Är det inte lite Love is blind över regeringsbuden? Uppvaktningen. Att inte riktigt veta vad man får.
1995 valde Socialdemokraterna att samarbeta med Centerpartiet i stället för Vänsterpartiet. En förklaring var att V hade svårt att acceptera den ekonomiska åtstramningspolitiken.
Men efter valet 1998 hade V ökat med 21 mandat, samtidigt som Centerpartiet backat. Då valde S i stället att flirta med V och MP.
Centerpartiet har S intresse nu. Det är kanske lite mysigt, kanske rent av lite pirrigt.
Men kan C verkligen betrakta S som en långsiktig partner?