”Granskningen av SOM en icke-story”

Som opinionsforskare lär man sig från dag ett att vara skeptisk mot exakta nivåestimat. Att försöka fastställa exakt hur stort förtroendet svenskarna har för public service-institutionerna är lika fåfängt som att leta efter den heliga graalen. I stället för att skatta exakta nivåer gör man tre saker:

Om man gör de operationerna kan man dra tre robusta slutsatser: Förtroendet för SVT och Sveriges Radio är klart högre än för andra medier; förtroendet har varierat något över tid med en nedgång kring 2018 men är huvudsakligen stabilt; och människor till höger i politiken har klart mindre förtroende än den övriga befolkningen (utan att för den skulle vara nere på bottennivå). Ingen av dessa slutsatser påverkas i nämnvärd grad av Kvartals favoritåtgärd att vikta för grupper som är underrepresenterade i SOM:s slumpmässiga urval av respondenter.

Det här arbetssättet sitter i väggarna på SOM-institutet. Det är genom detta systematiska förhållningssätt man genom åren skapat kunskap om opinionsläget i Sverige. Exempelvis är det SOM-institutets mätningar som mest övertygande visat på att förtroendet för public service börjat politiseras så att högerlutande människor blivit mer skeptiska. Det är ironiskt att samma institut nu ifrågasätts för att konspirera för att dölja sanningen om svenskarnas bristande förtroende för public service.

Man kan ha synpunkter på hur SOM-institutet och andra har mediehanterat granskningen. När Kvartal ställer detaljerade frågor om viktningar svarar man troskyldigt på frågorna och vidgår att det kan göra viss skillnad på nivåestimatet. Och det är så man ska svara i seminariesituationer när man har ett gemensamt intresse att söka ”sanningen”. Men inför den här granskningen med ambitionen att så tvivel om public services ställning i opinionen hade det varit bättre att säga stopp och istället lyfta de robusta slutsatser som jag beskrev ovan: ”Ledsen Kvartal, men den här är en icke-story.”

Jag förstår frustrationen bland opinionsbildare till höger över svensk public service. Jag kan själv störa mig på den oreflekterade och uppfostrande uppslutningen bakom progressiva värden som kännetecknat samhällsbevakningen under de senaste decennierna. Men oavsett hur oförtjänt förtroendet kan tyckas vara får man tugga i sig att svenskarna gillar sin public service precis som man gillar sin välfärdsstat. Kvartals granskning gör inget för att ändra den bilden utan späder bara på den allmänna misstron i samhället. Man kan hoppas att det var ett olycksfall i arbetet.