Därför bör det heta statsmedier

Formellt ägs de tre programbolagen av den omnämnda förvaltningsstiftelsen. På sin hemsida beskriver den sig så här:

”Förvaltningsstiftelsens uppgift är att vara en buffert mellan statsmakten och programföretagen Sveriges Radio, SVT och UR. Stiftelsen skapades för att – genom att äga och förvalta samtliga aktier i programföretagen – främja oberoendet för radio och tv i allmänhetens tjänst, public service. Detta ger programbolagen en självständig ställning eftersom de inte ägs av vare sig staten eller kommersiella intressen.”

Av förordnandet framgår mycket riktigt att det är ”staten” som har bildat ”denna stiftelse” och att ”staten förordnar” vilka föreskrifter som ska gälla för stiftelsen.

Förvaltningsstiftelsen för SVT, SR och UR erhöll sitt stiftelseförordnande av regeringen den 12 december 1996 (Ku96/00881/RTV). Förordnandet har sedan dess ändrats fyra gånger med regeringsbeslut åren 1999, 2007, 2019 och 2020.

Inte på hemsidorna

Betecknande nog finns förvaltningsstiftelsens förordnande inte att uppbringa på vare sig regeringens, riksdagens eller förvaltningsstiftelsens hemsidor.

Av förordnandet framgår mycket riktigt att det är ”staten” som har bildat ”denna stiftelse” och att ”staten förordnar” vilka föreskrifter som ska gälla för stiftelsen.¹ Därefter återkommer statens bestämmande och kontrollerande roll på följande sätt i förordningen. (Punkterna inom parentes i enlighet med numreringen av föreskrifterna i förordnandet. Direktcitaten från förordnandet. Mina kursiveringar).

• Stiftelsens aktier i de aktuella tre bolagen får bara överlåtas till någon annan efter ett beslut i riksdagen. (3)
• Beträffande de medel som stiftelsen har tillförts, kan endast riksdagen besluta om de kan användas på något annat sätt än att betala för aktierna i de tre bolagen. (4)
• Genom ett regeringsbeslut beslutas år 2007 att stiftelsens styrelse skall ha tretton ledamöter i stället för tidigare elva. (5)
• ”Staten genom regeringen utser styrelsens ledamöter.” (6) Ledamöternas mandattid ändrades genom regeringsbeslut år 1999 samt år 2007. (6)
• Utöver ursprungligt beslut om att den som är ledamot av regeringen eller anställd i regeringskansliet inte får vara styrelseledamot i stiftelsen, beslutade regeringen år 2019 att ej heller riksdagsledamöter kunde vara styrelseledamöter. Likaså tillade år 2020 regeringen, genom ett ändringsbeslut, mer precisa rekvisit som ”kompetens, integritet och lämplighet” vid utnämnandet av styrelseledamöter. (7)
• ”Staten genom regeringen entledigar stiftelsens ledamöter.” (8)
• Regeringen utser revisorer för granskning av stiftelsens räkenskaper (15) och deras revisionsberättelse tillställs inte bara förvaltningsstiftelsen, utan också regeringen. (17)
• Eventuell talan mot ledamot i stiftelsens styrelse i enlighet med stiftelselagens skrivningar (1994:1220, kap. 5) om att ha skadat stiftelsen, får föras av den som regeringen utser. (19)
• ”Arvode till styrelsens ledamöter och till revisor bestäms av regeringen.” (20)
• ”Staten genom regeringen får ändra eller upphäva” förordnandets föreskrifter vad gäller dess punkter 1 samt 4 – 20. Punkterna 5 – 7 får dock ändras eller upphävas endast om ett beslut av riksdagen föranleder det. (21)
• Föreskrifterna om stiftelsens ändamål får endast ändras eller upphävas om riksdagen beslutat att bolagen i fråga inte längre skall bedriva sändningar av radio och tv-program i allmänhetens tjänst. (22)
• ”Om stiftelseförordnandet upphävs skall tillgångarna tillfalla staten.” (23)

De tre programföretagens bolagsordningar är samtliga antagna vid extra bolagstämmor i respektive företag den 13 mars 2012.² Bolagsordningarna är i det närmaste identiska med varandra, med undantag för §1 som anger bolagets firma i enlighet med respektive bolagsnamn och §3, andra stycket som anger vad respektive bolag skall syssla med för typ av ”rundradiosändningar … i allmänhetens tjänst” (ljudradioprogram för SR, televisionsprogram för SVT och utbildningsprogram för UR).

• Av §12 framgår att respektive bolags styrelse inte utan bolagsstämmans (alltså den enda aktieägaren, förvaltningsstiftelsens) godkännande kan avyttra fastigheter eller andra tillgångar som är av större betydelse för programverksamheten. Men: ”Ett sådant beslut av bolagsstämman [d v s förvaltningsstiftelsen] skall godkännas av regeringen.” (Mina kursiveringar här och framöver.)
• Bolagen skall enligt §14 ha två revisorer jämte två suppleanter var. ”Regeringen utser en revisor och en suppleant.” (Vilket också stipuleras i § 10.)
• I enlighet med §19 har ”svenska staten” hembud, ifall en eller flera aktier i bolaget övergår till ny ägare, och staten äger också rätt att utnyttja hembud för mindre antal aktier än erbjudandet omfattar. Bolagets styrelse har skyldighet att skriftligen underrätta ”svenska staten genom Kulturdepartementet” om hembud. Skyldigheten faller alltså på (dotter)bolagets styrelse och inte på förvaltningsstiftelsen.
• I enlighet med §20 skall bolagets tillgångar tillfalla staten om bolaget träder i likvidation.
• Och i den sista paragrafen, 21, fastslås: ”Denna bolagsordning får inte ändras utan medgivande av regeringen.” Bolagsordningen i dotterbolagen kan således inte ändras av ägaren, förvaltningsstiftelsen, utan att denna inhämtar den verkställande delens av statsmakten, regeringens, medgivande.

Motargumentet att statsmakten har överfört ägandet till förvaltningsstiftelsen genom stiftelsekonstruktionen med tre helägda dotterbolag, och att det därför är felaktigt att beskriva programföretagen som statliga mediebolag, är advokatyr baserad på formalism.

Det avgörande är i stället vem som ytterst kontrollerar ett bolag eller en institution eller ett skeende och/eller vem som tillägnar sig överskottet av en verksamhet.

Det är en etablerad princip både inom samhällsvetenskaperna och inom juridiska och redovisningsmässiga regleringar att det avgörande rekvisitet för att bestämma ansvarig person eller instans och huvudmannaskap inte främst beaktar vem som är den formella ägaren. Det avgörande är i stället vem som ytterst kontrollerar ett bolag eller en institution eller ett skeende och/eller vem som tillägnar sig överskottet av en verksamhet.

Statlig kontroll över stiftelsen

Att kontroll är ett viktigare rekvisit än formellt ägande framgår således tydligt av aktiebolagslagens (2005:551) inledande kapitel när lagen definierar begreppen moderbolag, dotterföretag och koncern. Notera då särskilt de (av mig) kursiverade delarna i punkterna 3 och 4.

”11 § Ett aktiebolag är moderbolag och en annan juridisk person är dotterföretag, om aktiebolaget
/…/
3. äger aktier eller andelar i den juridiska personen och har rätt att utse eller avsätta mer än hälften av ledamöterna i dess styrelse eller motsvarande ledningsorgan, eller
4. äger aktier eller andelar i den juridiska personen och har rätt att ensamt utöva ett bestämmande inflytande över denna på grund av avtal med den juridiska personen eller på grund av föreskrift i dess bolagsordning, bolagsavtal eller därmed jämförbara stadgar.”

Staten är visserligen inte aktieägare i ”moderbolaget” förvaltningsstiftelsen (en stiftelse utställer inte några aktier), men har likväl den fulla kontrollen över förvaltningsstiftelsen.

En snarlik betoning av kontrollelementet i företagsverksamhet återfinns också i regelverket för IFRS (International Financial Reporting Standards) vilket är vedertaget inom EU sedan 2002. Och efter ett beslut 2005 ska alla börsnoterade företag inom EU avrapportera sin koncernredovisning efter IFRS-reglerna.

IFRS 10 om konsoliderad finansiell redovisning (Consolidated Financial Statement) ställer krav på att ett företag konsoliderar den ekonomiska redovisningen av de enheter som det kontrollerar. Kontroll definieras som “tillägnandet eller rätten till olika slag av avkastning och möjligheten att påverka denna avkastning genom innehav av makt över ett investeringsobjekt”³.

Denna makt att utöva kontroll över investeringsobjektet härrör i sin tur från rättigheter: ”Sådana rättigheter kan vara enkla (till exempel genom rösträtt) eller komplexa (till exempel inbyggda i avtalsmässiga skrivningar).”⁴

Vi kan således konstatera att såväl statsmakternas (regering och riksdag) som förvaltningsstiftelsens (och programbolagens) beskrivningar att SR, SVT och UR skulle vara från statsmakten självständiga bolagsbildningar är retorik, och att termen ”public service” är, för att ta det på samma engelska, ”smoke and mirrors”, alltså verbalt trolleri.

En korrekt term för programbolagen är sålunda statstelevisionen respektive statsradion.

Programbolagen är statliga etermedieföretag, och de har som sådana både en särställning i det svenska mediala landskapet (med garanterad skattefinansiering och de facto monopol) och är direkt och indirekt kontrollerade av statsmakten.

En korrekt term för programbolagen är sålunda statstelevisionen respektive statsradion.

All diskussion om bolagens verksamhet och denna verksamhets innehåll och omfattning, deras ekonomi och deras framtida arbetsformer måste, för att bli tagen på allvar, utgå från detta sakförhållande.

Först när programbolagen ses för vad de är, nämligen att de är de facto statligt ägda och de jure statligt kontrollerade och drivna, kan också diskussionen om dessa verkligen är allmänhetens tjänare eller inte och om de verkligen är en del av den tredje statsmakten eller inte, föras på ett ärligt och seriöst sätt.