Nya källor ger en delvis förändrad bild av PKK-spåret

De mest uppseendeväckande delarna av det tidigare okända materialet härrör från Säkerhetspolisens spaningsarbete och från tre mycket känsliga källor: ”Mats” (rumsavlyssning av svenska PKK:are), ”Erik” (rumsavlyssning av KGB:s representant i Stockholm) och ”Alice” (Ali C., PKK:s tidigare Europachef som väljer att hoppa av i Stockholm). Tillsammans ger dessa en ny bild av PKK-spåret.

PKK:s växande hat mot Sverige

PKK-spåret tar avstamp i Kurdistans arbetarpartis (PKK) uttalade hot mot Sverige och svenska regeringen. PKK var vid denna tid i praktiken en politisk sekt och personkult uppbyggd kring ”farbror” (Abdullah Öcalan). Terror och repression – både intern och externt – ansågs enligt stalinistiskt mönster vara en självklar del av både den revolutionära kampen och skapandet av ”en ny människa”.¹

PKK etablerar sig i Sverige under tidigt 80-tal då flera ledande medlemmar får politisk asyl här. Tre av dessa väljer senare att lämna organisationen och två av dem mördas på öppen gata. PKK misstänks ligga bakom morden. Sommaren 1984 svarar Sverige med att terrorstämpla organisationen och placera de icke-utvisningsbara medlemmarna av PKK-cellen i så kallad kommunarrest. Under samma period förbättras Sveriges relationer med Turkiet. De diplomatiska kontakterna förnyas, handelsavtal sluts och till exempel Asea erbjuds att bygga tunnelbana i Istanbul.

Internt i PKK anser man att det finns en koppling mellan terrorstämplingen och avtalen – att Sverige sålt sig till ”fascistregimen” i Turkiet. Detta leder till stegrade hot från PKK mot Sverige i dess egna medier, svenska massmedier och i kontakter med svenska regeringsföreträdare. Senhösten 1985 förklarar Abdullah Öcalan i ett videotal till ett massmöte i Köln att Olof Palme är ”Kurdistans största fiende i Europa”.²

Detta är känt sedan tidigare. Det som inte är lika känt är de omfattande indicier som pekar mot att PKK under hösten 1985 förbereder ett mord i Sverige och de kontakter PKK har med främmande makters underrättelsetjänster. Det som inte heller till fullo har kommit till allmänhetens kännedom är de uppseendeväckande samtal mellan PKK:are som fångats in genom rumsavlyssningar (Källa Mats). I minst fyra av dessa – 11 september 1986, 6 januari 1987, 27 januari 1987 och 15 februari 1987 – diskuterar deltagarna, enligt avlyssningsprotokollen, sin egen direkta medverkan i attentatets planering och/eller genomförande.³

Här presenteras några av de för PKK-spåret mest centrala indicierna och de sammanhang som de hör hemma i. Många av dessa uppgifter har aldrig tidigare redovisats i svenska massmedier:

Om PKK:s kontakter med öststaternas underrättelsetjänster

• Att PKK:s europeiska talesperson Hüseyin Y. träffar, de som illegala öststatsagenter utpekade, ”Abbas och ”Saad” (som är försedda med syriska pass) i Gamla Stan den 25 juni 1985.⁴
• Att Hüseyin Y., ”Abbas”, ”Saad” samt PKK:arna ”Ekrem” och ”Ömer” hade ett gemensamt möte vid Brommaplan den 16 september 1985. Enligt uppgifter från rumsavlyssning (Källa Mats) var det vid detta möte som man delade upp ansvaret för mordförberedelserna efter att den från Damaskus nyligen anlända ”Ekrem” överlämnat ordern om att mörda Palme.⁵
• Att Hüseyin Y. besökte läkaren ”Nurettins” praktik strax efter att han mottagit det allra första registrerade ”bröllopssamtalet” sensommaren 1985. Nästa besök på kliniken gör han strax före mordet på Palme. Inga andra besök av Hüseyin Y. på läkarpraktiken är kända. ”Nurettin” rörde sig i samma kretsar som ledande personer inom Solidarité (Curielnätverket) – en fransk vänsterradikal organisation vars syfte var att till ”befrielserörelser” sprida kunskap om hur man bedriver irreguljär underrättelseverksamhet. Curielnätverket finansierades enligt fransk underrättelsetjänst av KGB.⁶
• Att uppgifter från rumsavlyssningar av KGB:s representant i Stockholm Vladimir Nezjinskij (Källa Erik) pekar mot att han i förväg kände till att Olof Palme skulle mördas och att han möjligen hjälpte gärningsmannen att komma undan.⁷
• Att intensiteten i radiotrafiken från Sovjetunionen till Sverige vintern 1985/1986 nådde de högsta nivåerna någonsin. Radiotrafiken mättes av svenskt kontraspionage främst för att kartlägga illegala agenters aktiviteter i Sverige, som fick sina instruktioner på detta sätt.⁸

Ankomsten av PKK:are från Europa strax före mordet

• Att PKK:aren ”Hikmet” i november 1985 anländer till Sverige från Västtyskland. ”Hikmet” är vid denna tid en del av ett PKK-kommando som ansvarar för att utföra attentat i Skandinavien. Enligt uppgifter i utredningen befinner han sig på restaurang Monte Carlo nära mordplatsen natten då attentatet utförs. Han försvinner efter mordet och först 1990 återfinns hans styckade kropp av tysk polis nedgrävd i en skog utanför Meckenheim.⁹
• Att PKK:aren ”Cemîl” i början av februari 1986 reste till Danmark för att bland annat träffa PKK:s Skandinavienchef. Från mötet har han sedan med sig en man som göms i Sverige. Detta överensstämmer med PKK:s modus operandi vid tidigare mord. Då har den svenska cellen varit delaktig i mordförberedelserna, men den man som skulle hålla i vapnet kom från utlandet. När ”Cemîl” kommit hem till Eskilstuna med den insmugglade mannen meddelar hans fru att han ska ringa till en av de ovan omnämnda öststatsagenterna – men från en annan telefon än den i deras hem.¹⁰

Vad som uppdagas i rumsavlyssning om mordnatten (Källa Mats)

• Att en av de mest uppseendeväckande uppgifterna från rumsavlyssning av PKK:are (Källa Mats) är det så kallade ”åsnesamtalet” den 11 september 1986. Samma dag som Expressen avslöjar att PKK utreds för mordet samtalar ett par PKK:are med varandra om Palmeutredningen. ”Şahin” berättar hur ”den dumma åsnan kom och ställde sig mitt i ljuset” följt av orden ”jag sköt inte så mycket då det inte var så mycket folk”. ”Şahin” ska ha haft samma karaktäristiska rörelsemönster som gärningsmannen (”som en elefant”) och rakade av sig skägget vintern 1986 för att sedan låta det växa ut igen. Vilket skulle ha gett honom ett utseende som stämmer överens med Lisbeths Palmes beskrivning av att gärningsmannen var ”ljus runt munnen”.¹¹
• Att ”Murat” enligt rumsavlyssning (Källa Mats) deltagit i den skuggning av Olof Palme som pågick i minst en vecka före mordet samt att han på mordnatten såg gärningsmannen och hörde skotten.¹²
• Att ”Ömer” enligt rumsavlyssning av PKK-anhängare (Källa Mats) på mordnatten befinner sig vid biograf Grand och identifierar Palme.¹³
• Att ”Osman” i ett avlyssnat samtal berättar att han var ”framme och såg att det var Palme”.¹⁴
• Att PKK i ett samtal till Expressen morgonen efter mordet tar på sig dådet och att uppgifter från PKK:are (Källa Mats) pekar på att det var ledaren för den svenska PKK-cellen Ismet C. som ringde samtalet.¹⁵
• Att telefonavlyssning tyder på att tre medlemmar av den svenska PKK-cellen ljög om vad de gjorde på mordnatten.¹⁶ En av PKK:arnas svenska fru anmälde honom som försvunnen morgonen efter mordet  (hon tog senare tillbaka anmälan).¹⁷
• Att det sker en kraftig ökning av fientliga samtal mot Palme och Sverige inom den svenska PKK-cellen strax före mordet. Palme beskrivs som ”terrorist”, ”socialfascist”, ”hund”, ”hycklare” och ”skurk”, och Sverige sägs vara en ”polisstat” som ”samarbetar med fascistiska regeringar”. Samma mönster med en plötslig stegring av aggressionssamtal riktade mot ett framtida mordoffer kan skönjas inför andra attentat genomförda av PKK i Sverige.¹⁸

Vittnen på mordplatsen som pekar ut PKK

• Att det finns minst 15 vittnen runt Grand och mordplatsen som ger signalement som överensstämmer med personer av utländsk härkomst. Enligt en vittnesutredning utförd inom Säpo kan man utifrån de uppgifter som bland annat dessa vittnen ger ”sluta sig till att personerna kommer från ett område avgränsat i öster av Iran, i väster av Marocko och i norr av Bulgarien”. I samma utredning påvisas att signalementen matchar varandra på de personer som vittnena iakttagit.¹⁹ 
• Att vittne W. såg en man hastigt lämna en dubbelparkerad bil på Tunnelgatan väster om Sveavägen cirka tio minuter före mordet och sedan iakttog samme man stående i hörnet mitt emot mordplatsen bara någon minut innan skotten föll. Vittne W. ombads göra en fantombild av mannen (se bild i början av denna artikel). I en fotokonfrontation pekar vittne W. ut PKK:aren ”Osman” som lik mannen han sett.²⁰
• Att röjandet av ”Osmans” namn och bild under Ebbe Carlsson-affären leder till att Mårten Palme kontaktar Palmeutredningen och ber om att bli förhörd. Detta då ”Osman” är mycket lik den man han sett förfölja hans föräldrar från Grand.²¹
• Att ”Osman” som sitt alibi uppgav att han efter lunch på morddagen spelade spontan kompisfotboll med den kommunarresterade PKK:aren ”Murat” samt tillbringade kvällen med sin fru och sedan skulle ha delat ut tidningar. Enligt rumsavlyssning (Källa Mats) var dock ”Murat” själv på plats i Stockholm och uppgifter i förhör tyder på att ”Osmans” fru var på restaurang Monte Carlo nära mordplatsen.²²

Uppgifter från personer som senare hoppar av PKK

• Att när Ali C. (Källa Alice), medgrundare till PKK som hoppat av i Sverige, får höra det så kallade bröllopssamtalet där en tidigare oidentifierad man (”Remzi”) kort innan Palmemordet beordrar Ismet C. att ställa till med ”bröllop” identifierar han mannen som ringer som Hasan G. Hasan G. är vid denna tid PKK:s europeiska attentatschef. När Källa Alice under ett förhör får höra den delen av samtalet där bröllopet beordras utropar han spontant att det är ett mord de pratar om.²³
• Att Källa Alice säger att ”PKK möjliggjorde mordet på Olof Palme”.²⁴
• Att den avhoppade PKK:aren Saniye A., som arbetat som administrativ personal åt Abdullah Öcalan, berättar i ett förhör att hon råkat höra när en av PKK:s europeiska ledare säger att partiet beordrat honom att mörda Palme. Hon bekräftar att bröllop av PKK används som kod för attentat och aktioner.²⁵
• Att informationen från en vän (Källa Roland) till den i Holland baserade PKK-juristen Mahmut Bilgili pekar mot att Bilgili mördades vintern 1987 för att han hade samvetskval över Palmeattentatet. När polisen undersökte Bilgilis lägenhet hittades stora mängder tidningsurklipp rörande Palmemordet.²⁶

Inte självklart det rätta spåret

Materialet i PKK-spåret leder inte omedelbart till att en person bör åtalas för mordet. Poängen med denna redovisning är inte heller att PKK-spåret självklart är det rätta spåret. Det finns tvärtom flera oklarheter i spåret, och det finns dessutom andra indicier som talar för att mordet genomfördes av en ensam gärningsman som agerade mer eller mindre av en slump.

Poängen är i stället att det ofullständiga sätt varpå PKK-spåret återgavs i offentligheten har bidragit till att skapa konspirationsteorier. Men med hjälp av den nya informationen och Ockhams rakkniv kan man nu se att det inte finns någon motsägelse mellan innehållet i PKK-spåret och det envetna sätt varpå polisen drev det. Det fanns helt enkelt goda skäl att göra PKK till ett huvudspår i utredningen.

I den andra och sista delen om PKK-spåret, som publiceras den 3 mars, redogörs för hur Granskningskommissionen misslyckades med sin granskning.