Carl Bildt, pengarna och den ryska gasen under ytan

Kremls strategi att använda gas- och energi­transporter som ett påtryckningsmedel mot andra länder har sedan dess använts vid ett antal tillfällen. Estland, Georgien, Moldavien, Litauen, Belarus, Tjeckien, Ukraina – alla har de drabbats av uteblivna energileveranser som resultat när respektive land fört en politik som gått emot Rysslands intressen.²

Kreml har även velat skapa ett svenskt energiberoende. Året 1997 tydliggörs detta när president Boris Jeltsin, i sitt tal till den svenska riksdagen, slår fast att ”vi har bestämt att vi ska dra en gasledning från Ryssland till Sverige”.³ När Jeltsin samma dag träffar statsminister Göran Persson i ett enskilt möte kräver han på nytt att den ryska gasledningen ska byggas. Persson säger nej och beskriver den fortsatta dialogen: ”Då reste han [Jeltsin] sig ur stolen, höjde rösten ytterligare och gjorde klart vad som gällde. Jag ställde mig också upp, klev alldeles inpå honom och sa ’I Sverige bestämmer jag!’”.  Jag såg glimten i hans öga, han tyckte att detta var roligt. Han tog mig i kavajslaget och skrek till mig att vi skulle bygga gasledningar. Jag lägger mina händer på hans axlar och upprepar än en gång att det har han inte med att göra.«⁴

Gazprom blir huvudsak

President Vladimir Putin efterträder Jeltsin år 2000. Att även han ska komma att fokusera på gaspolitik är väntat. Putins egen doktorsavhandling, som lades fram i slutet på 1990-talet, handlar delvis om de strategiska fördelar som kan uppnås med hjälp av Rysslands tillgång på råvaror och hur staten bör hantera dessa.⁵

President Putin prioriterar således att ta kontroll över landets gasbolag Gazprom, och i bolaget utnämns inom kort två nära allierade att leda verksamheten – Putins vänner vd Aleksej Miller och styrelse­ordförande Dmitrij Medvedev. En analytiker sammanfattar i en intervju i Dagens Nyheter den kontroll som Putin ska komma att utöva på det ryska energibolaget: ”I praktiken kontrol­lerar Putin Gaz­prom. Han fattar alla viktiga beslut om företagets strat­egi. För att vara politiker på så hög nivå visar han en förbluff­ande detalj­kunskap om Gazproms affärer.”⁶

I början av 2000-talet börjar en ny rysk gasledning till Europa diskuteras. En betydande del av Rysslands gas som är ämnad för Västeuropa går annars via länder som Polen och Ukraina. Den tänkta gasledningen – som kommer att kallas Nord Stream – ska reducera risken att något annat land får inflytande över den ryska energitransporten.⁷

Året 2005 är planerna för Nord Stream klara. Affärsuppgörelsen bär signaturerna BASF (den tyska kemikoncernen) och Eon (den tyska energigruppen).  Det ryska bolaget Gazprom, majoritetsägaren, står naturligtvis också med på kontraktet. Tysklands förbunds­kansler Gerhard Schröder och Rysslands president Vladimir Putin närvarar när kontraktet skrivs på och de deklarerar uni­sont: ”En historisk dag.”⁸

Regeringens tvivel

Den tänkta gasledningen Nord Stream ska dras nära Sveriges kust intill Gotland. Dragningen av gasledningen innebär att de ryska rören kommer att ta Sveriges ekonomiska zon i anspråk, vilket kräver tillstånd från den svenska regeringen.

Nu hörs dock kritik mot planerna på en rysk gasledning i svenskt närområde.⁹ Och fortfarande är det Göran Persson som styr Sverige när Putin och Schröder kommer överens om Nord Stream. Persson har ju tidigare, vilket framgått av bråket med Jeltsin år 1997, varit skeptisk till rysk gas. När debatten nu drar i gång igen nästan tio år senare upprepar statsminister Persson sin kritiska hållning: ”Den som tror att det bara är att lägga ut denna gasledning, begår ett misstag […] vi kan mycket väl säga stopp och belägg. Det är ett fullt gångbart alternativ.”¹⁰

Det finns dock ett svenskt bolag som gärna ser att den ryska gasled­ningen blir av. Investeraren Adolf Lundin har efter Sovjets sönderfall tidigt identifierat möjligheterna i Ryssland och investerat i ryska bolag.¹¹ En aktieportfölj har byggts upp med exponering mot rysk energi, och på 1990-talet börsnoteras Lundins ryska tillgångar.¹² Bolaget ges namnet Vostok Nafta, och Gazprom utgör redan från början en viktig investering i Lundins portfölj. Cirka 35 procent av Vostok Naftas tillgångar investeras i gasbolaget,¹³ men med åren ska denna nivå höjas till runt 90 procent.¹⁴ Svenska Vostok Naftas värdeutveckling blir därmed avhängig av ryska Gazproms framgångar – vilket nu inkluderar färdigställandet av Nord Stream.

Carl Bildts roll

Så kommer hösten 2006. Göran Persson, som ifrågasatt Nord Stream-projektet, är inte längre statsminister. I stället är det den borgerliga alliansen som vinner valet i september och Fredrik Reinfeldt blir ny statsminister. Reinfeldts val av utrikes­­minister förvånar, men nyheten tas emot positivt av allmänheten. Det blir Carl Bildt som får göra comeback i politiken när han tilldelas rollen som utrikes­­minister. Utnämningen av Carl Bildt till statsråd blir dock inte oproblematisk. Ingen hade väntat sig detta, inte heller Bildt, som numera är aktiv i näringslivet med en rad styrelseuppdrag.¹⁵

En av de styrelser som Carl Bildt sitter i är Vostok Naftas. Att Bildt som nybliven utrikesminister skulle sitta kvar i denna styrelse, med en värde­förändring som är beroende av ryska Gazproms framgångar, är omöjligt. Bildt avsäger sig styrelse­uppdraget.¹⁶

Men Carl Bildt äger även aktier för cirka en miljon kronor i bolaget.¹⁷ Och eftersom ett aktieinnehav i Vostok Nafta i förlängningen utgör ett ägande i ryska Gazprom så betyder det att Bildt, Sveriges nya utrikesminister, har ett finansiellt intresse av att det ska gå bra för Gazprom. Detta är problematiskt. Att ge tillstånd – eller inte – till Gazproms gasledning strax utanför Gotland är ett stundande beslut för den nya regeringen.

Intressen drar isär

Intressekonflikten som uppstår mot bakgrund av att en svensk utrikes­minister indirekt äger aktier i Putins gasbolag tycks till en början avfärdas av Carl Bildt. För till skillnad från styrelseuppdraget, vilket Bildt avslutat direkt, avser utrikesministern att behålla sitt ägande i Vostok Nafta. Bildts pressekreterare förklarar: ”Carl Bildt har […] inga planer på att sälja [aktierna i Vostok Nafta]”.¹⁸

Men kritiken växer. Ledarsidorna i vänsterpressen fylls av invändningar. Även högerpressen är upprörd. Dagens Industri har följande rubrik på sin ledarsida: ”Sveri­ges utrikes­minister kan inte äga rysk gas.”¹⁹ Även Bildts partikollegor ska komma att ifrågasätta situationen. Riksdags­ledamoten Ann-Marie Pålsson (M) förklarar: ”Jordbruks­ministern ska inte äga aktier i företag som har med jordbruket att göra, lika lite som kulturministern ska äga aktier i TV4. Självklart gäller det också Carl Bildt och Vostok Nafta. Den här gasledningen är viktig för Gazprom och påverkar börs­kursen för dem och därmed Vostok Nafta.”²⁰

Kritiken mot att en svensk utrikesminister indirekt har ägarintressen i ryska Gazprom tycks ge effekt. Efter några veckor som utrikes­minister kommer meddelandet om att Bildts aktier i Vostok Nafta sålts.²¹

Optionerna

Aktierna är nu sålda. Men det finns ytterligare en omständighet att beakta – för Vostok Nafta har delat ut optioner till Bildt vilka kan omvandlas till aktier. Värdet på Bildts optioner uppgår till cirka fem miljoner kronor.²²

Besvärande med Vostok Nafta-optionerna för den som är rädd för att Sveriges utrikesminister kan hamna i en jävsituation är att dessa löper fram till i december 2006 då de, enligt Bildts options­program, kan lösas in och avyttras. Det vill säga ungefär samtidigt som Nord Stream har för avsikt att börja sond­era den svenska regeringens inställning till att dra en rysk gasled­n­ing nära Sveriges kust.²³

Precis som för aktierna identifieras nu en risk för jäv. Men när frågor om en möjlig intressekonflikt dyker upp antyder Bildt att han, vad gäller optionerna, är låst i sitt agerande. Så här låter det i en intervju i Aktuellt i slutet på oktober 2006:

[Aktuellt]: Kan du inte avstå från optionerna helt och hållet?

[Bildt]: Inte idag.

[Aktuellt]: Men sen?

[Bildt]: Det är inte juridiskt möjligt.

[Aktuellt]: Du kan [väl visst] avstå från att lösa in dem, eller hur?

[Bildt]: Men jag måste i alla fall lösa in dem och sedan måste jag betala skatt.²⁴

Media ska senare kritisera Bildt för den bild han målat upp i bland annat Aktuellt,²⁵ och menar att det visst varit möjligt för Bildt att avstå från att lösa in optionerna för att eliminera risken för jäv.²⁶

Optioner utan avtalsstöd?

Snart uppstår en mer graverande fråga om Vostok Naftas ersättning till Carl Bildt. Fanns det avtalsstöd för de värdefulla optionerna?

När Vostok Naftas årsredovisning granskas, och specifikt det stycke som handlar om de aktuella optionerna, uppstår frågetecken. Texten i bolagets årsredovisning lyder: ”Optionerna förfaller om uppdraget som styrelseledamot upphör på styrelse­ledamotens egen begäran.”²⁷ Carl Bildt avgick på egen begäran. Därmed, enligt Vostok Naftas publika information, bör Bildts optioner per automatik ha förfallit. Konsekvenserna av en ersättning utan avtalsstöd är betydande. I så fall är det möjligt att betrakta optionsinnehavet hos utrikes­ministern på fem miljoner kronor som en gåva från Vostok Nafta. Eller en muta.

Konstaterandet att det råder frågetecken kring Bildts options­tilldelning uppmärk­sammas av Expressen i slutet på december 2006 då Bildt redan löst in sina optioner. Tidningen lyckas då få tag på en kopia på options­avtalet och gör tolkningen: ”Hade [options]­avtalet från 2004 följts till punkt och pricka och utan ett särskilt ingrepp från Vostok Naftas styrelse hade Carl Bildt alltså inte fått optionerna.”²⁸

Informationschefen på Vostok Nafta menar att Bildt ”egentligen inte [hade] rätt till dem [option­erna], men styrelsen beslutade i efterhand att han skulle få option på 15 000 aktier”.²⁹ För TV4 hänvisar bolaget sedan till ett hemligt dokument som sägs ha möjliggjort tilldelningen av optioner till Bildt – men TV4 får inte ta del av det dokumentet.³⁰ Och snart presenteras ytterligare en version: Vostok Nafta ska sedan tidigare ha utvecklat en praxis att låta styrelse­medlemmar få behålla sina optioner även när de på egen begäran avgår i förtid. Bolaget säger: ”Vi har behandlat Carl Bildts optioner exakt på samma sätt som i de andra fallen [när andra styrelsemedlemmar avgått i förtid]”.³¹

Uppgifterna som pekar på att Carl Bildt möjligtvis inte hade rätt till sina optioner gör att överåklagare Christer van der Kwast i januari 2007 beslutar att inleda en förutredning om eventuellt mutbrott.³² Efter en vecka bestämmer van der Kwast dock att ingen formell förundersökning ska göras. Expressen ifrågasätter beslutet och påpekar att den klausul, som Vostok Nafta hänvisat till, inte tillåter bolagets styrelse att ge optioner till sina egna styrelsemedlemmar (som Bildt) utan endast möjliggör tilldelning av optioner till bolagets anställda. Expressen ställer frågan men får inget svar av van der Kwast om det kan vara så att han missförstått styrelsens mandat att dela ut optioner.³³

Anna Politkovskaja mördas

Till stöd för att inte inleda en mututredning har van der Kwast också dragit slutsatsen att sannolikheten är låg för att optionerna från Vostok Nafta skulle kunna påverka Carl Bildts beslutsfattande.³⁴ Men det finns anledning att granska denna bedömning.

Dagen efter det att Bildt utnämns till utrikesminister mördas den ryska journalisten Anna Politkov­skaja. Politkovskaja har uppmärksammats för sin kritik av Putin och för sin rapportering av den brutala ryska krig­föringen i Tjetjenien.  Men hon har också varit en kritiker av Gazprom, som anklagats för att utgöra ett verktyg för Kreml att kväsa det fria ordet i Ryssland.³⁵

Nu är Politkovskaja död och Bildt har precis blivit utrikesminister. Politkovskaja hade anledning att kritisera Gazprom på grund av att Putin använt bolaget till att kuva oberoende ryska medier. Den senare, Bildt är på väg att få en miljonersättning tack vare Gazproms verksamhet.

Inför valet har den borgerliga alliansen anklagat Göran Persson för att inte i tillräcklig utsträckning ha markerat mot bristerna i den ryska demokratin.³⁶ Så efter mordet på Politkovskaja förväntas en skarp reaktion från Sveriges nya ledning. Bildt kommenterar händelsen å Sveriges vägnar på följande sätt: ”Det är med djup sorg och bedrövelse jag tagit mot budskapet om mordet på Anna Politkovskaja. Hennes strid för mänskliga fri- och rättigheter var en viktig del av arbetet för ett bättre Ryssland och ett bättre Europa. Jag hoppas innerligen att Rysslands myndigheter kommer att göra sitt yttersta för att gripa de ansvariga och kartlägga bakgrunden till dådet.”³⁷

Det är inget fel på uttalandet i sig. Men med tanke på Moderaternas markering inför valet så hade delar av oppositionen väntat sig mer. I Afton­bladet uttrycks följande kritik: ”När radions Eko­redaktion nyligen frågade Carl Bildt om regeringen skulle ta upp mordet på Politkovskaja vid EU-toppmötet slingrade han sig. Det duger inte.”³⁸

Tystnaden om Ryssland

Under hösten 2006 finns det ytterligare anledningar att uppmärksamma situationen i Ryssland när flera händelser pekar på att utvecklingen där går åt fel håll. I november 2006 förgiftas exempelvis den före detta FSB-agenten Aleksandr Litvinenko i centrala London.³⁹

Bildts kritik av Ryssland anses dock vara förhållandevis mild, vilket Expressens PM Nilsson uppmärksammar i en ledare: ”Denna höst [2006] tar den svenske utrikesministern emot 4,8 miljoner kronor av en av Gazproms största utländska ägare, Vostok Nafta, han håller ett utrikespolitiskt linjetal där Ryssland överhuvudtaget inte nämns, han hyllar den ryska energi­industrin på en presskonferens och avfärdar seriös kritik mot den rysk-tyska gasledningen som trams.”⁴⁰

Trots diskussioner om en förhöjd jävsrisk deltar Bildt i ett regeringsbeslut hösten 2006 som ger Gazprom, via dotterbolaget Peter Gaz, rätten att kartlägga sjöbotten på den svenska kontinentalsockeln i Östersjön. En för svenska försvarsintressen känslig kartläggning. Bildts pressekreterare bekräftar: ”Ja, han deltog i beslutet men det gjorde han inte ensam utan kollektivt i regeringen.”⁴¹

Nordstreamkritiker

När det nu finns tecken på att den borgerliga regeringen kan komma att förhålla sig positiv till gasledningen satsar Ryssland resurser även på att marginalisera övrig kritik.⁴²

En känd kritiker till gasledningen är Göran Persson. I maj 2007 framkommer det att Göran Persson ska börja arbeta för PR-företaget JKL. Ersättningen är generös.⁴³ Den nya arbets­givaren JKL vill inte avslöja vad Perssons tänkta arbetsuppgifter kommer att bestå i men man kan ana. Nord Streams delägare Eon är storkund hos JKL. Persson har också bara någon dag före tillkännagivandet ätit middag med Gerhard Schröder – tidigare Tysklands förbundskansler men som nu, trots kritik, representerar ryska Nord Streams intressen.⁴⁴

Kritiken av Perssons nya uppdrag blir omfattande. Journalisten Staffan Heimerson skriver i Aftonbladet: ”JKL leder lobbyarbetet för det tyska kraftföretaget Eon, som har stora intressen i den ryska gasledningen. […] Persson säljer sin heder.”⁴⁵ Även Perssons S-kollegor är kritiska.⁴⁶

Det finns dock en person som stöttar Persson: hans tidigare politiske motståndare Carl Bildt, som inte ser några problem med att Persson nu tar ett uppdrag hos ett Nord Stream-lojalt bolag: ”Det är väl bra att grabben får ett jobb. Jag lyckönskar honom.”⁴⁷

Försvarets kritik

Redan i mitten på 2006 klargör Totalförsvarets forsk­nings­­institut, FOI, att den tänkta ryska rörledningen har bäring på Sveriges försvarsintressen. FOI skriver: ”Man kan utgå från att [Nord Stream] har en militär aspekt, närmare bestämt [rysk] militär bevakning av gasledningen samt utnyttjandet av infra­strukturen för militära och underrättelse­ändamål.”⁴⁸ Även ÖB:s strategi­chef Jörgen Ericsson ska komma att peka på den ökade militariseringen i Sveriges närområde som rördragningen sannolikt innebär.⁴⁹

Hur tacklar då Sveriges regering den militära aspekten med Nord Stream? Uppgifter pekar på att den militära aspekten beaktas endast i begränsad omfattning. Som ny utrikesminister, och ännu ägare av optioner i Vostok Nafta, klargör Carl Bildt i slutet av oktober 2006 att regeringens uppgift är att ta beslutet om gasledningen utifrån ett miljöperspektiv allena. Bildt säger då i Dagens Nyheter: ”Gasledningen som ryssarna vill dra i Östersjön ska inte ligga på svenskt vatten. Det som det kan handla om är en miljöprövning, men det är en fråga för miljöminister Andreas Carlgren.”⁵⁰

Bildts statsrådskollega, försvars­minister Mikael Odenberg, kan emellertid inte låta bli att konstatera det uppenbara, och flaggar upp att den militära risken för Sverige faktiskt ökar om det läggs en rysk gasledning precis utanför Gotland: ”Det är ju så att det [gasledningen] innebär en framflyttning av vitala ryska intressen i Östersjön. Och det är ju en officiell hemlighet att en sådan ledning också kan vara en underrättelseplattform och det påverkar ju.”⁵¹ När Odenberg nu försöker lyfta försvarsfrågan i samband med Nord Stream säger dock Bildt att ”[v]i har att göra en bedömning enligt den rättsliga grund som finns [det vill säga miljöaspekten].” Reinfeldt hakar på: ”Jag tycker att vi ska vara väldigt strikta här och säga att vi ska pröva detta utifrån de internationella konventioner och den lagprövning som kan komma i fråga. Jag har i andra sammanhang markerat att det väl fram­för allt är miljö­prövningen som vi ser som det kanske allra viktigaste.”⁵²

Att följa internationell lag

Formellt sett har Bildt och Reinfeldt rätt. Med tanke på att den ryska gasledningen ska gå inom Sveriges ekonomiska zon (och inte inom territorialgränsen) ska beslutet om Nord Stream bedömas utifrån ett miljöperspektiv. För enligt FN:s havsrättskonvention har alla stater rätt att dra ledningar på havsbotten. I bland annat Svenska Dagbladet klargörs följande: ”Sveriges svängrum är begränsat om vi skall följa internationell lag. […]  Havsrättskonventionens artikel 79 inleds med följande deklaration: ’Alla stater är berättigade att lägga under­vattenskablar och ledningar på kontinentalhyllan i enlighet med bestämmel­serna i denna artikel.'”.⁵³

Omtanken om miljön innebär dock att en stat ges ett relativt brett mandat att bestämma över sin egen ekonomiska zon. Said Mahmoudi, professor i internationell rätt vid Stockholms universitet och expert på havsrätt, upplyser om detta när han i början av 2007 skriver följande: ”Det är uppenbart att Sverige på rättslig grund kan sätta käppar i hjulet för detta projekt [Nord Stream] och till och med har rimliga chanser att vinna en internationell rättslig tvist för att stoppa det.”⁵⁴ Statsvetaren och ambassadören Krister Wahlbäck ger senare på DN Debatt stöd för denna tolkning: ”Om man gör sig besväret att läsa artikel 79-80 i FN:s havsrättskonvention så ser man att andra staters rätt att lägga ut ledningar på kuststatens kontinentalsockel är försedd med en rad förbehåll.”⁵⁵

När det nu börjar höjas röster för att Nord Stream kan stoppas på miljö­mässiga grunder uttalar sig utrikesminister Carl Bildt i miljöfrågan. I en intervju vid halvårsskiftet 2007 rapporterar Olle Lönnaeus i Sydsvenskan från en intervju med utrikesministern: ”Carl Bildt säger att han inte ser några större problem med vare sig säkerhet eller miljö [gällande Nord Stream]: ’Miljöutmaningen med oljefartygen är mycket större.’”⁵⁶

Här tycks regeringens möjligheter att avvisa Nord Stream-projektet begränsas när Bildt redan uttalat sig om den ryska gasledningens miljömässiga fördelar.

Godkännandet

Hösten 2009 godkänner Sveriges regering den ryska gasledningen. Carl Bildt är inte på plats, men miljöminister Andreas Carlgren är av allt att döma belåten när regeringens besked förmedlas. I Göteborgs-Posten återfinns följande text: ”Carlgrens lovsång till gasprojektet lät innerligare än vad Nord Stream och dess ägare, det ryska maktbolaget Gazprom, brukar låta. Att Sverige kunde ha krävt att gasledningen skulle läggas på land, eller längre österut, var otänk­­bart sade miljöministern – och då hördes nästan applåderna från Kreml.”⁵⁷

I samband med regeringens godkännande gör miljöminister Andreas Carlgren också en poäng av att regeringen inte hade gjort en säker­hets­politisk prövning kring projektet. Ledningen går på internationellt vatten där ”man är fri att vara med vilka fartyg som helst”. SvD ställer sig undrande till att en säkerhetspolitisk prövning inte gjorts:

”Men regeringen måste väl ha fört några säkerhetspolitiska reson­e­mang kring det här ärendet?

[Carlgren]: Nej, det skulle i själva verket ha undergrävt våra möjligheter att göra en fullständig prövning enligt svensk och internationell rätt. […]

[SvD]: Du ser inget problem med en ökad rysk militär närvaro med anledning av gasledningen?

[Carlgren]: Jag ser ingen anledning till det, och det är ändå inget jag skulle kunna väga in i vårt beslut.”⁵⁸

Gotlands säkerhet

Efter regeringens godkännande färdigställs Nord Stream på några år. Har då den säkerhetspolitiska risken i Sveriges närområde påverkats av gasledningen?

Hösten 2016 kan DN rapportera att Sverige fått information om ett hot från Ryssland, vilket tycks ha en koppling till Gotland. Hotet klassas av ÖB som topphemligt och ska vara av ”synnerlig betydelse för rikets säkerhet”.⁵⁹ Som svar åter­militariserar det svenska försvaret skyndsamt Gotland. I en intervju med Expressen tonar dock Carl Bildt ned situationen: ”Det är svårt att se ett hot som skulle vara riktat specifikt mot Sverige. Så viktiga är vi inte.”⁶⁰ En av Sveriges främsta försvars­analytiker, Wilhelm Agrell, professor i under­rättelse­analys, tar dock Dagens Nyheters uppgifter på större allvar och säger till tidningen att risken för en framtida eskalering inte helt ska avfärdas: ”Många bedömde att det var osannolikt att Ryssland skulle annektera Krim och gå in i Ukraina, men det hände bevisligen ändå.”

Carl Bildt svarar

Carl Bildt har inför denna publicering tagit sig tid och svarat på frågor bland annat om Vostok Nafta-optionerna och alliansregeringens Nord Stream-godkännande. Regeringens Nord Stream-beslut fattades, påpekar Bildt, i enlighet med FN:s havsrättskonvention, som innebär att beslutet enligt havsrätten grundades på miljöprövningen. Den säkerhetspolitiska aspekten beaktades, och försvarsdepartementet lade sina synpunkter i beredningen av ärendet.

Det kan också tillfogas, framhåller Bildt, att andra länder såsom Finland i sitt ställningstagande om Nord Stream gjort samma bedömning som Sverige. Av viss betydelse för Gazproms värdering, anmärker Bildt, var de volymer som bolaget kunde exportera till Europa och de intäkter som kunde genereras mot bakgrund av dessa. Huruvida gasexporten gick genom rör genom Ukraina eller Östersjön var i detta avseende dock tämligen likgiltigt. Eventuella jävsrisker hanterades i enlighet med juristernas rekommendationer i Regeringskansliet.

Så svarar Carl Bildt.

Samtidigt står det klart att de som tidigt varnade för en förhöjd säkerhetspolitisk risk i Östersjöområdet tycks ha fått rätt.⁶¹ Moderaternas klargörande för Stefan Löfven att Sverige borde beakta de säkerhetspolitiska konsekvenserna av den stundande gasledningen Nord Stream 2 förefaller därför vara motiverad.⁶² Mot bakgrund av detta är det olyckligt att alliansregeringens godkännande av Nord Stream år 2009 kantades av jävsfrågor med möjlig bäring på regeringens agerande.