Kvartals nyhetsbrev

Tack!

Välkommen som prenumerant på Kvartals nyhetsbrev.

Kultur |

Diktatorns tankar bakom normkritiken i svenska skolan

Den store normkritikern och massorna Foto: Shutterstock Editorial/TT

Den normkritik som Skolverket förordar i svenska skolor har rötter i Kinas totalitära diktator Mao Zedongs pedagogiska idéer. Folkhögskoleläraren Therese Malmberg har genomgått flera fortbildningar i normkritisk pedagogik och ser en röd tråd till kulturrevolutionen.

Av Therese  Malmberg | 18 mars 2021
Eventuella åsikter och slutsatser i texten är skribentens egna.
Lyssna på textenStöd KvartalLästid 7 minSkärmläsarvänlig
I korthet
Ta ett steg fram om följande stämmer: Jag kan hålla min partners hand offentligt utan att vara rädd för reaktioner… Mina högtider är markerade som röda dagar i almanackan… Jag har inga funktionsvariationer…

Frågorna ovan är exempel på vad man kan hitta i den normkritiska övning som ofta kallas ”Privilegiepromenaden”. I somras blev den lite av en ”snackis” efter att P4 Radio Gävleborg i sociala medier lagt ut en version av den. ”Privilegiepromenaden” är ett exempel på en normkritisk övning som man kan använda för att öka medvetenhet om privilegier.

Den känslomässiga reaktionen på orättvisa kommer att stimulera viljan att göra ”rätt”.

Enligt Skolverket bör värdegrundsarbetet i skolan ske genom normkritisk medvetenhet. Det ses som viktigt för att motverka diskriminering och trakasserier.1 Jag vill mena att det finns anledning att vara tveksam till det intresse för normkritik som många institutioner, myndigheter, företag och politiker visar. Det handlar inte bara om de normkritiska perspektiven i sig, utan om hur de övningar man använder sig av fungerar.

Den känslomässiga reaktionen på orättvisa kommer att stimulera viljan att göra ”rätt”.

I ”Privilegiepromenaden” startar man vanligtvis utifrån en lång linje brevid varandra. Pedagogen ger deltagarna påståenden som knyter an till privilegier. Om de stämmer in på en så ska man ta ett kliv fram. I slutet av övningen ska man se sig runt för att se hur långt alla har nått – alltså, se hur privilegierad eller marginaliserad man själv är. Efteråt diskuterar man och redogör för hur det känns och hur man tror att ens erfarenheter har påverkat synen på världen. Premisserna här, antar jag, är att när privilegierade personer exponeras för ”avvikande” erfarenheter, så berörs de av detta. Den känslomässiga reaktionen på orättvisa kommer att stimulera viljan att göra ”rätt”. Det leder då till en värld med mindre diskriminering och mer inkludering.

Läs mer Visa mindre