus 70 grader! Bara några få månader om året kunde man vistas utomhus. DN:s kritiker Lars-Olof Franzén var hänförd av pessimismen i den realistiska romanen.

Den 14 mars 1976 var GT:s rubrik lika pessimistisk: ”Detta är forskarnas beska spådom: Vi har 44 år kvar”. Ja, år 2020 var mänskligheten förbi, det hävdade ett ”amerikanskt forskarteam som efter en avancerad tvärvetenskaplig databeräkning inte ger vår civilisation någon chans att överleva år 2020”. Även i denna text, som visserligen var rätt skeptisk till utsagan, påmindes om risken för en ny istid.

I Dagens Nyheter den 20 februari 1978 kunde man läsa: ”Ny istid kan komma snabbare än man anar”. I andra artiklar förklarades detta av att alla småpartiklar i luften skulle hindra solens värme att nå jorden.

Blondinskämt om istiden

Att ämnet var väl etablerat bland läsarna framgår av denna tidstypiska insända vits som publicerades i Aftonbladet den 7 november 1977: ”Professorn till sin blonda bordsdam: – Vi går mot en ny istid. – Oj då, och jag som inte kan åka skridskor.”

I Expressen den 11 februari 1979 frågade man sig återigen om vi var på väg in i en ny istid: ”vi är på väg in i en ny kall period”. Läget var illa: ”De flesta forskare är överens om att vi är på väg mot en ny istid.” I artikeln förklarades dock att klimatet är komplext. De ökande utsläppen kunde påverka klimatet – till det varmare eller till det kallare. Forskningsläget var oklart, men det fanns en ”övervikt av istidsanhängare”. Därför borde samhället förbereda sig på detta – allt ifrån SJ till fastighetsbyggare. Och vintern 1979 var det snökaos, det var säkert ingen tillfällighet, påpekade artikelförfattaren.

”Ett flera kilometer tjockt istäcke har utplånat hela vår civilisation.”

Under 1980-talet förekom fler nyheter på detta tema, och så sent som på 1990-talet påtalades risken för en ny istid: ”Det här är bara början – nu väntar en ny istid” skrev Aftonbladet den 29 december 1993. Vad grundades detta på? De hänvisade till klimatforskaren Göran Windelius som tillsammans med internationella forskare studerat himlakropparnas rörelser och jämfört med långa tidsserier av väderstatistik. Då kom de fram till att vi levde i en pågående klimatkris med allt fler vargavintrar – som kunde påverka hela samhällen. Han nämnde Sovjetunionens kollaps som exempel på en möjlig effekt av den pågående klimatkrisen.

I Dagens Nyheter kunde man så sent som 1 oktober 1995 läsa: ”En dag, kanske snart, finns inte Sverige längre. Ett flera kilometer tjockt istäcke har utplånat hela vår civilisation. Om bara 10 eller 20 år kanske temperaturen har sjunkit så mycket att Norska havet och Grönlandshavet isfylls och det blir bistert kallt i Skandinavien.” Detta framfördes visserligen som en teori, men dock en tänkbar teori. Men andra forskare varnade dock för ökad värme, påpekade artikelförfattaren.

I en TT-artikel från den 15 december 1997 (i Arbetet Nyheterna) påtalades den stora osäkerheten i klimatprognoserna. De så kallade ”växthusrebellerna” trodde inte på katastrofteorierna: ”sanningen är att flera av världens ledande forskare inte tror på hoten”. De pekar på att jorden under slutet av 1900-talet var inne i en period av ”naturlig temperaturstegring”. Andra rön pekade dock på ökande temperaturer i samband med utsläpp av växthusgaser. I förlängningen hotade stigande havsnivåer.

I Expressen den 18 juli 1996 talas om växthuseffekten som ett hot, men ändå en ”kortsiktig variation” på 1980- och 90-talen, men på längre sikt var det en ny istid som var det stora problemet.

Klimatkrisens olika ansikten

Vad är lärdomen av att läsa gamla klipp som dessa? Att vi har haft fel förr. Att vetenskapen går framåt. Att den framtida klimatkrisen har haft många olika ansikten. Och att det ibland blixtrar till i läggen: I Expressen den 31 januari 1974 var rubriken ”Lita inte alltid på experter” – budskapet var att hoten om en kommande istid var överdrivet.

Månglare i undergångsbranschen finns det än idag. De ropar om panik, att deras framtid är stulen, om mänsklighetens snara undergång. Kanske kommer någon om 50 år gå tillbaka till läggen och läsa och häpna liksom jag gjort när jag läst 1970-, 80- och 90-talets klimatartiklar i seriösa tidningar.

Och – för tydlighetens skull. Jag tvivlar inte en sekund på att jorden blir varmare, och att detta huvudsakligen är en konsekvens av de ökande koldioxidutsläppen. Det är det för övrigt försvinnande få som gör. De intressanta frågorna är hur vi bromsar eller hanterar detta, och hur vi ska anpassa oss till en varmare jord.

Risken att dö i klimatrelaterad händelse har alltså minskat med 99,75 procent på hundra år.

I en tankeväckande intervju med forskaren Roger Pielke Jr av den före detta DN-journalisten Anders Bolling (42 minuter in) säger Pielke att för 100 år sedan – på 1920-talet – var risken på global nivå att dödas i en klimat- eller extremväderrelaterad händelse cirka en på 1 000. Miljontals människor dödades då i översvämningar, torka, värmeböljor och cykloner. Idag är risken en på 400 000. Risken att dö i klimatrelaterad händelse har alltså minskat med 99,75 procent på hundra år. Detta beror på främst på ökat välstånd, forskning, bättre teknik, mer utbildning och en förbättrad anpassning till vår omgivning.

Roger Pielke Jr menar att teknikutveckling och anpassning sannolikt är en starkare faktor än klimatförändringar även i framtiden. Vi kan alltså anpassa byggande, boende, energiteknik och transporter till en förändrad värld. Sådant har vi gjort tidigare.

Slutligen, för 50 år sedan spåddes alltså istid och mänsklighetens undergång.

Men ingen kunde ana vad som hände sedan: jorden blev lite mindre än en grad varmare och medellivslängden i världen ökade från 57 till 73 år mellan 1970 och 2020 – över 15 år på ett halvsekel! Denna grova, men talande siffra belyser en unik framgång för mänskligheten. Något liknande har aldrig åstadkommits tidigare. Den globala barnadödligheten före fem års ålder – Melinda Gates och Bill Gates favoritmått på välstånd – minskade under samma period från 15 till 4 procent.

Vi har även sett minskad fattigdom och färre svältkatastrofer, avrustning, fler demokratier, färre och mindre blodiga krig, ökad läskunnighet och en enorm vetenskaplig och teknisk utveckling.

Och än så länge varken istid eller värmekollaps.