Analyser: Andersson förlorare i regeringsspelet

Publicerad

Idag 14:08

Uppdaterad

Idag 15:56

Magdalena Andersson. Foto: Claudio Bresciani/TT

Magdalena Andersson (S) får hård kritik av politiska kommentatorer efter beskedet att Socialdemokraterna inte tänker förhandla med en borgerlig regering som är beroende av SD.

Vad tycker du?

13

SvD:s Henrik Torehammar skriver att Andersson under valrörelsen betonade vikten av breda överenskommelser, men nu stänger dörren för samarbete med hela högerblocket.

”Partiledaren som ägnade en hel valrörelse åt att prata om breda uppgörelser har nu meddelat att det är absolut omöjligt att samarbeta högerut.”

Enligt Torehammar har Jimmie Åkesson suddat ut tidigare röda linjer genom att slopa SD krav på ministerposter, samtidigt som Andersson drar upp nya.

Även Aftonbladets Lena Mellin är kritisk. Hon menar att Andersson gått från att framställa sig som valets segrare till att bli en förlorare i regeringsbildningen.

Mellin pekar på ett oväntat valresultat, bristande förberedelser inför regeringsförhandlingarna och en svag förmåga att anpassa sig till det nya läget.

”Förmågan att snabbt ställa om och hantera det som redan borde ha förberetts förefaller vara kriminellt bristfällig”, skriver hon.

Vad tycker du?

13

Fler artiklar

En socialdemokrati som talar om att gå i ”full opposition” och att vägra alla former av samarbete/samverkan med de eventuella regeringspartierna Moderaterna, Centerpartiet, Kristdemokraterna och Liberalerna; den socialdemokratin är definitivt inte på gott humör. Anledningen till den fulla oppositionen är enligt S partiledare Magdalena Andersson att en sådan eventuell regering kommer att vara beroende av Sverigedemokraterna. Vilket är ett slags yttrande som inte kan tolkas på något annat sätt än som ett återfall till den alltmer folkligt sviktande hållningen att allt handlar om att vara mot SD som parti och företeelse. Socialdemokratins klassiska styrka är viktig folklig sakpolitik och förmåga att samverka med borgerliga partier om angelägna reformer. Under några mandatperioder har dessa klassiska förmågor överflyglats av huvudmålet att framförallt motarbeta och attackera Sverigedemokraterna. En attitydförändring kom till stånd under den förra mandatperioden. S som då var i opposition vinnlade sig om att lägga om sin politik så att den i viktiga sakfrågor om kriminalitet, straff, invandring och energi kom att ligga mycket nära både M och SD. Vilket stärkte S som parti. Men desto mer som Socialdemokraterna kom att liera sig med ett regeringsunderlag som i praktiken inte fanns; det vill säga C, MP och V, så sjönk stödet påtagligt för S. Och i detta läge när sakpolitik och samarbetsförmågorna har hamnat i centrum genom förtjänstfulla insatser av Jimmie Åkesson och Elisabeth Ringqvist så riskerar S att tappa verklighetskontakt genom sitt återfall i totalt SD-fokus. En socialdemokrati ska inte sträva efter ”full opposition”. Socialdemokratin bör i stället följa sina framgångsdrivande normer: Så stort inflytande som möjligt och så mycket samarbete högerut som är lämpligt och möjligt för att leva upp valresultaten från väljarna.

4