Budgetnyhetskarusellen är förvirrande för publiken och ovärdig för medierna. Någon borde våga stiga av.

Efter sommar följer höst, men däremellan kommer Budgetnyhetssäsongen. Det är likadant varje år: Under veckorna i slutet av augusti och början av september hukar Sverige under en bombmatta av uppstyckad information om innehållet i den kommande statsbudgeten. Ni känner igen rubrikerna:

”Förhandlingsvinst för L: 75 miljoner till frukt i förskolan”

”Regeringen satsar på klimatneutrala gardiner – ministern: Viktigt”

Vem som ska presentera vad och när följer en noga utmejslad mall. För partierna är fördelningen av nyheter att presentera nästan lika viktig i budgetförhandlingarna som fördelningen av pengar.

Detta är ingenting som den just nu sittande regeringen har uppfunnit – alliansregeringen var exempelvis minst lika idog på området. Men bara för att man gör något ofta betyder det inte att det är bra.

En omöjlig nyhetsvärdering

Att den som för tillfället har regeringsmakten uppskattar Budgetnyhetssäsongen är fullt förståeligt – vem skulle tacka nej till trevliga rubriker om sin egen generositet dagarna i ända? Varför stora redaktioner med höga journalistiska ideal så villigt spelar med är däremot svårare att förstå.

Regeringssidans informationsövertag är totalt. Den redaktion som erbjuds att vara först med nyheten att Centerpartiet fått regeringen att satsa 72 miljoner kronor på särskilt stöd till hemlösa katter kan omöjligen värdera nyheten i fråga, eftersom resten av budgetinnehållet är okänt.

Skulle det vara så att kattsatsningen finansierats genom en slakt av stödet till hemlösa hundar lär varken journalisten eller publiken få veta det. I alla fall inte just då.

Första statsmaktens pressavdelning

Regeringssidan pytsar strategiskt ut det man vill prata om, för att detta ska få maximal uppmärksamhet. Det man inte vill prata om dumpas sedan i klump av finansministern.

Under Budgetnyhetssäsongen blir medierna således mindre av en tredje statsmakt och mer en förlängning av första statsmaktens pressavdelning. Det måste inte vara så.

Ingen regering lär själv dra i bromsen för karusellen så länge den levererar, men ingen tvingar medierna att spela med.

En smått osund ritual

Jag vågar nästan lova att ingen nyhetskälla skulle sjunka avsevärt vare sig i publiksiffror eller anseende om man tackade nej till att ”avslöja” det ena eller det andra informationspaketet som serverats på silverbricka av regeringskansliets pr-detalj.

Den som vågade sig på att helt bojkotta ”budgetnyheter” mellan, säg, regeringens traditionella kräftskiva på Harpsund och den stund då hela budgeten faktiskt är presenterad och en nykter nyhetsvärdering har kunnat göras – den skulle nog till och med kunna vinna en del respekt. 

Jag inser att det här är lite som att slåss mot en väderkvarn och mot tidvattnet samtidigt, men någon måste försöka. Den här sensommarritualen som vi har nu är faktiskt inte riktigt sund.