Tredje världskriget har brutit ut. Så hette det i alla fall i flera svenska och internationella medier hösten 2015. Men talet om världskrig – liksom om annalkande fascism, 1930-tal och demokratins undergång – vittnar framför allt om samtidens historielöshet. Det skriver Henrik Höjer, fil. dr. i historia, författare och vetenskapsjournalist.

Det är svårt att föreställa sig nu, tre omvälvande år senare. Men 2015 befann vi oss mitt i brinnande världskrig – åtminstone enligt en rad framstående personer i offentligheten: Från påven Franciskus, till svenska profiler som publicisten Mats Svegfors, historieprofessorn Kristian Gerner och underrättelseforskaren Wilhelm Agrell. Hans Rosling jämförde det som skedde i Syrien med Dresden och Stalingrad. SR:s Filosofiska rummet ägnade i maj 2015 ett 40 minuters program åt detta tredje världskrig, utan att en enda siffra över dödstal nämndes. 

Sedan sjönk det tredje världskriget plötsligt undan som tema i debatten. 

Tog det slut? Eller pågår det än?

Svaret är att det aldrig har ägt rum. Men att det under en kort stund fick dominera det offentliga samtalet bär på flera lärdomar om vår samtid. 

2015 års världskrig

2015 var världsläget mycket oroligt – när är det inte det? – och den bestialitet som härjade i krigets Syrien chockade omvärlden. Till det kom spektakulära terrordåd i Europa, en orolig situation i Mellanöstern och ett aggressivt Ryssland.

Dödstalen i krig var också särskilt höga år 2014, framför allt på grund av krigen i Ukraina och Syrien, och Islamiska statens härjningar. Men likafullt dödades under ett genomsnittligt år under andra världskriget ungefär hundra gånger fler människor om året, än under toppåret 2014. Man måste också betänka att världens befolkning trefaldigats sedan dess, varför de relativa skillnaderna i dödstal är långt större. Sedan 2014 har dödstalen i krig också sjunkit något (se graf i länk). 

I efterhand är det inte svårt att koppla nyhetens spridning till migrationsvågen samma höst.

När debatten pågick skrev jag en artikel (SvD 13/9) som argumenterade emot föreställningen att tredje världskriget skulle ha brutit ut (se även Forskning & Framsteg 22/9). Också freds- och konfliktforskaren Isak Svensson skrev en artikel med samma grundtes (SvD 17/9).

Min text fick viss uppmärksamhet och flera journalister hörde av sig. Jag minns när en journalist avbröt mina försök att förklara absoluta och relativa dödstal, samt den övergripande historiska utvecklingen, med att invända: ”Men tredje världskriget trendar ju på Twitter”.

Vad är lärdomen av dessa märkliga dagar? 

Historielös samtid

I efterhand är det inte svårt att koppla nyhetens spridning till migrationsvågen samma höst. Migrationsvågen verkade förstås rimligare – och Sveriges och Tysklands svar på den mer legitimt – om den kunde sägas ha utlösts av ett världskrig.

Samma höst utspelades också rena krigsscener i Paris under terrordåden i november. Likväl är påståendet om ett pågående tredje världskrig under 2010-talet – en av världshistoriens fredligaste epoker – groteskt.

”Problemet med samtiden är att den pågår, att den saknar skala. Vi kan inte vara annat än bortsvepta av den, och i detta flöde är det självfallet svårt att skilja trivialt från avgörande. Utan måttstock vill allt se lika stort ut”, observerade Peter Englund i Tystnadens historia och andra essäer (Stockholm: Atlantis 2003). Samtidens tyngd kan vara oerhörd.

Här finns en lärdom också för oss som enskilda nyhetskonsumenter: Ha inte bråttom. Ställ dig vid sidan av.

Storyn om världskriget – och hur den en kort stund dominerade för att sedan falla i glömska – illustrerar en samtid som präglas av såväl proportionslöshet som historielöshet. En samtid som talar om världskrig, annalkande fascism, 1930-tal och demokratins undergång, är en samtid som har svårt att förstå sitt eget tidevarv. 

Vad detta beror på är svårare att säga. I ett tilltagande brus från såväl traditionella som sociala medier kan man behöva höja rösten för att höras, och skruva budskapen för att nå fram. Vi lever även i en känslornas tidsålder och starka känslor tenderar att vara binära. Gråzoner gör sig mindre bra på 140 tecken.

Här finns en lärdom också för oss som enskilda nyhetskonsumenter: Ha inte bråttom. Ställ dig vid sidan av. Räkna i stället för att känna efter. Se upp med överdrifter, förhastade slutsatser och eggande etiketter.

Dessutom gäller det att inte dras med i vågen. Internet har inte bara medfört ett starkare brus, utan också enorma historiska arkiv som är fritt tillgängliga för alla. Många är de gamla, tvärsäkra utsagor som nu kan granskas i lappkastens tidevarv.

Historien skrivs förvisso i efterhand. Men även mitt i flödet är det vår plikt att behålla proportionerna, försöka förstå de historiska trenderna, andas djupt – och ibland bara räkna. Statistik kan hjälpa oss att se proportionerna även mitt i larmet.