Kvartals nyhetsbrev

Tack!

Välkommen som prenumerant på Kvartals nyhetsbrev.

Krönika |

Den som gapar över mycket...

Illustration: Hans von Corswant

I en tid när Public service diskuteras mer än på länge är det självdestruktivt, gränsande till det suicidala, att använda skattepengar till produktioner som ”Gift vid första ögonkastet” som i våras avverkade sin sjätte säsong. Program som detta understryker på ett övertydligt sätt att frihet från reglering förutsätter ansvarstagande, skriver Kvartals chefredaktör, Jörgen Huitfeldt.

Av Jörgen Huitfeldt | 16 augusti 2020
Stöd Kvartal
I korthet
Det började med att dottern nu under sommaren fick somna med oss vid TV:n. Jag vet. Det är ganska slappt men ibland väljer man den kortsiktigt bekväma vägen. Sommarritualen har varit som följer: Täcke och kudde tas med till soffan, vi dricker en kaffe och tittar på Rapport. I höjd med väderprognosen brukar dottern ha börjat klippa med ögonen och eftersom vi alltid tittar på Play blir det alldeles tyst när rapportankaret har önskat på återseende och god kväll. Inte bra. Det måste spraka lite från lägerelden där på väggen för att den tilltagande tröttheten ska övergå i sömn. Den första kvällen letade vi bokstavligen efter något som bara skulle fylla funktionen att låta från TV:n. Helst inget med spänningsmusik, höga skrik och vapenljud. Markören stannade, mer eller mindre av en slump, på den senaste säsongen av ”Gift vid första ögonkastet”. Och visst blev vi fast i en märklig blandning av fascination, sekundärskam och obehag. Lite som när man ser program som innehåller grovt våld. Men här är det själva redaktionen som begår våldet. Mot de medverkandes personliga integritet. Det är faktiskt ingen överdrift att kalla det för en integritetsmassaker.

Läs mer Visa mindre