Rapport från Rysslands Davosmöte

Vad har Elon Musks far gemensamt med influencern Andrew Tate och talibanernas idrottsminister Ahmadullah Wasiq?

Alla tre närvarade vid Sankt Petersburgs internationella ekonomiska forum (SPIEF), som gick av stapeln i början av juni. Sedan många år fungerar forumet som ett slags ryskt Davos – ett tillfälle för Kreml att framhäva landets globala inflytande och knyta värdefulla kontakter. Det är också ett av få tillfällen då ministrar och företagsledare öppet diskuterar de problem landet står inför.

För den som vill förstå vart Ryssland är på väg hör SPIEF därför till årets mest intressanta händelser.

Förra årets forum präglades av oro för den ryska ekonomin, som verkade vara på väg utför.¹ Vid en uppmärksammad panel hamnade centralbankschefen Elvira Nabiullina i öppen konflikt med två av Putins tyngsta ministrar. De anklagade henne för att strypa tillväxten genom att hålla räntan för hög. Nabiullina kontrade med att inflationen riskerade att skena om räntan sänktes.

Ännu mer obekväm var den årliga affärsfrukost som arrangeras av den statliga bankjätten Sberbank. Där diskuterades hur man skulle locka utländska investerare tillbaka till Ryssland. Stämningen förstördes dock av Andrej Makarov, ordförande i dumans utskott för budget och skatter. Makarov påpekade att få vill investera i ett land där rättssäkerheten är svag och staten när som helst kan lägga beslag på deras egendom.

Vid årets forum ville man inte riskera några liknande fadäser. Elvira Nabiullina försvann i sista stund från programmet för att delta i en begravning. Därmed kunde finansministern Anton Siluanov ostört lovsjunga den blomstrande ekonomin utan mothugg från den mer slipade centralbankschefen. Någon verkar också ha tagit ett allvarligt snack med Andrej Makarov inför årets affärsfrukost med Sberbank. Jämfört med förra året var han betydligt mer lågmäld, och nöjde sig med att raljera mot nya regelverk för småföretagare.

Att locka utländska investerare till Ryssland stod inte på dagordningen vid årets forum. Tvärtom så betonade talarna landets nyvunna självständighet från omvärlden.

– Ur ett finansiellt perspektiv har vi uppnått en helt suverän position, förkunnade Siluanov stolt.

– Vi är inte beroende av andra länders beslut om de ska ge oss pengar eller inte.²

Det kan låta imponerande, men verkligheten är mindre smickrande. Ryssland har få skulder till utländska aktörer eftersom ingen längre vill låna ut pengar till landet. Tills nyligen såg Siluanov detta som ett problem, men det gör han inte längre.³ Vem behöver utländska krediter när man kan trycka egna pengar och låna ut dem till sig själv?

Att få slut på kriget i Ukraina var det inte heller tal om. Under sitt möte med pressen framstod Vladimir Putin som ovanligt tillfreds med utvecklingen på slagfältet.

– De ryska styrkorna avancerar varje dag längs hela frontlinjen och intar ständigt nya orter, påstod han.

– Under sådana förhållanden vill den ukrainska sidan förstås att vi avbryter framryckningen.⁴

Putin lovade också att den nya roboten Oresjnik kommer att få en större roll i kriget. För priset av en Oresjnik skulle den ryska staten kunna bygga ett nytt distriktssjukhus eller fyra ålderdomshem.⁵ Men social välfärd spränger inte ljudvallen och ger sällan upphov till spektakulära videoklipp.⁶

I själva verket står den ryska staten inför en svår kris. Regeringen höjde nyligen skatten på bolag för att fylla på statskassan, men pengarna uteblev. Trots det höga oljepriset växer budgetunderskottet snabbt, och ingen tycks veta hur ekonomin ska hållas flytande året ut.

Sådana världsliga bekymmer störde dock inte talarna vid SPIEF, som i stället fokuserade på Rysslands historiska mission. En av dem var den avslöjade spionen Andrej Bezrukov, som numera arbetar för det statliga oljebolaget Rosneft. Bezrukov förklarade att Ryssland måste förbereda sig på flera årtionden av permanent krig med väst.⁷

Hur allt detta krigande skulle finansieras brydde han sig inte om att nämna.

Den konservative bankiren Konstantin Malofejev var inne på samma linje, och varnade för att Ryssland riskerade att underordnas USA eller Kina. Bara genom att ta till kärnvapen i kampen mot det ”kollektiva väst” så kan den ryska nationen behålla sin suveränitet, hävdade Malofejev bestämt.⁸

Att Rysslands teknologiska eftersläpning fördes på tal var på sätt och vis oundvikligt. Under forumets första dag sattes en stor oljeterminal i brand av ukrainska drönare, och ett svart rökmoln steg över Sankt Petersburg. Detta väckte frågan om hur den ryska försvarsindustrin ska kunna utvecklas, när man är helt avskuren från den globala teknikmarknaden. Filosofen Aleksandr Dugin hade en spännande idé.

– Företag i Silicon Valley avskedar massor av programmerare och anställer filosofer i stället, förklarade han för publiken .

– För att kommunicera med maskiner behövs mänsklig intelligens, inte artificiell.⁹

Om moderna mikrochip verkligen går att ersätta med skäggiga metafysiker återstår att se.

Det talades också mycket om kulturella värderingar under årets forum. Vid en panel om familjeliv medverkade internetprofilen Candace Owens, känd för teorin att Emmanuel Macrons hustru egentligen är en man. Owens uppmanade kvinnor att skaffa stora familjer och försäkrade att familjeliv går att förena med en stimulerande karriär.¹⁰ Hon borde veta. Att Owens själv har fyra barn hindrar henne inte från att arbeta heltid som konspirationsteoretiker.

Även Konstantin Malofejev och Aleksandr Dugin betonade vikten av traditionella värderingar och familjens centrala roll i samhället. Att sådana budskap framförs just på SPIEF kan tyckas en smula paradoxalt. Bland ryssar är forumet ökänt för den omfattande prostitution som där försiggår. Varje juni strömmar unga ”eskorter” från hela landet till Sankt Petersburg för att festa med oligarker och höga tjänstemän.^{11, 12}

Inte heller urvalet av gäster vittnar om någon särskild upptagenhet vid moraliska värden. Mest uppmärksamhet väckte bloggaren Andrew Tate, som i olika länder anklagats för våldtäkt, människohandel och sexuellt umgänge med minderåriga. Errol Musk har fått två barn med sin tidigare styvdotter och har anklagats av andra familjemedlemmar för sexuella övergrepp.¹³

På forumet medverkade även den amerikanske kommentatorn Scott Ritter, som deltog i en panel om geopolitik. Ritter dömdes 2011 till fängelse efter att ha haft sexuellt explicita nätkontakter med en FBI-agent som han trodde var en minderårig flicka. Man föreställer sig att Tate, Musk och Ritter hade mycket att diskutera med den talibanska delegationen.

Det mest hånade inslaget på årets SPIEF var dock försöken att visa upp rysk innovationskraft. I takt med att sanktionerna har försvårat tillgången till utländsk teknik har Kreml bedrivit en kampanj för inhemsk produktion. På forumet presenterades bland annat en ny modell av det ryska bilmärket Volga. Inte ens de patriotiska Z-bloggarna på Telegram lät sig dock imponeras. En av dem rasade:

”Kineserna har byggt en bil som säljs i Kina för 1,4 miljoner rubel. Våra så kallade industriräddare köper in byggsatser från Kina, skruvar ihop dem här och försöker sedan sälja bilen till ryssarna för tre gånger så mycket. Och denna förödmjukelse visar vi upp som den ryska bilindustrins stora triumf.”¹⁴

Många Z-bloggare rasade över den överdådiga lyx som präglade forumet och dess många fester, medan soldaterna vid fronten ofta får tigga ihop pengar till utrustning.¹⁵ En bloggare beskrev SPIEF som en ”liturgi över den statliga optimismen”, vars arrangörer ”försöker ge sken av att allt går som smort: ekonomin växer, sanktionerna fungerar inte, Ryssland är inte isolerat och framtiden är ljus. Och den svarta röken som stiger mot himlen utanför? Äsch, det är nog inget att bry sig om ”.¹⁶

Mot slutet av första världskriget spreds ett skämt om hur centralmakterna hanterade det annalkande nederlaget:

”I Berlin är läget allvarligt, men inte hopplöst. I Wien är läget hopplöst, men inte allvarligt.”

Poängen var att preussarna trodde att disciplin och hårt arbete fortfarande kunde rädda situationen, medan österrikarna redan hade accepterat sitt öde. När imperiet ändå närmar sig avgrunden finns det ingen anledning att ställa in operan eller tacka nej till ännu ett glas vin.

Vid förra årets forum i Sankt Petersburg fanns det fortfarande hopp om att den ryska ekonomin gick att rädda. Men i år verkade många ha accepterat att problemen saknar lösning. Flera diskussioner utspelade sig i ett slags kollektiv dagdröm, där propaganda blir verklighet. Presidenten lever i sin egen värld och tror på allt hans generaler säger. Han kommer att fortsätta kriga tills pengarna tar slut och hela systemet brakar samman.

När hoppet ändå är ute så är det bara att knyta på sig dansskorna och njuta av den tid som finns kvar. För att parafrasera Irving Berlin:

”Det finns mörka moln vid horisonten,

men så länge det finns kaviar, champagne och eskorter från Novosibirsk,

så ska vi dansa hela natten lång…”