Statens etiska råd bjöd in förespråkare av spädbarnsmord

Statens etiska råd bjöd in Singer och Tännsjö

Det finns bara en hake: få etiker i de etiska råden verkar tro att alla människor faktiskt är lika mycket värda. Detta missnöje har sjudit under ytan under en tid, men kom tydligt i dagen under ett seminarium den 10 december i Stockholm, arrangerat av statens medicinsk-etiska råd (SMER), ett av regeringen tillsatt organ med syfte att utreda etiska frågeställningar. Seminariet, med temat “Att prioritera i vården under pandemier och andra situationer av massdöd”, hölls med anledning av att filosofen Torbjörn Tännsjö tilldelats SMER:s etikpris. Han fick priset för sina ”långvariga insatser för att sprida samtalet om medicinsk etik till en bred allmänhet och belysa de värdekonflikter som ryms i etikens eviga frågor”. Det var också Tännsjö som hade valt temat för dagen.¹ Flera inflytelserika internationella profiler deltog, toppat av rockstjärne-filosofen Peter Singer samt företrädare för flera nationella etiska råd i Europa, för att diskutera frågan med en särskild koppling till den pågående pandemin.

Om barnet föds med funktionshinder som Downs syndrom, anser Singer att det är rättfärdigat att döda spädbarnet.

För att förstå varifrån missnöjet med människovärdet kommer måste man förstå dess motpart. Utilitarismen är en etisk teori som förordar handlingar som leder till goda konsekvenser. Det goda, enligt utilitarister, är att skapa så mycket lycka och hindra så mycket lidande som möjligt. 

Huruvida en handling är god eller ej utvärderas enligt handlingens konsekvenser. Denna syn får slutsatser som skaver. Ingen bär bättre prov på detta än hedersgästen själv, den australiske professorn Peter Singer. Singer har exempelvis pläderat för en 28-dagarsperiod efter att barnet är fött, då föräldrar kan välja att döda sina barn, om de skulle bli mer lyckliga av att göra detta.² Om barnet föds med funktionshinder som Downs syndrom, anser han att det kan vara rättfärdigat att döda spädbarnet. Om barnet har en sjukdom som skapar lidande, exempelvis blödarsjuka, anser han att barnamord till och med är en god gärning.

Singer och etikern Helga Kuhses bok Should the baby live? The problem of handicapped infants inleds med orden: ”Vi anser att vissa spädbarn med allvarliga handikapp bör dödas”. En motivering till det är att om föräldrarna genom det förstfödda barnets död får förutsättningar att skaffa ett till normalt barn så kommer den totala lyckan bli större. I det stora perspektivet blir det därför enligt Singer ”rätt att döda”.³

Singers utilitarism slår särskilt hårt mot funktionshindrade. I ett försvar för en professor som dömdes för att ha våldtagit en funktionshindrad man, argumenterade Singer att det inte kunde röra sig om samlag utan samtycke – eftersom den funktionshindrade mannen saknade en förståelse för vad samtycke ens betyder.⁴ Ett något högre tröskel krävs när det gäller samlag med djur, som enligt Singer bara är acceptabelt om samtycke finns från djurens sida.⁵ Men detta kanske inte borde komma som överraskning, med tanke på att Singer vid upprepade tillfällen har sagt att grisar eller hundar besitter mer “värde” än människor med kognitiva funktionshinder.⁶

På seminariet i Stockholm uppmanade Singer inte till legalisering av mord eller våldtäkt av funktionshindrade, men hans åsikter torde vara välkända för medlemmarna av statens medicinsk-etiska råd. Hans tal fick hur som helst varma applåder av de församlade etikerna. 

Även i Sverige har utilitarismen lett till liknande vanskliga konsekvenser. Den prisbelönte Torbjörn Tännsjö, till exempel, har vid olika skeenden hävdat att politisk terrorism är moraliskt försvarligt,⁷ liksom selektiva aborter (på godtyckliga grunder som kön eller hårfärg)⁸ samt barnpornografi.⁹ På senare dagar har Tännsjös utilitarism också mynnat ut i ett försvar av diktatur för klimatets skull.¹⁰ 

Men utilitarismens konsekvenser är inte begränsade till vad de flesta nog tycker är knäppa teoretiska slutsatser. Sett till Sveriges historia var det ett utilitaristiskt präglat etiskt ramverk som gav stöd för de omfattande steriliseringsprogram som ägde rum under 40- och 50-talet mot “sinnesslöa” och sexuellt “lössläppta” individer. Frågan kom till ytan under seminariet. Tännsjö ansåg att tvångssteriliseringarna var fel eftersom de skedde på felaktiga empiriska grunder – dåtidens forskare hade fel om genetik. Men säg att de hade haft rätt om genetik? Då är det möjligt att de kunde haft rätt moraliskt också, menade Tännsjö.

De pläderar ivrigt för att dementa bör prioriteras mycket lågt i en tid av resursknapphet, eftersom de anser att ett sådant liv över huvud taget är ovärdigt att levas.

Låt oss återvända till seminariet. Hedersgästen blev introducerad av Gustaf Arrhenius, vd för institutet för framtidsstudier, som hyllade Peter Singer som ”den mest inflytelserika moralfilosofen i världen”, dessutom en förepråkare av veganism. Med vind i seglen gick Peter Singer och den polska professorn Katarzyna de Lazari-Radek till ett utilitaristiskt angrepp mot människovärdet. “Vi har letat förgäves efter någon förklaring till varför alla individer hörande till arten Homo sapiens borde betraktas som besittande en värdighet som individer av andra arter inte har,” förklarade Singer och de Lazari-Radek. Varför skulle ett spädbarn med kognitivt funktionshinder ha mer värdighet, frågar de sig, än en intelligent papegoja? Barnet är knappt medvetet, medan papegojor kan lära sig namnen på färgerna, och till och med se sig själva i spegeln.

Spädbarn har egentligen inte så mycket att göra med prioriteringar under pandemin. Det har dock vuxna människor med kognitiv funktionsnedsättning, exempelvis demens eller Alzheimers. Singer och de Lazari-Radek pläderar ivrigt för att dementa bör prioriteras mycket lågt i en tid av resursknapphet, eftersom de anser att ett sådant liv över huvud taget är ovärdigt att leva.

Det var intressant att notera att flera av de utländska deltagarna riktade stark kritik mot Singer under eftermiddagen, sådana hårda frågor kom emellertid inte från den svenska delen av publiken.

Covid drabbar ju ”bara” gamla och svaga

Vi har sett prov på detta under pandemin i Sverige, som har kännetecknats av en blindhet för sköra och utsatta individers värdighet,¹¹ exempelvis i det förment trygghetsingivande mantrat att covid-19 “bara” drabbar riskgrupper. Tännsjö har tidigare skrivit att människor “tenderar att bli utilitarister när de tänker på situationer av massdöd” som pandemier.

Samma konflikt mellan utilitarism och människovärde har utspelat sig i flera europeiska länder under pandemin. I Spanien och Italien, till exempel, var ländernas förbund för intensivvårds-arbetare snabba med att föreslå riktlinjer angående hur de sista ventilatorerna och sjukhusbäddarna skulle tilldelas om resursknapphet uppstod. Riktlinjerna förordade läkarna att maximera nyttan genom att prioritera bort äldre, i övrigt sjuka eller funktionshindrade. De spanska riktlinjerna föreslog också att man skulle ta hänsyn till individens nytta för samhället: först och främst vårdpersonal och arbetande i kärnverksamheterna, följt av en fallande skala av samhällelig nytta tills man landar i pensionärer.

Riktlinjerna fick genast bakslag. De respektive medicinsk-etiska råden i Italien och Spanien tog starkt avstånd från riktlinjerna och förklarade att de är kränkningar av alla människors lika värde. Inbegripet i människovärdet, menade de, finns tanken att alla har lika rätt till vård. Icke-medicinska grunder som huruvida patienten är nyttig för samhället tillskriver inte denna individ ett högre värde än de som är funktionshindrade eller gamla. Där prioriteringar måste ske är det medicinska grunder som gäller, exempelvis huruvida patienten kommer att gynnas av behandlingen.¹²

I Sverige, likt Sydeuropa, fanns en konflikt mellan de stadgade principerna och hur vårdarbetare “på marken” helst ville sköta saken. Ett flertal både journalistiska och statliga granskningar visade att flera svenska regioner hade prioriterat bort patientgrupper trots att intensivvården inte var full. I Region Stockholm togs ett dokument fram som sade att intensivvård inte ska ges till patienter med en eller flera allvarliga systemsjukdomar. Bland dem som räknades upp fanns KOL, BMI över 40, alkoholberoende/missbruk och pacemakerberoende ¹³ samt demens.¹⁴ “Vi tvingas se folk dö framför våra ögon,” berättade då en läkare på Karolinska sjukhuset, där patienter som annars hade fått vård nekades tillgång. Prioriteringarna kritiserades hårt av Inspektionen för vård och omsorg (Ivo).¹⁵  

Att människovärdet verkar få föga stöd från svenska etiker ger en föraning om framtiden.

I Sverige är människovärdet lagstiftat i den medicinsk-etiska plattformen, vilket betyder att prioriteringar i vården egentligen måste förhålla sig till detta. Men att människovärdet verkar få föga stöd från svenska etiker ger en föraning om framtiden. Lars Sandman, professor i praktisk filosofi  och direktör för centrum för prioriteringar i vården vid Linköpings universitet, angrep tanken på människovärde, som han redan i sin avhandling menade är filosofiskt ohållbar.¹⁶ Tännsjö, som för övrigt handledde avhandlingen, har under hela sin karriär varit en inbiten motståndare till tanken på lika människovärde. “Uppfattad som en tanke om att det är lika bra att leva sjuk som frisk,” skriver han, “med svår smärta som utan, med sina önskningar ständigt frustrerade som uppfyllda, är den grotesk. Den är moraliskt grotesk.”¹⁷

De etiska råden är späckade med Tännsjös doktorander

Av SMER:s seminarium att döma verkar inte många motsätta sig denna syn. Man kan inte heller låta bli att lägga märke till att landets olika råd är späckade med Tännsjös doktorander. Utilitarismen, förklarade Peter Singer, är stark bland svenska filosofer. Även bland dem som inte profilerar sig som utilitarister. Lars Sandman, upphovsmannen till de nya riktlinjerna för prioriteringar i vården, förklarade hur de drar åt ett utilitaristiskt håll. Christian Munthe, professor i praktisk filosofi på Göteborgs universitet samt sakkunnig i flera etiska råd, erkände att han förlitar sig flitigt på utilitaristiska resonemang, men skulle aldrig tillstå detta för beslutsfattarna eftersom det skulle kunna väcka rabalder. 

Det är svårt att inte instämma i det spanska rådets diagnos, att “spridningen av ett utilitaristisk tankesätt, eller ännu värre, negativa fördomar mot äldre och funktionshindrade människor, bör hindras oavsett vad.”¹⁸ 

Utilitarismens besatthet vid att maximera nyttan för flertalet leder oundvikligen till diskriminering av sköra och utsatta grupper. Eftersom människors okränkbara värde ifrågasätts delar utilitarismen in människor i olika klasser: de som är värda mer och de som är värda mindre, vars liv inte är värda att leva.