Artiklar
Så hanterar islam universum
Snabba förändringar – sociala, politiska, kulturella – och en mångfald av kreativa sätt att bemöta och förhålla sig till dem, karakteriserar det vi kallar för den moderna eran. Områden med muslimsk majoritetsbefolkning står inte utanför dessa processer. Redan på 1700-talet tvingades muslimska imperier att reflektera över den legitima maktens utformning och syfte i en alltmer globaliserad värld, och under 1800-talet reflekterade muslimska lärde kring allt från användningen av en syntetisk tandborste till förhållningssätt gentemot nya former av kommunikation som järnväg och telegraf.
I vår samtid ställer exempelvis astrobiologin – studiet av liv i universum – frågor som pockar på islamiska svar.
På senare år har en hel del forskning publicerats som fördjupar vår kunskap om hur samhällets förändring samspelat med tänkande kring islam och religion i allmänhet. Trots tydligheten i forskningen är det nog en vanligt förekommande tanke i Europa att islam varken har eller kan reformeras. Ibland bygger antagandena på okunskap, ibland på en politisk vilja att göra islam till något främmande och annorlunda.
Opinionsstöd för Natomedlemskap och allmän värnplikt
Innan vi fokuserar på säkerhetsfrågorna kan vi kort redogöra för de allmänna trenderna: Två av tre tycker att landet utvecklas åt fel håll. Framför allt män och personer som tillhör högeroppositionen menar att Sverige är på fel väg, medan socialdemokrater och kvinnor överlag är mer positiva till utvecklingen. Det sakområden som bedöms gå åt rätt håll är jämställdheten, medan trygghet och sammanhållningen i samhället anses utvecklas allra mest åt fel håll.
De samtalsämnen som dominerar är kriminalitet samt miljö- och energifrågor, vilket förstås har att göra med elpriserna och de fortsatta skottlossningarna. Corona har återigen ökat som samtalsämne, men är inte alls på nivåer liknande de för ett år sedan.
Jämställdhetsmyndigheten: ”Mäns våld mot kvinnor” när kvinnor slår män
Handboken ”Inget att vänta på” publicerades av Jämställdhetsmyndigheten 2020 och innehåller ”konkret vägledning för hur ett systematiskt kunskapsbaserat våldsförebyggande arbete kan genomföras i fem steg.”
I det andra steget, som går ut på att beskriva vad våld är, står det att könsrelaterat våld riktas mot kvinnor eller flickor på grund av deras kön.
Så producerar svenska myndigheter alternativa fakta
Någon gång i mitten på sjuttiotalet, någonstans i Nordamerikas vildmarker, kikade en tänkare upp på himlavalvet. Han roade sig med att plocka ut stjärnbilderna i mörkret. Först de som tindrar klarast – Orion, Stora och Lilla björnen – men också de mer undanskymda: Haren, Vargen…
Men så började en obehaglig misstanke att sjuda inom honom: Hade man inte kunnat dela in stjärnorna enligt andra, lika godtyckliga mönster?
När Tengil alltid vinner
Som hos de flesta andra i min generation har jag historien om Bröderna Lejonhjärta inristad djupt i mitt medvetande: Den rädda men godhjärtade Skorpan och den djärve och idealistiske Jonatan. ”Det finns saker man måste göra, även om det är farligt. Annars är man ingen människa, utan bara en liten lort”.
Den jesuslike Jonatan som inför slutstriden vägrar att hålla i ett vapen men ändå offrar sitt liv för att vända Katlas förgörande eld mot Tengil. Det är en arketypisk historia om hur en förtryckt majoritet inför en våldsam övermakt trotsar rädslan, reser sig mot diktaturen och vinner sin frihet.
Beväpnade enbart med det mod de inte trodde sig besitta, ger de sig ut på gatorna för att äntligen protestera
Men i verkligheten är det numera nästan alltid Tengil som tar hem spelet. I den ena folkresningen efter den andra ser vi samma mönster upprepas. I inledningen människor som tycks ha vaknat upp ur förtryckets dvala och där förnimmelsen av frihet gett dem en särskild glöd i blicken. Beväpnade enbart med det mod de inte trodde sig besitta, ger de sig ut på gatorna för att äntligen protestera. Diktatorn framstår till en början som överrumplad, kanske rent av skakad. Men inte värre än att han efter en tid kan samla ihop sig och sina lydiga trupper och skoningslöst slå ned demonstrationerna. Ofta omklassificeras demonstranterna snabbt till terrorister vilket motiverar de metoder som används för att betvinga och därefter straffa dem.
Hanif Bali: ”Har slutat svara på meddelanden från unga tjejer”
I höstas berättade flera medier att en högt uppsatt moderatpolitiker anklagats för olämpligt beteende gentemot en 16-årig flicka i Moderata ungdomsförbundet. Kort därefter valde den ständigt kontroversielle riksdagsledamoten Hanif Bali att träda fram i en intervju med Expressen, där han samtidigt förklarade att anklagelserna var grundlösa. Det inträffade polisanmäldes, men utredningen lades snabbt ner eftersom det saknades misstanke om brott.
I sin nya självbiografi Mina nio liv berättar Bali både om den tumultartade hösten och om sin karriär inom Moderaterna, som han suttit i riksdagen för under snart tre mandatperioder. I samband med boksläppet gästar han nu Kvartals fredagsintervju, där han beskriver hur partiet agerade när anklagelserna briserade.
Ny psykedelisk forskning med politisk sprängkraft
Den som idag kör längs Sunset Boulevard i Los Angeles ser billboardskyltar med reklam för lagliga cannabisvaruhus som Medmen. Vulgär kommersialisering, tycker många gamla kaliforniska cannabisentusiaster. Men i stället för att stödja droghandeln hos kriminella nätverk och köpa ”bush weed”, vars ursprung är okänt från snubben på hörnet, kan man bekvämt kila in hos affärskedjan – vars lokaler påminner om en hybrid av en Apple Store och lyxig yogastudio – och införskaffa exakt den cannabissort man vill ha. Urvalet och personalens produktkännedom påminner om en exklusiv vinbutik.
More
Mörkertalet på arbetsmarknaden – svenskfödda största problemet
Den officiella statistiken säger egentligen väldigt lite om vem som arbetar och kan försörja sig.
Alla som tjänar mer än 99 kronor under referensmånaden november klassas som förvärvsarbetande i SCB:s registerbaserade arbetsmarknadsstatistik, RAMS.1 En person kan ha arbetat så lite som en timme på ett helt år och ändå räknas som förvärvsarbetande i statistiken.
För att ta reda på hur det egentligen är ställt på den svenska arbetsmarknaden har Kvartal beställt ett omfattande statistiskt dataunderlag från SCB, där inkomstgränsen har höjts från 99 kronor till 18 000 kronor – nivån för de lägsta kollektivavtalade lönerna i Sverige för personer som är minst 20 år gamla.2
Vi har inkluderat alla folkbokförda personer i Sverige mellan 20 och 64 år, och använt data för inkomståret 2019. Alla som är registrerade som enskilda näringsidkare räknas i SCB:s statistik som förvärvsarbetande, oavsett hur lite de tjänar. Personer som får föräldrapenning eller sjukpenning under referensmånaden räknas också som förvärvsarbetande, om deras ersättning når över den nya bruttoinkomstgränsen på 18 000 kronor per månad. Personer som får A-kassa räknas som ej förvärvsarbetande.3
Ökning med 670 000 personer
När inkomstgränsen höjs från 99 kronor till 18 000 kronor växer gruppen ej förvärvsarbetande i Sverige med 670 000 personer – en ökning med 55 procent. Detta är personer som tjänade mer än 99 kronor under referensmånaden, men som tjänade mindre än 18 000 kronor. Förvärvsfrekvensen – andelen förvärvsarbetande i befolkningen – sjunker från 79 procent till 68 procent när inkomstgränsen höjs.
Ingen överdödlighet sedan januari 2021
Under 2000-talet har ungefär 92 000 personer dött om året, enligt SCB. Undantaget är 2020 då omkring 98 000 dog – en tydlig överdödlighet som kan kopplas till pandemin.
Politiker hotar idén om den fristående myndigheten
”Varje år beslutar regeringen om regleringsbrev för myndigheterna. I regleringsbrevet står det hur myndigheten ska arbeta och hur mycket pengar den kan använda. Regeringen kan alltså styra hur myndigheterna ska arbeta. Men regeringen får aldrig styra över hur myndigheten använder lagarna.”¹
Några torftiga meningar som framstår som tydliga – kanske. Granskar man andelen avslag på sjukförsäkringsansökningar under de senaste åren fluktuerar de på ett sätt som antyder att det finns en tvetydighet.
Den statistiska berg-och dalbana som kommer att redovisas nedan skildrar en period då Försäkringskassan ständigt befann sig i politikens och medias blickfång. Det började 2015 med att den myndighetsbelevade Ann-Marie Begler tillsattes som generaldirektör, av dåvarande regeringen med Annika Strandhäll som socialminister, med uppdraget att få ner kostnaden för sjukpenning i Sverige. Det slutade 2019 med att Annika Strandhäll ställdes inför en misstroendeomröstning i riksdagen – året dessförinnan hade Begler petats från sin post.
Strängare straff har föga effekt när det gäller våld i nära relationer
Under april 2021 pågick fem utredningar gällande mord på kvinnor som skett under en tre veckors period. Detta var en prioriterad nyhet för alla medier. Även politiker diskuterade fallen. Sedan la det sig.
Sju månader senare har ytterligare en kvinna mördats. Lördagen den 20 november hittades den kvinna från Malmö som under en tid varit försvunnen. Hon var, som befarat, mördad. Hennes exman sitter sedan en tid häktad för hennes kidnappning och nu även mord. Han har redan erkänt brottet och var med all sannolikhet den som beskrev för polisen var han hade lämnat kroppen.
Inte sällan föregås dödligt våld i nära relationer av tidigare polisanmälningar, vilket är än mer frustrerande.
Våld i nära relationer är dessvärre mycket vanligt. Drygt 25 procent av alla kvinnor och 10 procent av alla män i USA har någon gång under sin livstid varit offer för våld i nära relation. Siffrorna är inte snyggare i Sverige. Nationellt centrum för kvinnofrid rapporterar att ungefär 14 procent av kvinnorna och 5 procent av männen i Sverige har utsatts för våld av någon som de har eller har haft en relation med. Enligt Brottsförebyggande rådet är utsattheten för våld i nära relation under en livstid så hög som 25 procent för kvinnorna och 17 procent för männen i hela den svenska befolkningen.
Mediernas julmyter om Jesus
Ett återkommande budskap under det senaste året har varit att vi ska ”lyssna på vetenskapen”. I allt från hur vi löser klimatkrisen till hur coronapandemin ska hanteras har uppmaningar givits om att följa med i forskningsläget och vad etablerade forskare har kommit fram till. Även många satsningar har lanserats för att krossa historiska myter och uppmuntra till källkritik. Men på ett område är det märkligt tyst om vikten av att följa med i den vetenskapliga utvecklingen: Jesusforskningen.
Särskilt nu när det lackar mot jul kan det därför vara värt att bemöta några seglivade konspirationsteorier om Jesus.
Varje bidrag gör skillnad.
Swisha 100, 200, 1000 kr eller ett valfritt belopp – det tar max en halv minut. Tack för att du stöder oberoende journalistik.
Ingen utanför Tännsjös fantasi tänker så
Professorerna Lars Sandman och Torbjörn Tännsjö har skrivit varsin replik till min artikel för Kvartal Kultur ”Statens etiska råd bjöd in förespråkare av spädbarnsmord” om synen på människovärde inom svensk etik. Den tog avstamp i Statens medicinsk-etiska råds (SMER) etikprisseminarium för utilitaristen Torbjörn Tännsjö, där filosofen Peter Singer var hedersgäst. Det är Singer som har förespråkat rätten att ta livet av spädbarn, särskilt sådana med vissa handikapp.
Min artikel fokuserade på motsättningen mellan utilitarismen och den allmänt spridda och lagstiftade uppfattningen om människans okränkbara värde.
Varje bidrag gör skillnad.
Swisha 100, 200, 1000 kr eller ett valfritt belopp – det tar max en halv minut. Tack för att du stöder oberoende journalistik.
Replik: Lapo Lappin excellerar i ”guilt by association”
Det är fascinerande att läsa Lapo Lappins redogörelse för och tolkning av Statens medicinsk-etiska råds seminarium, där förra årets etikpristagare Torbjörn Tännsjö gavs möjlighet att bjuda in gäster kring ett självvalt tema. Lappin är kritisk till vissa av de utilitaristiska slutsatser som dras av framför allt filosofen Peter Singer under seminariet – vilket man kan vara på goda och välkända grunder.
Varje bidrag gör skillnad.
Swisha 100, 200, 1000 kr eller ett valfritt belopp – det tar max en halv minut. Tack för att du stöder oberoende journalistik.
Jan Guillous badkarsanka
Av någon anledning tycker vissa debattörer att det är relevant att jämföra dödliga olyckor i badkar med våld, mord och terrordåd. Senast var det kolumnisten Jan Guillou i Aftonbladet som i helgen drog parallellen: ”För den svenska allmänheten utgör således hala badkar en betydligt större fara än beväpnade tonårsligor ute för att skjuta varandra.”
Men stämmer verkligen detta? På lång sikt, kanske. Men på kort sikt, nej. Förra året avled enligt Socialstyrelsen, som ansvarar för dödsorsaksregistret, en (1) person i Sverige i en badkarsrelaterad händelse. Shiva Ayoubi, statistiker på Socialstyrelsen, bekräftar denna siffra. Samma år dödades 124 personer i dödligt våld, enligt Brå, däribland en 12-årig flicka som träffades av förlupna kulor, och samma år rapporterades dessutom exempelvis om skottlossning utanför en förskola där små barn befann sig.
Badkaret är en allt säkrare plats att vistas i.
Och enligt kriminologen Joakim Sturup har minst 46 utomstående personer dödats eller skadats de senaste tio åren. Av dem avled 14 personer. Många av dessa brott mot utomstående är dessutom inte uppklarade.
Därför behöver polisen samarbeta med civilpersonal
Rubriken ”Över 250 öppna mordfall: ’Extremt kämpigt nu’” stod att läsa i Svenska dagbladet (21-08-22). Artikeln andas frustration: ”tidigare kunde vi ha 15 personer i en utredning. Alla de 15 hade erfarenhet och specialistkompetens. Nu kanske vi är lika många, men kollegorna har mindre erfarenhet och är inte specialiserade, säger en utredare”. Ett annat problem är bristen på så kallade IT-forensiker, som tar fram och verifierar bevis från mobil och dator. ”Vi behöver ofta tömma en mobil. Men när IT-forensikerna är för få kan vi i värsta fall få vänta i tre månader”.
Kritik av samma karaktär förs fram igen den 21 oktober då polisinspektören Carolin-Asplund intervjuas av SVT nyheter.
Detta visar på brister inom Polismyndigheten, men kritiken i sig är inte ny. Den har funnits i mer än tio år, även om utomstående inte uppmärksammats om den.
Tännsjö: Människovärdet är inte okränkbart
I en artikel på denna sida (Statens etiska råd bjöd in förespråkare av spädbarnsmord) går Lapo Lappin till angrepp mot åsikter jag själv, filosofen Peter Singer och många av mina svenska kolleger i olika akademiska sammanhang och etiska råd hyser. Detta med anledning av ett seminarium som Statens medicinsk-etiska råd (SMER) genomförde till min ära den 10 december i år.1 Artikeln kan nog bäst karaktäriseras som ett försök till ”åsiktsangiveri”: Titta vilka avskyvärda åsikter dessa personer hyser, de borde inte ha tillgång till de plattformar samhället ställt till deras förfogande! Det fanns en tid då man, med hjälp av lösryckta citat, kunde tysta sina meningsmotståndare med den taktiken. Idag faller angrepp som dessa tillbaka på angriparen. Den akademiska friheten åtnjuter numera att gott skydd i vårt land.
Ska vi leva på Mars?
David Bowies ”Life on Mars” släpptes för ganska exakt 50 år sedan. Skivan Hunky Dory gavs ut den 17 december 1971, och den mest kända låten på denna skiva är idag en odödlig klassiker. Min dotter brukar spela just Life on Mars på sitt piano, och Bowies röst kan än idag ge mig rysningar – även om jag aldrig kommer att förstå texten.
Ja, frågan om liv i universum är evig, men en nyare fråga är om vi ska kunna leva utanför jorden, eller i all fall på Mars? Göteborgs universitet anordnade nyligen ett intressant samtal om vår röda granne, som de kallade ”framtidens planet”.
De två forskarna Maria Sundin och Andreas Johnsson berättade att det tar runt åtta månader att resa till Mars – men att resan kan vara mycket besvärlig, framför allt att vara utan tyngdkraft så länge. De kan ändå föreställa sig forskningsstationer och eventuella bosättningar på Mars i den hyfsat nära framtiden. Och faktum är att flera länder är intresserade av vår röda grannplanet, bland andra Kina, USA och Förenande Arabemiraten. Forskarna vid Göteborgs universitet tror att människan kan komma att resa till Mars relativt snart, sannolikt någon gång under 2020- eller 30-talen.
Statens etiska råd bjöd in förespråkare av spädbarnsmord
Att varje människa, oavsett ålder, kön, etnicitet eller färdigheter, besitter ett okränkbart värde är en formel som svenska barn lär sig att rabbla från tidig ålder. De är inte ensamma om detta. Uppfattningen finner medklang världen över, exempelvis i FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna, och utgör grundpelaren för flera europeiska länders konstitutioner.
Det finns bara en hake: få etiker i de etiska råden verkar tro att alla människor faktiskt är lika mycket värda.
Även i Sverige är människovärdet inristat i lagen. I nuvarande regeringsform utgör den grundvalen för våra fri- och rättigheter. Men människovärdet återfinns också på ett annat håll, nämligen statens “medicinsk-etiska plattform”, en vägvisare för hur resurser bör fördelas i vården. Plattformen instiftar tre principer: först och främst människovärdesprincipen, som säger att alla människor har lika rätt till vård oberoende av deras egenskaper och omständigheter, baserat på principen att resurserna bör fördelas efter behov och att detta ska ske så kostnadseffektivt som möjligt. I praktiken innebär det att människovärdesprincipen, och därefter de andra två, ska vägleda arbetet som pågår i de etiska råden som finns utspridda i den offentliga sektorn.
Den sociala rörligheten i Sverige har överskattats
Det är numera välkänt att den ekonomiska ojämlikheten i Sverige, liksom i många andra länder, har ökat sedan 1980-talet. Men hur varaktig över tid är denna ojämlikhet? En ny och detaljerad studie ger en ny bild av läget. Mårten Palme, professor i nationalekonomi vid Stockholms universitet, har tillsammans med ett par kolleger undersökt denna fråga med hjälp av stora datamängder. Resultaten är publicerade i rapporten Social rörlighet av SNS.
Nivån av social rörlighet kan ses som ett mått på rättvisa, men även ett mått på persistens samt även som ett tecken på familjens betydelse. Rättviseaspekten handlar om att man bör få en inkomst utifrån sin egen förmåga och ansträngning, inte efter föräldrarnas inkomstnivå. Persistens handlar om hur länge ojämlikhet består över generationer i ett samhälle. I ett dynamiskt samhälle bör rimligen ojämlikheten förändras över tid. Familjens betydelse handlar om hur mycket uppväxtförhållandena påverkar den framtida lönenivån. Alla mycket aktuella frågor i ett allt mer ekonomiskt ojämlikt samhälle.
Generellt överskattar många möjligheten till social rörlighet i ett samhälle, framför allt de med högersympatier.
Rättshaveristerna som Arbetsförmedlingen inte rådde på
I Sverige är nästan 200 000 långtidsarbetslösa. Många beskriver hopplösheten de känner som inskrivna i ett system de har tappat tilltron till.
När bara två personer omsätter hopplösheten i aktion och motsätter sig felaktigheterna som de upplever att de har blivit utsatta för, visar det sig hur märkligt en myndighet kan tyckas arbeta. Från att vara arbetssökande, nära att ha ett jobb och månadslön, behöver inte steget vara så långt till att vara fast i Arbetsförmedlingens förvaring – i flera år. Nedan följer en tragikomisk berättelse om två män, som säger något om myndigheten i stort.
Robert
Det är oktober 2016 och svetsaren Robert Kristiansson blir nekad till utbildningsföretaget Lernias svetsutbildning i Halmstad. Det är mindre än ett år sedan han själv var lärare på just den utbildningen och utfärdade diplom till nyblivna svetsare. Efter en viss tid utan svetsarbete behöver ens svetslicenser förnyas och han söker sig tillbaka till platsen där han själv utfärdade licenser. Men nekas alltså en plats.
Robert lämnar in ett klagomål till Arbetsförmedlingen som har upphandlat utbildningen och anvisat honom till den. Enligt avtal ska det krävas undantag för att Lernia ska kunna avvisa någon från en utbildning. Det Robert inte känner till då är att han även efter att han slutade har stått kvar som kursansvarig på utbildningen. Så allt tyder på att han söker till en utbildning där han på pappret är lärare.
Experten tar plats
När de tyska Kristdemokraterna lanserade ett sakkunnigt framtidsteam på upploppet till parlamentsvalet i höstas ramade de in satsningen med slagordet Experten statt Experimente.1
Experter i stället för experiment, med andra ord. En omknådad variant av politikern Konrad Adenauers konservativa slogan Keine Experimente (inga experiment) från 1957.
CDU fångade med sin slogan en idéströmning som är typisk för vår tid: begäret efter fakta, vurmen för experter. Vi har sett den i mediernas faktakollar. Den har satt avtryck i språkbruket med populära uttryck som ”fake news”, ”evidensbasering”, ”alternativa fakta” och ”kunskapsresistens”. Själva sanningsfrågan har också alltmer kommit att prägla den politiska debatten.2 Om inte förr har faktavurmen gjort sig starkt påmind under de snart två åren med coronaviruset, särskilt under den inledande fasen.
Postcovid: Jakten på en biologisk förklaring och vad som gör patienterna friskare
När jag googlar ordet postcovid får jag nästan 40 miljoner träffar. Ämnet är hett både på nätet, i medier och runt köksborden. Åsikterna går isär om vad postcovid är. Antingen är det inbillning och hitte-på. Eller en helt ny sjukdom som kräver avancerad specialistvård på särskilda kliniker. Mellanlägen, nyanser och historiska medicinska referenser är svåra att finna i debatten.
Att den som har långdragna symtom skulle kunna lida av postviralt syndrom – en diagnos som varit känd i decennier – är det få som talar om. Likaså är det tämligen tyst om att SARS-CoV-2, som orsakar covid-19, inte är det första coronaviruset som cirkulerar i Sverige och varför just detta virus skulle orsaka annorlunda symtom. Genetiskt, skriver läkaren Sebastian Rushworth, är SARS-CoV-2 väldigt likt andra coronavirus.1 Dessutom pratar få om funktionella symtom och kultursjukdomar. Och när det sker, då ofta i spydiga termer, jämställs de med hitte-på och inbillningssjuka.
Det är alltså inte om läkarna ”hittar något” som avgör om ett nytt sjukdomsfenomen ska karaktäriseras som en kultursjukdom.
Låt mig därför återigen vara tydlig med att professor Karin Johannisson (se del 1 om postcovid) aldrig använt dessa förklenande begrepp. Och hur det enligt hennes definition är irrelevant om det går att bekräfta det ena eller andra symtomet med medicinska undersökningar. Det är alltså inte om läkarna ”hittar något” som avgör om ett nytt sjukdomsfenomen ska karaktäriseras som en kultursjukdom. I stället är det hur den nya diagnosen samverkar med samtidens hotbilder, hur den legitimeras och sprids som utgör kultursjukdomens essens.2
Filosofen Fredrik Svenaeus för fram andra termer men beskriver i grunden samma fenomen när han skriver om lidande, identitet och social smitta. Han använder kometen som metafor och beskriver en hård kärna som motsvaras av sjukdom och en svans ”av allt det lidande som fångas upp av kärnornas dragningskraft i jakt på den identitet och legitimitet som en lysande komet erbjuder”.3
Varje bidrag gör skillnad.
Swisha 100, 200, 1000 kr eller ett valfritt belopp – det tar max en halv minut. Tack för att du stöder oberoende journalistik.
Historien om amalgam
Oral galvanism var under slutet av 1900-talet en sjuklighet som genererade ett omfattande lidande. Idag rådet i stort sett forskningskonsesus att det inte finns något samband mellan sjuklighet och tandfyllnadsmaterial. Men det har gått så lång tid att vi verkar ha glömt att det inte alltid varit så. Den som läser artiklar från den sjuklighetens början kommer att upptäcka många likheter med dagens debatt. Och med bemötandet från profession och expertmyndigheter. Låt oss därför göra en återblick till tiden för ungefär 30 år sedan.
Efter ett formellt uppdrag slog Akademiska sjukhuset i Uppsala 1991 upp portarna för en särskild amalgamenhet. Fem år senare krävde en expertgrupp inom Socialstyrelsen att den skulle stängas. Kritiken var skarp. Runt 1 000 patienter hade fram till dess kommit dit efter primärvårdsremisser, och enligt expertgruppen hade så gott som alla fått diagnoser som ”ogynnsam inverkan av tandlagningsmaterial” samt ”metallsyndrom”. Patienterna hade på löpande band rekommenderats att byta ut sina tandfyllningar.4
… med en hammare i handen ser allt ut som spik.
Expertgruppen var kritisk mot att man inte hade undersökt om det kunde finnas andra förklaringar till patienternas besvär. Som det brukar sägas: med en hammare i handen ser allt ut som spik.
Har Karolinska trampat i fladdermusbajs?
I samband med researchen för en artikel om att Karolinska institutet har namngett ett helt institut efter en kinesisk miljardär som är kopplad till Enhetsfronten (Kommunistpartiets organ för att öka inflytande i världen) så kom det fram något som förvånade mig.
Karolinska har registrerat två samarbeten med institut för traditionell kinesisk medicin (TKM), med Guangdong provincial hospital of Chinese medicine och Guangzhou university of Chinese medicine, trots att TKM dras med svag evidens och är dåligt för miljön. KI får även finansiering från Kina för att forska kring traditionell kinesisk medicin inom vård och behandling, meddelar presstjänsten.
Varje bidrag gör skillnad.
Swisha 100, 200, 1000 kr eller ett valfritt belopp – det tar max en halv minut. Tack för att du stöder oberoende journalistik.
Sluta tjata om frånvarande pappor
Två omständigheter är vanligt förekommande i rapportering om skjutningarna: invandrarbakgrund och frånvarande fäder. Varför är det så? I en serie artiklar kommer Kvartal att låta olika skribenter skriva om förortspappan och de problem som män kan uppleva när de ska vara pappor i ett främmande land med en annorlunda syn på föräldraskap.
I del två skriver Ulrika Nandra om vad hon ser som ett missriktat fokus på pappan i debatten.
I gangsterrappen har mamman länge haft en central roll. 1995 hyllade Tupac Shakur sin mamma i låten Dear Mama för att hon fick ner honom på jorden: “You just workin’ with the scraps you was given/And Mama made miracles every Thanksgivin’/But now the road got rough, you’re alone/You’re tryin’ to raise two bad kids on your own”.
Tupac mördades 1996.
Ett lite mer sentida exempel är från 2021, och 12-åriga Ayman från en utsatt förort i Göteborg, med låten Oh mamma.
Varje bidrag gör skillnad.
Swisha 100, 200, 1000 kr eller ett valfritt belopp – det tar max en halv minut. Tack för att du stöder oberoende journalistik.
Ekonomipriset säger inget om svenska minimilöner
I dag den 10 december tilldelas David Card och två andra forskare Sveriges Riksbanks pris i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne. Card har bidragit till metodutvecklingen inom empirisk arbetsmarknadsforskning genom att utnyttja så kallade naturliga experiment för att studera hur olika grupper påverkas av policyförändringar.
Detta har lämnat fältet öppet för feltolkningar av forskningen.
Ett av Cards forskningsresultat om den amerikanska arbetsmarknaden, det som visat att minimilöner inte sänker sysselsättningen, är dock inte överförbart till svenska förhållanden. Med få undantag¹ har den mediala rapporteringen och mycket av debatten om Cards minimilöneforskning förbisett detta faktum. I till exempel en ledare i Arbetsvärlden, påstås – utan belägg – att det på grund av Cards forskning råder konsensus om att höga löner har små effekter på arbetslösheten och att de som vill sänka de svenska minimilönerna därför är ute i ogjort väder.² ”Höjd minimilön ger inte färre jobb” var rubriken i Målarnas facktidning för ett par veckor sedan.³ Och alldeles nyligen skrev Forskning & Framsteg att arbetslösheten ”inte nödvändigtvis” ökar med höjda minimilöner.4 Ingenstans nämns att Cards resultat från USA inte kan överföras till Sverige.
Varje bidrag gör skillnad.
Swisha 100, 200, 1000 kr eller ett valfritt belopp – det tar max en halv minut. Tack för att du stöder oberoende journalistik.
Jämförde delstater
Genom att använda ett naturligt experiment belyste Card tillsammans med framlidne kollegan Alan B. Krueger frågan om minimilönernas effekter på sysselsättningen på ett nytt sätt i en artikel som publicerades 1994.5 De studerade hur en höjning av minimilönen i en amerikansk delstat, New Jersey, påverkade sysselsättningen i snabbmatsrestauranger i jämförelse med en kontrollgrupp av restauranganställda i en närliggande delstat, Pennsylvania, som inte höjt minimilönen. Card och Krueger fann, till skillnad från många tidigare studier, att den höjda minimilönen inte sänkte sysselsättningen. Deras resultat fick mycket stor uppmärksamhet och har debatterats flitigt bland ekonomer.More
Identitetspolitiken kan innebära slutet för den amerikanska nationen
Ingen amerikansk bok har i vår tid väckt lika mycket anstöt som The bell curve: Intelligence and class structure in American life av statsvetaren Charles Murray och psykologen Richard Herrnstein. I boken, som gavs ut 1994, skrev Murray och Herrnstein att skillnader i intelligenskvot (IQ) mellan individer och grupper spelade en stor och växande roll i det amerikanska samhället. Titeln syftade på den klockformade kurva som beskriver hur intelligens fördelar sig inom en befolkning. I The bell curve varnade Murray och Herrnstein för att USA i framtiden skulle komma att styras av en “kognitiv elit”, avskärmad från landets övriga befolkning. I ett ökänt kapitel lade författarna också fram bevis för att vita amerikaners genomsnitts-IQ var högre än svartas.
The bell curve är ett akademiskt verk, fullspäckat med tabeller och vetenskapliga referenser, men boken har också ett politiskt budskap. Samtidigt som de var medvetna om riskerna med ett meritokratiskt elitstyre kritiserade Charles Murray och Richard Herrnstein positiv särbehandling av minoriteter, så kallad affirmative action.
Sådana åtgärder var i författarnas ögon dömda att misslyckas, till följd av skillnader i genomsnittlig begåvning mellan olika grupper.
Från istid till värmedöd
”Framtidsdebatten har spårat ur. (–) Den optimism trots allt, som ursprungligen fanns, har ersatts av nattsvart pessimism. Nu är det ingen hejd på eländet.” Mänskligheten raglar mot den ”totala undergångens stup”.
Låter det bekant?
Detta skrevs dock för ett halvsekel sedan i boken Futurum exaktum (1971) av Tor Ragnar Gerholm, professor i kärnfysik och folkbildare. Han menade dock, helt i otakt med tidsandan, att pessimismen i världen till stora delar var obefogad.1
För runt 50 år sedan menade månglare i undergångsbranschen – och de var inte så fåtaliga – att mänskligheten stod inför sitt slut: överbefolkning, svältkatastrofer, kärnvapenkrig, sociala kriser, miljökatastrofer, växande gap mellan rika och fattiga, revolutioner, energikriser, annalkande istider – det var ingen hejd på allt elände som världen stod inför. Många befarade att välfärdssamhällets glimt av välstånd var en kort parentes som nu skulle försvinna.
Postcovid: samma symtom i ny förpackning
Minnet är märkligt. När det nuförtiden talas om elallergiker är det inte sällan i termer av foliehattar. Få verkar minnas med vilket allvar sjukvård och forskare på 1980-talet och framåt mötte den nya grupp av patienter som ansåg sig bli sjuka av lysrör, tv, datorer och – i allvarliga fall – av all form av elektromagnetiska fält. Vissa kunde inte ens bo i ett hus med indragen el.¹
Patienternas lidande var monumentalt. Och inte verkar det ha blivit mindre för den grupp som mellan 1980 och 1998 remitterades till specialistkliniker för hud- samt yrkes- och miljömedicin vid Norrlands universitetssjukhus. I en uppföljande studie fann man att många hade kvarvarande stora medicinska problem och att en stor del slutat förvärvsarbeta.²
Varje bidrag gör skillnad.
Swisha 100, 200, 1000 kr eller ett valfritt belopp – det tar max en halv minut. Tack för att du stöder oberoende journalistik.
En symtombank
Bland symtomen fanns förutom hudutslag och rodnad även sådant som brukar hänföras till det autonoma (icke-viljestyrda) nervsystemet: hjärtklappning, andningsbesvär, sömnstörningar och yrsel. Vidare kognitiva störningar som minnesförlust och koncentrationssvårigheter. Och så de allmänna, som trötthet, illamående och huvudvärk.³ Alltså samma symtombank som närt i stort sett alla kultursjukdomar från 1800-talets bleksot och framåt.4
Så tvingas privatläkare avslöja våra innersta hemligheter
En kväll för några månader sedan låg jag i soffan med ett glas vin när telefonen surrade till av ett märkligt sms. Avsändaren: en psykiater som jag besökte för ett antal år sedan, på grund av en depression. Den machiavelliskt konstruerade sjukvårdslabyrint som behövde passeras för att nå hans mottagning skulle förvisso vara stoff till en artikel i sig, men tillsvidare kan vi nöja oss med att denna psykiater är mycket kompetent och hjälpte mig genom en svår tid, när ingen annan hjälp till synes fanns att få.
Varje bidrag gör skillnad.
Swisha 100, 200, 1000 kr eller ett valfritt belopp – det tar max en halv minut. Tack för att du stöder oberoende journalistik.
Baudin om nya samarbetspartiets terrorkopplingar: ”Inte den bilden jag fått”
Det var inför den första statsministeromröstningen om Magdalena Andersson som Socialdemokraterna gjorde en ny uppgörelse med riksdagsvilden och tidigare vänsterpartisten Amineh Kakabaveh. För att Kakabaveh skulle släppa fram Andersson som statsminister gick S med på att inleda ett fördjupat samarbete med det kurdiska partiet PYD, som var del av den koalition som besegrade IS i kriget i Syrien. I ett dokument undertecknat av den nytillträdde partisekreteraren Tobias Baudin framgår att S ”avser att fördjupa sitt samarbete med PYD”.
När Baudin nu gästar Kvartals Fredagsintervju känner han inte till att PYD har tydliga kopplingar till den av EU, USA och Nato terrorklassade kurdiska organisationen PKK, vars medlemmar också grundade PYD. Kopplingarna slås fast av flera ledande forskare på området, bland annat på London School of Economics, samt av den tyska motsvarigheten till Säpo, Verfassungsschutz.
– Den bilden jag har fått till mig är ju att det inte är så tydligt att det är på det sättet, men skulle det visa sig att det är så…det är klart att då kommer det inte bli något långvarigt samarbete, säger Tobias Baudin.
– PYD är ju inget systerparti till oss, däremot tycker vi att de har en viktig roll i nordöstra Syrien.
”Tycker inte att det har funkat”
I intervjun säger den tidigare fackförbundsledaren Baudin också att Socialdemokraternas strategi att fokusera på SD:s nazistiska rötter inte har fungerat bland LO-väljarna.
– Nej, jag tycker inte att det har funkat. Och det kan jag säga att de första valrörelserna jag själv var ute och valarbetade på LO, så pratade vi mycket om rötterna och hur rasistiskt parti det där var, och det lyssnade inte LO-medlemmarna till, säger Baudin.
– Och därför försöker jag verkligen fokusera på deras politik, och jag tycker att de har klarat sig alldeles för enkelt undan.
Anklagelserna mot Eneroth
I tisdags, samma dag som Magdalena Andersson presenterade sin nya regering, kom nyheten att Särskilda åklagarkammaren inleder en förundersökning mot infrastrukturminister Tomas Eneroth, som anklagas för att ha tagit en kvinnlig kollega på rumpan mot hennes vilja under Socialdemokraternas partikongress i Göteborg i början av november.
– Nu har det ju skett en anmälan och den får vi följa väldigt, väldigt noga och se vad den landar i. Vi tar ju allvarligt på alla de här händelserna som vi får reda på, säger Tobias Baudin.
Om det skulle gå så långt som till åtal, skulle det funka att ha en hög socialdemokratisk företrädare som är åtalad för ett sådant brott?
– Det är klart att det vore inte bra, men det ska jag ju såklart överlåta till Magdalena Andersson som nyvald statsminister att hantera.
Kvartals Fredagsintervju publiceras i dag klockan 13.
Den svåra vägen till en ny papparoll
I rapporteringen om skjutningarna framstår två omständigheter som vanligt förekommande bland de inblandade: invandrarbakgrund och frånvarande fäder. Varför är det så? I en serie artiklar kommer Kvartal att låta olika skribenter skriva om förortspappan och de problem män kan uppleva när de ska vara pappor i ett främmande land med en annorlunda syn på föräldraskap.
Först ut är Susanna Birgersson som menar att verkligt integrerad är den som anammat den nordiska synen på barn som individer med egna rättigheter och behov.
Fædre heter en bok som kom ut i Danmark förra året, skriven av sociologen och författaren Aydin Soei (Gads Forlag). Den porträtterar fem män som berättar om uppväxt och föräldrar, om svek och våld, om livskriser och eget föräldraskap.
Varje bidrag gör skillnad.
Swisha 100, 200, 1000 kr eller ett valfritt belopp – det tar max en halv minut. Tack för att du stöder oberoende journalistik.
Vad gör livet meningsfullt?
Familj, men även arbete, välstånd och hälsa. Det är vad som ger oss mening i livet och vad vi främst värdesätter. Svaren kanske inte förvånar, men frågan har nu analyserats i en stor enkätundersökning av Pew Research Center i USA.
Under våren 2021 intervjuades nästan 19 000 vuxna personer i 17 relativt rika länder i fyra världsdelar. Sverige var ett av länderna i studien. Huvudfrågan var öppen, och löd: ”Vi är intresserade av att undersöka vad det betyder att leva ett tillfredsställande liv. Vilka aspekter av ditt nuvarande liv finner du meningsfulla och tillfredsställande?”
Det återkommande och vanligaste svaret var familjen. I 14 av de 17 länderna kom familjen allra först. Men i de två östasiatiska länderna Sydkorea och Taiwan placerades familjen först på tredje plats.
Bioplast kan vara en miljöfara
I Stilla havet flyter nästan 80 000 ton plast i ett område stort som tre Sverige. Plastberget har till och med fått ett namn, The Great Pacific Garbage Patch.1Runt om i världen dör en miljon fåglar och hundratusen däggdjur varje år efter att ha fastnat i eller ätit plast.2
Nedskräpning är bara en sida av människans konsumtion av plast. En annan är råmaterialet, olja, och de växthusgaser som släpps ut när plasten produceras och efter användning eldas upp.
Samtidigt är plast ett användbart material som kan formas till nästan vad som helst, inte släpper igenom vätska och är beständigt. Det finns med andra ord goda skäl till att produktionen av plast har ökat från 50 miljoner ton 1976 till fjolårets 367 miljoner ton.3
Varje bidrag gör skillnad.
Swisha 100, 200, 1000 kr eller ett valfritt belopp – det tar max en halv minut. Tack för att du stöder oberoende journalistik.
Tidig språkinlärning är en vinst för alla
Politikerna överbjuder varandra med förslag för att öka integrationen av invandrarbarn. Det gäller särskilt i skolan, och syftar även till att förebygga utanförskap, motverka hederskulturer och minska gängkriminaliteten. Men varken de åtgärder som genomförts eller planeras verkar ha någon större effekt då de ofta sätts in alldeles för sent.
Det viktigaste är framför allt inlärning av det svenska språket och därmed också vår kultur. Där behövs åtgärder tidigt i livet.
Könslagen: I Hallengrens värld är föräldrarna problemet
En pappa i bekantskapskretsen kallar det ”ammunition”, lagförslaget om att barn så unga som 12 år ska tillåtas byta kön juridiskt, utan att ens behöva genomgå någon prövning eller utredning.
Hans 13-åriga dotter liknar på punkt efter punkt de flickor som på senare år diagnosticerats med könsdysfori: blixtrande intelligent, med en del sociala svårigheter, en ADHD-diagnos, sannolikt viss autism. Och för något år sedan kom hon på att hon inte ville vara flicka längre.
I kontakten med andra föräldrar vars barn har liknande neuropsykiatrisk problematik, framkommer att väldigt många av de tonåriga flickorna har liknande tankar. De får veta, ofta via sociala medier, att deras problem kommer att lösa sig om de får leva i enlighet med sitt ”egentliga” kön.
Varje bidrag gör skillnad.
Swisha 100, 200, 1000 kr eller ett valfritt belopp – det tar max en halv minut. Tack för att du stöder oberoende journalistik.
Vänstermartyren Lorca kan ha mördats i ett familjegräl
Den i utlandet mest kände spanske 1900-talsförfattaren är poeten Federico García Lorca. Han var poet, dramatiker, musiker och tecknare och kan ses som ett konstnärligt universalgeni. Lorca såg bra ut, hade ett omvittnat vinnande sätt och var välkänd i kulturkretsar. Lorca dödades vid inledningsskedet till spanska inbördeskriget 1936–1939 och brukar beskrivas som martyr i sin egenskap av vänsterman och homosexuell.
Varje bidrag gör skillnad.
Swisha 100, 200, 1000 kr eller ett valfritt belopp – det tar max en halv minut. Tack för att du stöder oberoende journalistik.
Så dödades Irans Mr. Kärnvapen
På eftermiddagen fredagen den 27 november 2020 sköts chefen för det iranska kärnvapenprogrammet, Mohsen Fakhrizadeh, ihjäl.1 Han dödades med 15 skott i den bil han själv körde på väg från sitt semesterhem i Rostamkala vid Kaspiska havet till sitt lantställe i Absard, en liten stad öster om Teheran. Att Fakhrizadeh själv satt vid ratten gick stick i stäv med vad hans säkerhetstjänst rekommenderat, men de senaste 14 åren hade det varit så många hot att han inte längre brydde sig.
Eller kanske var det snarare så att Fakhrizadeh, en tillbakadragen man som, trots sin prominenta ställning i det iranska militärindustriella komplexet, ville leva ett så normalt liv som möjligt. Och i det ingick att köra sin egen bil med sin hustru i framsätet bredvid. I det mönstret ingick också att vägra låta livvakterna åka med i bilen; de fick åka i följebilar. Inte heller ville Fakhrizadeh åka i bepansrade bilar med skottsäkra rutor, utan insisterade på att köra en vanlig bil.
Moderaterna är inte förberedda på makten
”Att det skulle uppstå en djup regeringskris innan den nyvalda statsministern ens hunnit ut ur plenisalen var det trots allt få som såg komma”, skrev Expressens politiska kommentator Viktor Barth-Kron när det stod klart att Andersson I blev blott en eftermiddagsregering. Själv var jag inte riktigt lika överraskad. Redan i lördagens avsnitt av Kvartals veckopanel sa jag att ”det mycket väl kan bli så att Magdalena Andersson väljs till statsminister men omedelbart förlorar sin budget” och att hon i så fall kunde komma att avgå.
Men det visade sig att Andersson inte är den mästerförhandlare som också andra har beskrivit henne som.
Opinionen just nu: Magdalena Andersson väcker förhoppningar
Opinionsmässigt har Socialdemokraternas nya partiledare Magdalena Andersson öppnat starkt och får högt förtroende bland väljarna. Många år som finansminister gör säkert sitt till; hon är ett känt namn. Hon uppfattas som påläst och rationell – men även lite otrevlig.
1807 – ett år att minnas
Ibland får jag som disputerad historiker frågan om vilken världshistorisk händelse jag tycker är viktigast eller mest underskattad. Det finns förstås flera svar dessa frågor – och många av dem är välkända och förutsägbara. Men, tänker jag, hur många känner till det radikala beslut som fattades i London den 25 mars 1807?
Inte många, tror jag – men fler borde veta.
I övrigt är år 1807 verkligen inte mycket att hänga i julgranen, enligt den engelskspråkiga wikipediasidan om året: vi har slaget vid Eylau (i de norra delarna av dagens Polen) mellan franska och ryska trupper i februari, den osmanske härskaren Selim III avsätts och den förste protestantiske missionären, en Robert Morrison, anländer till Kina. Och den italienske patrioten Guiseppe Garibaldi föds och den schweiziska neoklassiska målaren Angelica Kauffmann dör detta år. Här i Sverige grundades den litterära föreningen Auroraförbundet år 1807.
Alla fartyg som fraktade slavar eller handlade med slavar skulle betraktas som pirater.
Ja, med all respekt – men allt detta måste väl trots allt sägas vara småpotatis i världshistorien.
Fel bok vann Augustpriset
Jag var en av elektorerna som var med och utsåg vinnare av Augustpriset i den skönlitterära klassen i år. Uppenbarligen höll de övriga 20 i juryn inte med mig i mitt omdöme om Eufori: En roman om Sylvia Plath av Elin Cullhed: ”Alla som känner någon eller själv har fastnat i uppvarvade ältande tankar vet att det enda man vill till slut är att stänga av. Detsamma gäller denna bok.”
Hon vann nämligen Augustpriset på måndagskvällen.
Tålamod och ärlighet varar längst
Land ska med lag byggas. Samt med tålamod och ärlighet. Många känner till Sveriges extrema värderingar. Vår placering på den så kallade kulturkartan, som tas fram av World Values Survey, är numera rätt välkänd.
Men i takt med att allt fler data publiceras så kompletteras nu bilden av det extrema lilla landet i norr. I boken The weirdest people in the world. How the west became psychologically peculiar and particularly prosperous (2020) av Harvardantropologen Joseph Henrich går han igenom resultat från många forskningsstudier och experiment på global nivå. Sverige sticker återigen ut.
Tre förklaringar till gängvåldet
Jag har tidigare skrivit en bok om polisarbete i Göteborgs förorter, Ordningsmakten i stadens periferi (Symposion, ny upplaga 2021). Där skildras en årslång polisinsats med målet att stoppa rekryteringen till kriminella gäng. Men vad har hänt sedan den ursprungliga forskningsinsatsen för femton år sedan, och vilka lärdomar kan vi dra? Det finns helt klart en brygga till vår tids diskussioner om gängkriminalitet och etnisk maffia. En del har förändrats men annat är sig likt; organiserad brottslighet, tystnadskultur, parallellsamhällen och svarta ekonomier hotar fortfarande den lagbundna ordningen i det som idag kallas utsatta områden.
Möjligen kan ett trendbrott observeras. Vi har onekligen sett ett antal framgångsrika polisinsatser på sista tiden, baserade på de kriminellas kommunikationer i krypterade telefoner (till exempel Encrochat). Jag vill ändå peka på tre lärdomar från min forskning, och delar av resonemanget kan nog även förklara varför Sverige blivit ”Europaledande” i fråga om dödligt skjutvapenvåld och sprängdåd.
När dokumentären inte försöker visa sanningen
Varför väljer ni att glida på sanningen? Svaret från producenten Antonio Russo Merenda på produktionsbolaget Ginestra film är lika talande som hårresande: ”Nyhetsjournalistik har inte med dokumentärfilm att göra.”
Kvartal bildades ur en insikt att medierna har svikit sitt uppdrag. Vi lanserar nu Kvartal granskar med en artikel av journalisten Ludde Hellberg. Den visar att något är seriöst ruttet i dokumentärbranschen.
Varje bidrag gör skillnad.
Swisha 100, 200, 1000 kr eller ett valfritt belopp – det tar max en halv minut. Tack för att du stöder oberoende journalistik.
Hyllad SVT-dokumentär mörkade ”Abolis” dubbla identiteter
I september utnämndes ”Abolis resa” till bästa nordiska dokumentär på filmfestivalen Nordisk Panorama. Filmen, som är en samproduktion mellan SVT Dokumentär och produktionsbolaget Ginestra film, publicerades på SVT Play i oktober.
Dokumentären skildrar huvudpersonen Abolfazls försök att få komma tillbaka till Sverige efter att han utvisats till Afghanistan 2018, på grund av att han inte bedömdes ha skyddsskäl.
Taiwan är demokratins frontlinje
Kommunistpartiet sänder onekligen signaler om en nation på krigsstigen. Under senare tid har kineserna blivit uppmanade att lagra förnödenheter hemma om det skulle uppstå någon kris under vintern eller våren, vilket lett till spekulationer att kriget är nära förestående.
Tisdagen den 9 november meddelade Kinas försvarsdepartement att militären hade genomfört stridsförberedda patruller i riktning mot Taiwansundet, som en protest mot att amerikanska kongressmän rest med ett militärt flygplan för att besöka den i praktiken självstyrande demokratin.
Taiwans försvarsminister säger att läget inte har varit så spänt på 40 år.
Varje bidrag gör skillnad.
Swisha 100, 200, 1000 kr eller ett valfritt belopp – det tar max en halv minut. Tack för att du stöder oberoende journalistik.
Så stoppade Estland gängvåldet
”Så där var det hos oss också, på 1990-talet”, får jag höra. Jag befinner mig i Tallinn och samtalet har kommit in på de nästan dagliga skjutningarna i Sverige. Att kriminaliteten steg dramatiskt under de fattiga och kaotiska åren efter Estlands självständighet är inte förvånande. Det är fortsättningen som får mig att lyssna extra noga: ”Men det är över nu.”
Jag tar fram statistiken: när Sovjetunionen kollapsade och Estland blev fritt steg antalet mord fem gånger. Som mest 29 mord per 100 000 invånare i mitten av 1990-talet, att jämföra med Sveriges 1,2 mord per 100 000 invånare 2020. I absoluta tal: 426 mord i Estland 1994; 124 i Sverige förra året. Idag är estniska nyheter mestadels så tråkiga som nyheterna bara kan vara i ett lugnt och välfungerande land. Redan 2009 hade mordfrekvensen sjunkit till 6 per 100 000.
– Från de senaste 10–15 åren kan jag inte ens komma ihåg några gängrelaterade mord, säger Andres Anvelt. De siffror som vi har nu kommer mest från familjevåld. Men de där siffrorna, från mitten av 1990-talet, berodde på organiserad brottslighet.
Frankrikes Trump är mer Houellebecq än de Gaulle
I ett parti i Michel Houellebecqs roman Underkastelse flyr huvudpersonen François kravallerna i hemstaden Paris, ut på den franska landsbygden. Det är den andra omgången i presidentvalet 2022, landet är på gränsen till inbördeskrig och i valet står Muslimska brödraskapets kandidat mot Nationella Frontens Marine Le Pen.
På middag hos en kvinnlig bekant lyssnar han till makens prognoser för Republikens framtid: Mohammed Ben Abbas kommer att vinna valet, alliansen med vänstern, som gör allt för att stoppa Nationella Fronten från inflytande, blir avgörande. Därefter kommer han att bryta ned resterna av nationen för att bygga ett Europas förenta stater: ett nytt romerskt rike, men denna gång under islamisk flagg.
Jag tänker på den scenen när jag följer Éric Zemmour och hans kampanj ”Frankrike har inte sagt sitt sista ord”, som även är titeln på hans nya bok. Mannen från middagen skulle kunna vara han. I 25 år har Zemmour, en stor beundrare av Charles de Gaulle, sagt precis samma sak.1
Varje bidrag gör skillnad.
Swisha 100, 200, 1000 kr eller ett valfritt belopp – det tar max en halv minut. Tack för att du stöder oberoende journalistik.
Meritokrati: Idén som förändrade världen
Den 1 juni 1676 förliste regalskeppet Kronan under slaget vid Ölands södra udde. Hon kantrade, och i och med detta antändes krutdurken varvid en stor explosion skadade förskeppet. Kronan var ett av världens största krigsfartyg, och 800 man och 100 kanoner följde henne i djupet.
Den högadlige generalamiralen Lorentz Creutz (1615–1676) – som själv drunknade vid haveriet – fick skulden för förlisningen, som troligen berodde på en för hastig vändning i för hårt väder med ett för dåligt barlastat skepp. Efterhand konstaterades att Kronan borde ha stängt sina kanonportar och minskat segel inför vändningen. Samtidigt var Creutz troligen inte ensam om ansvaret – men många sjöofficerare i den svenska flottan var liksom honom adelsmän utan större sjövana.
Nostalgi till salu
Härom veckan var jag på bio och såg Wes Andersons nya film, The French Dispatch. Den utspelar sig i en fiktiv stad i 1920-talets Frankrike och berättar fyra separata reportage genom amerikanska journalister på en redaktion inspirerad av The New Yorker. När jag lämnar salongen är en känsla, som jag inte borde ha rätt till, dominerande – nostalgi.
Det säger sig självt att jag inte kan känna nostalgi inför vare sig 1920-talets Frankrike, den tidens värv som murvel eller att arbeta på The New Yorker. Jag är 24 år gammal. Så varför har jag tillåtit känslan att bli min?
För att ens försöka förstå vad nostalgi har kommit att betyda kan det finnas anledning att göra skillnad på vad jag här kommer att kalla personlig nostalgi – den som är knuten till egna minnen – och kulturell nostalgi – den vi tillåter oss att känna. För vad menar vi egentligen med nostalgi? Är begreppets främsta konnotation ens en känsla längre?
Nätjättarna skärpte censuren efter Charlottesville
Terrordådet i Charlottesville ger vatten på kvarnen åt dem som menar att företagen måste moderera bort mer hat och lögner från sina plattformar. Det var på Facebook som demonstrationen organiserades: ”Facebook tillåter inte hets mot folkgrupp eller hyllningar av terrorbrott eller hatbrott. Vi raderar alla inlägg som glorifierar det förskräckliga dådet i Charlottesville”, skriver Facebook i ett uttalande.
På The Daily Stormer publicerar en administratör en artikel med rubriken ”Kvinnan som dödades i bilolyckan var en fet, barnlös 32-årig slampa”. Det väcker våldsam kritik och ökar kraven på att teknikjättarna ska agera för att tysta hatsajten. Facebook förbjuder sina användare att länka till artikeln om de inte uttryckligen fördömer den. De börjar ta bort konton, grupper och evenemang som de kopplar till nynazister. Twitter har kallats för ”yttrandefrihetsfalangen i yttrandefrihetspartiet”.
Kommunen med en annorlunda flyktingkris
Strax efter att Magdalena Andersson hade nominerats till ny socialdemokratisk partiledare hade SVT:s Rapport ett inslag om Gullspångslax. Förhoppningsvis tittade hon, för det handlade om organismer i kris.
Så här års leker den unika Gullspångslaxen i Gullspångsforsen. Med yttersta nöd och näppe har den överlevt sedan 1906 då en kraftverksdamm anlades och blockerade laxens naturliga lekväg de åtta kilometrarna mellan Vänern och sjön Skagern i nordöstra Västergötland. Ända sedan 2004 har kampen förts för att rädda Gullspångslaxen, hundratusentals kronor har satsats på åtgärder i den halvtorra fåran, bland annat en ny laxtrappa uppför forsen.
”Bäst vore om man byggde laxtrappan så att fisken kan vandra upp till sjön ovanför dammluckorna” säger en lokal turistföretagare. ”Tyskar och holländare tycker om att komma hit. Pimpel- och spinnfisket är fantastiskt i Skagern, men det kan utvecklas. Och jag tycker inte att Gullspångs kommun anstränger sig för turistnäringen. Samhället håller på att dö ut! Och vi kan ju inte bara leva på flyktingar.”
Eller kan man det?
Så lätt är det att stoppa en kraftledning
Utställningen hade en dramatisk rubrik: Fjället – flykt och frihet. Den som tog sig till Bohusläns museum i juni 2012 kunde ta del av berättelser om människor som på 1600-talet hade flytt till Bredfjället undan den svenska statsmakten. En månad tidigare hade Svenska kraftnät beslutat att bygga en ny ledning som skulle gå genom en del av Bredfjället, för att förbinda Trollhättan och Lerums kommun. Flyktingarna och vargarna har för länge sedan lämnat Bredfjället, men platån som höjer sig över landskapet klarar fortfarande att sätta käppar i hjulen för statsmakten.
Skolans tystnadskultur skyddar förövarna
I en barnpornografiutredning hösten 2018 dyker ett alias från en sexchattsida upp. Den misstänkte har chattat och utbytt bilder med någon som har skickat fotografier på sin egen dotter och skrivit om hur han är attraherad av ”svenska skolflickor”. Aliaset kan kopplas till en idrottslärare i Västverige. Idrottsläraren har under ett decennium blivit utköpt från flera skolor i olika närliggande kommuner för att ha betett sig olämpligt mot elever, men det är först när han döms för barnpornografibrott som hans agerande uppmärksammas på riktigt.
Idrottsläraren som nämns ovan hade jobbat på en högstadieskola i Västsverige i över ett decennium när en ny rektor började 2001. Den nye rektorn kliver in i en arbetsmiljö där idrottsläraren är mycket uppskattad av kollegor, elever och föräldrar. Men inom ett och ett halvt år inleds en första personutredning av läraren då han ska ha betett sig olämpligt mot elever – och så fortsatte det. ”Det var ju inte bara en utredning utan det var flera på förekommen anledning, men vi nådde inte riktigt hela vägen fram för att kunna påbörja ett arbetsrättsligt ärende” säger rektorn.
Därför är Finlands skolor bättre
Talesättet ”öst är öst och väst är väst” är vida känt. Exakt var öst ligger kan emellertid diskuteras. I skolsammanhang råder inget tvivel. Här markeras skillnaden av Östersjön, gränsen mellan det skolmässigt mediokra Sverige och det mäktiga Finland, men överst i skoltoppen placerar sig numera Estland, en komet i den senaste PISA-undersökningen från 2018.1 Men varför presterar våra östliga grannar Finland och Estland så mycket bättre än vi?
Att Finland överglänser Sverige har vi vant oss vid sedan tidigt 2000-tal, då PISA-studierna inleddes. Tendensen har sedan bekräftats, i mätning efter mätning. Vid den senaste PISA-mätningen från 2018, då resultaten publicerades på en yster presskonferens med Skolverket i december 2019, hade avståndet mellan grannländerna krympt något, dels genom att Sverige förbättrade sina resultat, dels genom att Finland föll tillbaka något mot tidigare mätningar.
Slutreplik: Evidensbaserade behandlingar löser problem i nuet
Ibland kan missförstånd leda en debatt in på villospår. I debattartikeln Vad har kultureliten emot evidens (Kvartal 15/10-21) ägnade jag visst utrymme åt att kritisera Markus Denckers text Evidens har blivit ett varumärke (Kvartal 3/9-21). Mitt intryck var att Dencker ifrågasatte evidensbegreppet, bland annat genom att hävda att de evidensbaserade behandlingarna inte löser de verkliga problemen. I sitt svar på min artikel menar nu Dencker att han absolut inte vill förkasta vetenskap. Det är bra. Däremot är vi nog inte överens om värdet av de behandlingar som är evidensbaserade.
Cykling är politik
”Regeringen vill att fler ska cykla.” Det framgick av ett pressmeddelande från den 8 oktober i år. Regeringen har gett Statens väg- och transportforskningsinstitut i uppdrag att ta fram förslag på mål för att öka cyklingen. Syftet är bland annat att främja cyklandet bland alla grupper i samhället.
Inget fel med det, tycker jag, cykling är både hälsosamt och klimatsmart. Och dessutom njutbart. Men det rödgröna pressmeddelandet inskärper att cykling verkar vara en vänsterprofilerad fråga idag.
Vår tidigare finansminister Gunnar Sträng skrev i sin ungdom en dikt som hyllade cykeln…
Men hur har cykling blivit politiskt?
Gangsterrap är våldsporr för medelklassen
Blir man mördare av att lyssna på gangsterrap? Nej, självklart inte. Den som vill hitta orsaken till skjutningarna kan börja med att titta på årtionden av ansvarslös invandringspolitik. Men det vore dumt att förneka att en subkultur kan forma oss. Gangsterrap är sammanflätad med de kriminella livsstilsvärderingarna som dominerar ungdomskulturen i utsatta områden. Och det omkringliggande samhället konsumerar det som guilty pleasure, i ett slags pornografisk fantasi om våld och hämningslöshet. Men när nu barriären mellan verk och person brutits ned måste alla som deltar, både utövare och lyssnare, ställa sig frågan om man kan fortsätta med gott samvete.
Därför älskar jag musiken
Varje bidrag gör skillnad.
Swisha 100, 200, 1000 kr eller ett valfritt belopp – det tar max en halv minut. Tack för att du stöder oberoende journalistik.
Säkerhetspolisens hemlighet från mordnatten
Strax efter mordet på Olof Palme den 28 februari 1986 fick polisen rapporter om män med walkie-talkier som ska ha rört sig i makarna Palmes närhet timmarna och dagarna före mordet. Palmeutredarnas intresse för de här observationerna var från början stort och dagarna efter mordet efterlystes dels observationer från allmänheten, dels internt hos polisen, ifall någon hade rört sig med walkie-talkie i centrala Stockholm under mordkvällen.¹
Knappt två veckor efter mordet tillsatte utredningen en särskild analysgrupp som skulle undersöka om makarna Palme hade varit övervakade före mordet. Gruppen dominerades av säkerhetspoliser och leddes av Berth Melén, kriminalkommissarie vid Säpo. En dryg månad senare återkom gruppen med en rapport. Slutsatsen var att Olof Palme förmodligen varit övervakad dygnet före mordet av två eller tre personer förutom mördaren.²
Vem talade i walkie-talkie?
Efter den ovan nämnda analysen hade det varit logiskt för utredningen att titta närmare på walkie-talkieobservationerna. Vilka var det egentligen som hade övervakat Olof Palme det sista dygnet och som hade setts med walkie-talkier i centrala Stockholm under mordkvällen?
Kvartal avslöjar: Säpos okända operation när Palme mördades
Efter mordet på statsminister Olof Palme inkom ett stort antal vittnesuppgifter till Palmeutredningen om att personer rört sig i centrala Stockholm med walkie-talkier under mordnatten. Palmeutredarna har under åren avfärdat dessa uppgifter, men en hittills okänd promemoria visar nu att Säpo hade en aktiv underrättelseoperation i innerstaden samtidigt som mordet skedde – och att agenterna i sin tur kan ha varit övervakade av andra underrättelsegrupper.
Det framgår i en längre artikel som forskaren Jan Almäng skriver i Kvartal.
Säpos operation, som enligt promemorian hade namnet ”Cosi fan tutte” efter Mozarts berömda opera, ska ha utgått från säkerhetspolisen Tore Forsbergs hem i Enskede. Vid tiden för mordet var Forsberg chef för den så kallade ”ryssroteln”, Säpos avdelning för att bekämpa sovjetiskt spioneri. Efter några timmars planering i Enskede under kvällen ska Forsberg och två andra Säpomedarbetare ha åkt in till Stockholms innerstad för att genomföra operationen.
Promemorian skrevs av Forsberg och är daterad två år efter mordet. Så sent som 2018 hördes en av medarbetarna som hade varit med under kvällen, Rose S, av Palmegruppen. Hon bekräftade då uppgifterna i Forsbergs promemoria och sa att hon själv inte visste vad operationen gick ut på, men att den skulle genomföras på nattklubben Embassy vid Humlegården. Hon säger att hon var förklädd och att hon instruerades att lära känna omgivningarna inne på Embassy, men att hon och Forsberg nåddes av nyheten om statsministermordet innan de hann utföra operationen.
Rose S säger också till Palmeutredarna att hon tror att hon och Forsberg övervakades av ”en spangrupp från Säpo och säkerligen även en från motståndarsidan”, vilket står skrivet i Palmeutredningens protokoll. Detta skulle kunna innebära att det även pågick en sovjetisk underrättelseoperation i Stockholm under mordnatten. Rose S säger i förhöret att hon och Forsberg inte använde sig av walkie-talkier utan av personsökare, men att hon inte vet på vilket sätt de andra spaningsgrupperna kommunicerade.
Journalisten Gunnar Wall, som bevakat Palmemordet och utredningen sedan 1986, kallar Kvartals uppgifter för ”väldigt anmärkningsvärda”.
– Den här informationen tyder väldigt klart på att det förekom operationer under mordkvällen med radiokommunikationsutrustning, och att det bör ha varit känt i utredningen tidigt. Detta strider mot vad olika ansvariga utredare gått ut med under åren, då de avvisat vittnesmål som inbillningar, säger Gunnar Wall.
– Ett skikt av sanning som vi inte har vetat något säkert om tidigare framträder nu på ett väldigt övertygande sätt.
Wall menar att Tore Forsberg och de andra andra inblandade Säpomedarbetarna kan ha haft information som kunde ha hjälpt till att lösa mordet om man hade fört in dem i utredningen i ett tidigare skede.
– Det vet vi ju inte, men det borde ha undersökts. Eftersom de befann sig på stan för att spana kan de ha sett saker som kan ha haft direkt koppling till mordet, säger Gunnar Wall.
Han understryker också att de nya vittnesmålen inte nödvändigtvis behöver ge en korrekt bild av vad som verkligen hände på mordnatten:
– Det här behöver ju inte vara den definitiva sanningen, uppgifterna kan vara överslätande eller vilseledande i ett eller annat avseende.
Ekonomernas lösningar för klimatet
Det blev ingen klimatkonferens i Glasgow 2020 på grund av pandemin. Men i år tar världen nya tag. Delegater från nästan 200 länder kommer att träffas på samma plats den 31 oktober –12 november för att diskutera klimatförändringarna.
Det blir allt svårare att nå de klimatmål som sattes på klimatkonferensen i Paris 2015.1 Rapporter om smältande permafrost i Ryssland som frigör mängder av metan, istäcken som smälter vid polerna och fortsatt skövling av Amazonas befaras öka riskerna för att världen når ”tipping-points” där det inte finns någon återvändo. Att Kina samtidigt bygger ut sin kolkraft i snabb takt och inte planerar att peaka sina utsläpp förrän 2030 gör inte saken lättare.2
Varje bidrag gör skillnad.
Swisha 100, 200, 1000 kr eller ett valfritt belopp – det tar max en halv minut. Tack för att du stöder oberoende journalistik.
Veckopanelen live på Pop House
Nya terrordåd och krigshärdar. Det saknas inte exempel på skräck och monsters i nyhetsflödet. Kvartal och Fri Tanke bjuder in till en AW där vi tillsammans med debattörer och författare diskuterar veckans nyhetshändelser och fördjupar oss i samtidens idéer. Köp biljetter här>
Kvartals veckopanel utgörs av Anna-Karin Wyndhamn, doktor i pedagogiskt arbete, Åsa Domeij, hållbarhetschef på Axfood och Torbjörn Hållö, ekonom på LO. Leder samtalet gör Jörgen Huitfeldt, chefredaktör på Kvartal.
Så vänder vi trenden
Nyligen visade en undersökning att en av tre individer är orolig för att själv drabbas av de många skottlossningar som skakar vårt land. Undersökningen visar vidare att väljarnas tilltro till att politikerna ska kunna lösa skjutvapenvåldet har sjunkit.
Den oro som många känner för att själva drabbas av skjutvapenvåldet är högst befogad. Trots att risken för att tredje person ska drabbas är låg har den risken under årens gång ökat betydligt. Både utomstående vuxna och barn har skadats och dödats i gänguppgörelser.
Replik: Vården behöver veta mer än det som kan mätas
I artikeln Vad har kultureliten emot evidens (Kvartal 15/10–21) argumenterar Dan Katz för vikten av mätning i vården. Katz kritiserar min text Evidens har blivit ett varumärke (Kvartal 3/9). I sin iver att utmåla mig som en vetenskapsfientlig psykolog glömmer Katz helt att bemöta mina huvudsakliga argument om vårdens organisation. I stället insinuerar han saker som att jag ”förkastar själva forskningsansatsen” i psykoterapiforskning. Men vad är det egentligen jag har skrivit?
Fall inte för Kinas klimatlöften i Glasgow
När 2030-agendan i september 2015 antogs av FN:s generalförsamling innebar det ett genombrott för vad som såg ut som en genomgripande global utvecklingsplan. Världens ledare hade gemensamt och till synes oavsett politiska preferenser skrivit under på en rad långtgående sociala, ekonomiska och miljömässiga mål. Ett par månader senare lyckades världssamfundet återigen komma överens om en global ödesfråga: Parisavtalets målsättning att begränsa den globala uppvärmningen till 1,5 grader.
Varje bidrag gör skillnad.
Swisha 100, 200, 1000 kr eller ett valfritt belopp – det tar max en halv minut. Tack för att du stöder oberoende journalistik.
Lars Vilks livskamrat: ”Vi fick gå i mörkret utan vakter”
I veckans fredagsintervju gästas Kvartal av den nyligen bortgångne konstnären Lars Vilks livskamrat Maj. De två blev ett par på 80-talet och deras liv förändrades drastiskt när terrornätverket al-Qaida satte ett pris på Vilks huvud 2007. Med anledning av hotbilden fick han 2010 konstant livvaktsskydd av polisen.
Enligt Maj, som lever med skyddad identitet och egentligen heter något annat, förvärrades situationen avsevärt 2018, när livvaktsskyddets ledning byttes ut. Paret fick då inte längre träffas i sina respektive bostäder.
– Då blev det kalla handen, vi fick träffas ute, på en parkbänk eller på en promenad, picknickkorgar, sitta på restaurang. Det var ju ett helt onormalt liv som man erbjöd, säger Maj.
Två dagar innan Maj skulle komma hem från utlandet för att fira jul med Lars Vilks 2018 så meddelades att han inte skulle få hämta henne på flygplatsen.
– Jag blev väl liksom strandsatt på flygplatsen, jag kom hem sent på natten och alla allmänna färdmedel hade gått, säger Maj.
– Lars försökte alla sätt att tala med de här som hade bestämt detta, för att vi tyckte det var ju väldigt kort varsel att man gjorde på det här sättet, men det fanns ingen möjlighet, man hade bestämt sa man och så skulle det vara.
Dagen därpå skulle Maj infinna sig på polisstationen klockan tio, berättar hon.
– Vi var ju desperata Lars och jag. Då skulle man visa oss att jag blev stämplad som säkerhetsrisk, säger hon.
Vid ett senare tillfälle hade paret varit på en middagsbjudning, berättar hon, och Lars Vilks hoppade in med Maj i livvaktsbilen och frågade om de inte kunde skjutsa henne hem.
Svaret blev nej.
– Så han går ut och öppnar dörren för mig. Och så börjar vi att vandra Lars och jag mot min bostad. Vi går och går och vi trodde ju att de skulle följa efter, livvakterna, men det gjorde de inte, utan vi gick ensamma där i mörkret, säger Maj.
– När vi har gått en bit så säger jag till Lars att du kan lämna mig här, nu känner jag mig trygg att gå resten av vägen själv. Lars ringer då till livvakterna och frågar om de inte kan komma och hämta honom där, det var ju sent på natten, men nej, det gjorde de inte, utan man krävde av Lars att han skulle gå ensam utan vakter sträckan tillbaka till livvaktsbilen.
Därefter ska Lars Vilks ha fått en tillsägelse av polisen.
– Man hade sagt till honom att så där gör man inte. Några dagar efter så får jag besked på att jag inte får sitta i livvaktsbilen mer, utan man klassar mig som ett arbetsmiljöproblem, säger Maj.
Bara veckor innan Lars Vilks omkom var paret på en annan middagsbjudning. Maj hade druckit några glas vin och ville inte köra hem själv.
– Då ringer Lars till livvakterna och säger att ”jag ska följa Maj hem”. Då säger de att ”då ska du bara veta att det gör du på eget bevåg, vi vaktar inte”.
Maj säger att nästan all hennes och Lars Vilks tid och energi de sista åren gick åt att kämpa för att de skulle få vara tillsammans.
– Skulle de lyckas med att skilja oss åt? Men då sa Lars till mig så här, och det kommer jag aldrig att glömma, att ”vad som än sker, och vad de än gör, så kommer vi aldrig att komma ifrån varandra. Vi tillhör varandra, och det är ingen som ska lyckas att sära på oss. Det är vi två”.
Kvartal har sökt polisen, som avböjer att kommentera Majs uttalanden men hänvisar till en intervju i P1 Kultur från i januari, med den dåvarande chefen för den regionala utredningsenheten, Petra Stenkula.
– Det är ju Lars som är vår skyddsperson och som har behov av förstärkt personskydd, i form av livvaktsskydd. Och så ser det ju inte ut för hans partner, säger Stenkula bland annat i intervjun.
Tre böcker att läsa om andra världskriget
Det finns något osunt över den västerländska kulturens nostalgiska besatthet med andra världskriget. De otaliga tv-serierna och böckerna om kriget har blivit en verklighetsflykt till en tid då världen var enkel att dela in i ont och gott. The last good war, som en intervjubok med amerikanska krigsveteraner heter, ej att förväxla med The Good war som handlar om samma sak.
Bokvalet måste därför ske med samma precision som en prickskytt väljer sitt mål, som bokförlaget Penguin uttrycker det på sin topplista (som toppas av Ian Kershaws biografi Hitler). Här är tre skönlitterära klassiker som passar utmärkt att trycka i handen på valfri tonåring, alternativt läsa själv.
Språkröran hos svenska myndigheter
Sverige har fem nationella minoritetsspråk som står i en särställning för att de har funnits här under lång tid och anses vara en del av landets kulturarv: finska, samiska, meänkieli, jiddisch och romani. Men det är inte dessa språk som myndigheterna har börjar kommunicera mer på, utan på invandrarspråken.
Några exempel: Försäkringskassan driver en Facebook-sida på arabiska där de informerar och svarar på frågor. Arbetsförmedlingen gör poddar och filmer på olika språk, bland annat persiska och arabiska.
Så avvecklas demokrati
Världen genomgår en våg av autokratisering. Cirka 34 procent av världens befolkning bor i länder som rör sig i en alltmer icke-demokratisk riktning. Som ett resultat bor nu 68 procent av människorna i världen i länder som inte är demokratier. Autokratiseringen pågår också i några av de största och internationellt mest betydelsefulla länderna så som USA, Indien, Brasilien, Filippinerna och Turkiet.