EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen säger att det måste vara den centrala delen för Europas framtida Kina-strategi. USA:s säkerhetsrådgivare Jake Sullivan talar om det när han försvarar USA:s techkrig mot Kina. Det hörs lite överallt idag där Kina nämns. Minska risken. Bättre sent än aldrig. Men efter att i många år i Kina-sammanhang mött företrädare för det svenska politik-ekonomiska klustret så tror jag att det krävs en förändring för att de ordens betydelse ska sjunka in. Länder som Sverige måste göra upp med en politisk doktrin och förutfattade meningar som liknar en dogm bland delar av våra eliter.
Det gäller:
- Tron att frihandel och ömsesidiga beroenden skapar fred och demokrati. Wandel durch handel som Angela Merkel sade. Det fungerade inte för Putin och det gör det inte för Kommunistpartiets Kina. Däremot gör det demokratier beroende av Führerstater.
- Tron att skyddade marknader, statsstöd, aktiv industripolitik och subventioner inte fungerar och inte kan skapa utveckling. Flera länder har bevisat motsatsen.
- Tron att demografi, entreprenörsfientligt styre och kraven från en växande medelklass gör att Kommunistpartiet är dömt att inte lyckas, och att vi därför kan fortsätta som förut.
- Tron att Kina inte kan vara innovativt.
I ett antal artiklar kommer jag att behandla dessa dogmer. Vi kan börja med innovation.
Ibland kommer det rapporter som man tänker borde fungera som ett ryck i handbromsen på debatten. Att det ska vara som ett före och ett efter. Den australienska tankesmedjan Aspis rapport ASPI’s Critical Technology Tracker: the global race for future power från i februari är en sådan.
Medan vi pratar om dragartister …
Aspi har gjort ett index som följer 44 avgörande framtidsteknologier. De fann att Kina leder i 37 av dessa vad gäller forskning med stort citeringsgenomslag i vetenskapliga publikationer. Det rör sig om strategiska framtidsområden som rymd, drönare, avancerad robotik, batterier, syntetisk biologi, ny energi, kvantkommunikation, och så vidare. Inom vissa teknologier är samtliga av världens tio ledande forskningsinstitutioner baserade i Kina. De producerar tillsammans nio gånger fler forskningsartiklar med stort genomslag jämfört med närmaste utmanaren.
Det vi ser med rött här är områden där Kina leder, enligt Aspi.
Det betyder att en demokrati bara leder i sju av de 44 analyserade teknologierna. Det landet är i samtliga fall USA. Efter dominanterna Kina och USA kommer ett stort gap till resten av klungan, där länder som Storbritannien och Indien syns i täten. Rapportförfattarna drar slutsatsen att västvärldens demokratier håller på att förlora kampen om framtiden, inklusive racet för vetenskapliga genombrott och förmågan att behålla topptalanger. Den mest citerade forskningen är också den som dominerar bland referenserna i patentansökningar. Den tenderar därmed i stor utsträckning att bli en del av nya teknologiska genombrott.
Kina har kastat upp bollen mot smashläge, inte bara i dagens teknologier utan även i framtida sådana som ännu inte existerar.
Om inte den här trenden stoppas kommer inte bara teknologisk utveckling och kontroll utan även global makt att skifta till Kommunistpartiet, menar rapportförfattarna.
För den som dominerar framtidens teknologier dominerar även framtiden militärt och kan böja omvärlden efter sin vilja.
USA:s techkrig – kampen om framtidens nyckelteknologier
USA ser nu ett tidsfönster då det fortfarande kan pressa tillbaka Kinas utveckling i nyckelteknologier och vinna tid för att bygga styrka. Det är därför vi ser techkriget – där USA har infört exportrestriktioner av halvledare, förbud för landets medborgare att jobba för vissa kinesiska bolag och försök att på alla fronter trycka tillbaka Huaweis 5G-expansion i världen. Vi ser lagpaket som CHIPS and science act och The inflation reduction act, som ger subventioner och stöd till uppbyggnad av produktion av halvledare i USA och grön omställning. Borta är den gamla Washington consensus – teorin att marknadsekonomi, frihandel och makroekonomisk disciplin är den enda vägens politik och att statens roll är att föregå med gott exempel inför omvärlden genom att hålla tassarna borta. Den dog i en tragisk kollision med Kinas verklighet. En ny konsensus tar form, anförd av den ovannämnde säkerhetsrådgivaren Jake Sullivan. Metoderna påminner om dem som Kina använt sedan länge.
Västvärlden har lutat sig tillbaka, sövd av övertygelsen om att innovation bara kan ske i fria marknader.
Visst, det går att göra många invändningar mot Aspis chocksiffror. Det finns andra sätt att mäta framgång, flera faktorer driver utvecklingen, statistik kan vara förrädisk. Även om man levererar 48 procent av den toppciterade forskningen om avancerade motorer för flygfarkoster betyder inte det att man är bra på att göra flygplan (men det förklarar dock varför omvärlden borde blivit mindre förvånad när Kina 2021 testade en hypersonisk glidfarkost som kan laddas med kärnvapen). De senaste årens stora genombrott är mRNA-vaccin och populariseringen av AI-tjänster som Chat GPT. Bägge är made in USA, trots att Kina enligt Aspis sätt att räkna leder i utvecklingen av AI-algoritmer. USA har fortfarande gigantiska styrkor. Allt ser inte mörkt ut för Europa heller, inte ens enligt Aspi-rapporten. Den pekar ut EU som en stark utmanare till Kina i kvantteknologi.
Men det intressanta är tendensen som Aspis senioranalytiker Jamie Gaida formulerar det: Västvärlden har lutat sig tillbaka, sövd av övertygelsen om att innovation kan bara ske i fria marknader, drivet av entreprenörer och privat riskkapital. Så sent som 2014 släppte den prestigefyllda magasinet Harvard Business Review rapporten Why China can’t innovate. Otroligt nog kan man fortfarande stöta på den åsikten i Sverige. Jag diskuterade det på ett panelsamtal på Entreprenörskapsforum i Stockholm så sent som i mars. Det borde vara uppenbart för alla att Kina fått fram innovativa bolag och forskning i världsklass.
Årtionden av satsning från Kommunistpartiet
Kinas ledning i indexet är produkten av en långsiktig politisk planering. Peking har i årtionden signalerat vilken betydelse man fäster vid teknologisk utveckling och strategiska nya industrisektorer, det har upprepats av generalsekreterare Xi Jinping och hans företrädare: i femårsplaner, i politiska linjetal och i konkreta satsningar. Mao-tidens politik för självförsörjning lade grunden för dagens teknonationalism. Xi Jinpings företrädare Hu Jintao satte målet att göra Kina till ett innovativt land. Xi Jinping har ökat takten. I ett tal 2021 kallade han teknologisk och vetenskaplig innovation för ”det stora slagfältet i det internationella strategiska spelet”. Det är samma analys som bland andra den tidigare Google-chefen Eric Schmidt gör i den läsvärda rapporten Mid-decade challenges to national competitiviness; teknologi har blivit en avgörande del i systemkampen om en ny världsordning, och Väst behöver ompröva sin strategi om man vill klara den utmaningen.
Partiets fokus märks i uppmärksammade satsningar som ”Made in China 2025” och ”Dubbla omloppspolitiken”, sistnämnda lyftes fram under höstens partikongress. Den går ut på att göra landet självförsörjande i fråga om teknologi, mat och råvaror, samtidigt som man ökar omvärldens beroende av Folkrepubliken Kina.
Grundorsaken till framgångarna är naturligtvis det kinesiska folket, som värdesätter studier och prestationer. Om miljontals människor tar examen varje år i STEM-ämnen (naturvetenskap, matematik och teknik) spelar det kanske inte någon avgörande roll om de inte är lika kreativa i snitt, eller om partiet klämmer åt entreprenörer och fritänkare. Det kommer fram talanger ändå. Prognosen är att partiet kommer att fortsätta med sin strategiska vision för vetenskap och teknik. Det kommer att fortsätta att integrera den militära och civila sektorn i varandra och med öppna och dolda medel utnyttja Västs bolag och universitet för sina ändamål. Det har ju funkat hittills.
Listan för att accelerera utvecklingen i Väst
Inte oväntat har Aspi en lång lista med åtgärder som de menar att demokratiska stater nu snabbt måste överväga. Bland dessa ingår att inrätta stora statliga investeringsfonder för utveckling och forskning inom kritiska teknologier, där medel bör avsättas räknat som procent av BNP, exempelvis 0,5–0,7 procent. Dessa kan saminvesteras med näringslivet för att accelerera utvecklingen inom intressanta områden.
En del av investeringarna bör gå till riskabla men potentiellt högutdelande ”månlandningar”, riktigt stora idéer. Det går på tvärs mot en vanlig uppfattning bland ekonomer att länder bör undvika sektor-fokuserad industripolitik och överlåta det åt marknaden. Rapporten talar även om ”friend-shoring” (att flytta leverantörskedjor till vänligt inställda länder), forskningsstöd mellan allierade och omläggning av skattesystem för att rikta riskkapital mot lovande nya teknologier. Mer kontroversiellt föreslår de att länder borde överväga exportkontroller för kunskap från vissa forskare inom viktiga fält och reglera vilka de inte kan jobba för. Regeringar borde införa egna lagpaket i stil med USA:s CHIPS and science act. Det kräver arbete och insikt från inflytelserika politiker, skriver Aspi-rapportens författare.
Det gör ont när doktriner spricker.
Flera av rekommendationerna är svårsmälta. Men årtionden av predikningarna från Väst om att protektionism, subventioner, industripolitik och handelshinder inte kan löna sig visade sig inte heller riktigt stämma. Det stämmer inte att det dödar innovation. Mantrat om att Sverige är en liten exportberoende nation förändrar inte den stora stygga världen. Och det gör ont när doktriner spricker. Kommunistpartiet om något vet om det. De tvingades att inse att en stalinistisk planekonomi inte funkar. I Kina landade man på ett mellanting. Man gav inte utländska bolag fritt spelrum – opiumkriget (som britterna startade i frihandelns namn) och ”100 år av förnedring” från utlänningar har lärt Kinas elit en läxa som sitter lika djupt som den som Europa fick av andra världskriget: aldrig igen! Men man valde inte heller isolation eller detaljstyrning av ekonomin, man studerade intensivt framgångsrika modeller i regionen. Kanske kan Europa landa på ett nytt jämviktsläge, där en ny kompromiss mellan ideal och verklighet uppnås?
Jag försöker inte förneka att Kina kan stagnera, att systemet bitvis är förfärande ineffektivt eller att det kan ske sociala omvälvningar. Ingen vettig människa förespråkar att Väst ska kopiera Kommunistpartiets styre, eller att Väst helt bör frikoppla sig ekonomiskt från Kina. Det är varken möjligt eller önskvärt. Men man får inte glömma att partiet har starka kort på hand. Vi lever i Xi Jinpings era. Man bör lyssna på Xi Jinping. Hans budskap är att landet ska vara redo för kamp och krig och minska beroendet av omvärlden.
För att hantera denna nya värld behöver länder som Sverige ändra sitt sätt att tänka, och göra upp med några heliga kor som i likhet med alliansfriheten kan sägas ha tjänat oss väl, men nu framstår som en fara för oss.