Fyra år som förändrade striden om den akademiska friheten
Publicerad
4 okt. 12:57
Uppdaterad
15 okt. 06:24
Foto: Magnus Lejhall/TT, Fredrik Persson/TT, Adam Ihse/TT. Illustration: Felice Larsson/Kvartal
Utbildningsministrarna under Tidö anklagades för att hota den akademiska friheten. Fyra år senare ligger en utredning på bordet som riktar blicken åt ett annat håll: mot universiteten själva. Vad var det som hände – och vem är nu beredd att ta ansvar?
Vad tycker du?
44
Det var en märklig mandatperiod. I alla fall för den akademiska friheten. Ämnet var på agendan nästan hela tiden under åren med ett L-styrt utbildningsdepartement. Vad var det som hände egentligen – och vad ligger på bordet när en ny utbildningsminister med ansvar för universitet och högskola strax tar över?
Vad tycker du?
44
Skribent
Tankar
Ola Wong
Redaktör
•
5 okt. 07:43
Hehe, en sådan här mening kan aldrig sluta väl: ”Jag var inbjuden till kollegorna på universitetets enhet för jämställdhet, inkludering och likabehandling.” Det pågår sedan länge ett aktivt försök att göra det omöjligt att använda ordet woke. Jag har märkt av det i flera sammanhang. Det ska omvandlas till ett hjärnspöke från ondsinta trumpister. Och visst, ”woke” har ibland slentrianmässigt använts som ett sätt att avfärda allt från vindkraft till skattehöjningar och arbetskraftsinvandring. Men som Wyndhamn skriver är woke ett ord som kommer från – tadaa – wokerörelsen. Erik Helmerson skriver om utdefinieringsarbetet i sin nya bok Vänsterns värsta år. Han skriver där också förtjänstfullt om woke-ordets historia och dess aktivister. Vi pratar mer om det här: https://kvartal.se/olawongsbokklubb/poddar/en-vag-av-erik-helmerson/cG9zdDoxOTExMTI
Jörgen Huitfeldt
Programledare
•
4 okt. 14:19
Det är symtomatiskt att en fråga som får väldigt mycket uppmärksamhet när ingen riktig konkretion finns sedan tystnar helt när något konkret faktiskt kommer. I detta fall en – vad jag förstår – gedigen utredning som lyfter många av de problem som “woke-debatten” handlade om. Kul att du tar upp den, Anna-Karin. Det är ju inte någon liten eller oviktig fråga. Akademisk frihet är en grundpelare för ett demokratiskt och modernt samhälle precis som fria och oberoende medier. Och det finns paralleller att dra just till medierna, kanske framför allt till public service som i likhet med universiteten är mer statligt kontrollerade än många vill låtsas om. Även här säger man att medierna är “jättefria” och “jätteoberoende” medan många av konsumenterna upplever att vissa perspektiv har företräde medan andra konsekvent får stå tillbaka, att vissa åsikter är goda och fina och därför inte utmanas medan andra behandlas som”kontroversiella”.
Fotnoter
I Forskning i samverkan, propositionen som dåvarande forskningsminster Helene Hellmark Knutsson (S) lade fram 2016, står: ”Regeringen anser att det inte räcker att arbeta för jämställdhet inom forskningen och vid fördelningen av forskningsmedlen. I linje med regeringens arbete med jämställdhetsintegrering måste köns- och genusperspektivet bli integrerat och konstant närvarande i forskningens innehåll.”
Fler artiklar
Taggar







