Tankar
Erik Högström
Fördjupningsredaktör
•
16 Apr 20:47
Kände likadant när jag var i Prag för nått år sen. Där får man inte sälja cannabis i butik, men man för sälja nån form av Frankenstein-röka där, som jag förstår det, syntetisk cannabis sprutas på thc-fri cannabis för att då göra det lagligt. Butiker som säljer det och fula t-shirts med blad på ligger överallt. Svintråkigt. Att göra sitt rusmedel till sin personlighet känns som en dålig idé.
Göran Fröjdh
Reporter
•
16 Apr 21:26
Jag tycker det är intressant – som Nathalie är inne på – att cannabis sedan 1960-talet setts som en symbol för frihet, liberalism och progressivitet i USA. Vietnamkrigsdemonstranter, hippierörelsen, grupper som Grateful Dead och komikerduon Cheech & Chong; för alla dessa och många fler blev en feting symbolen för uppror mot etablissemanget. Idag, när cannabis är tillåtet i ”nöjessyfte” i runt hälften av USA:s delstater (oftast demokratstyrda) undrar jag om den kopplingen fortfarande är lika stark? Anses det fortfarande progressivt att röka på, eller finns det även MAGA-stoners?
Tankar
Göran Fröjdh
Reporter
•
Igår 17:43
Mina närmaste ligger begravda i en mindre stad 50 mil bort. Jag umgås sällan med de få vänner som bor kvar och ”åker hem” ytterst sporadiskt. Eftersom jag var endabarn är gravskötseln förvisso inget större problem; kyrkogårdsförvaltningen rensar ogräs och planterar någon blomma för någon tusenlapp om året. Samtidigt kan också jag fyllas av ett visst vemod när jag blickar framåt och inser att ingen kommer efter mig. Jag är fullt frisk (tror jag) och har förhoppningsvis många år kvar, men horisonten är inte längre oändligt långt borta. Det känns sorgligt att ingen längre kommer att veta vem Axel, Anna, Berit och Gunnar var när jag själv inte är här; Min bullrige morfar, min mysiga mormor, min excentriska mamma och trofasta pappa kommer att lämna historien för gott när ingen längre finns kvar som kan berätta om deras tid på jorden. Så länge jag finns kvar betalar dock jag gladeligen för deras sista vila. (Det här blev ju rätt deppigt så här på en fredagkväll, inser jag. Sorry!)
Anna-Karin Wyndhamn
Författare
•
Igår 13:26
Traditionerna kring sista vilan förändras. Färre väljer egen gravplats. Fler väljer asklund eller anonym minneslund. Många gravplatser sägs upp innan gravrättstiden sägs upp, eftersom de efterlevande inte har tid eller lust att sköta om gamla släktingars gravar. På sikt kommer kyrkogårdarna att ändra utseende. Veckans brev återspeglar detta skifte. Vad tycker du om det?
Linda Shanwell
Reporter och redaktör
•
Igår 17:41
Det finns något talande i hur snabbt en grav kan bli en fråga om ansvarsfördelning. Jag har förståelse för brevskrivarens situation, men samtidigt skaver det att människor som levt ett helt liv så lätt reduceras till en praktisk och ekonomisk fråga. Istället för att det självklara är att ta hand om platsen, blir det en diskussion om vem som ska betala vad.
Tankar
Pelle Zackrisson
Reporter
•
8 Apr 08:43
Ronie Berggren lyfter något som är kraftigt underrapporterat: hur det här kommer att påverka relationen inom NATO. USA:s medverkan är helt nödvändig för NATO:s existens. Att även tidigare varma NATO-anhängare i USA nu börjar resa tvivel om USA:s engagemang, borde få alarmklockorna att ringa hos alla som stödjer försvarsalliansen. 
Tankar
Göran Fröjdh
Reporter
•
6 Apr 19:09
Problemet blir kanske inte akut inom de närmsta åren, och vi som närmar oss ålderdomen kan säkert se fram emot Elon Musks robotar i hemtjänsten. Men siffrorna pekar ju på att vi – hallänningar, svenskar, européer – kommer att dö ut inom en inte alltför avlägsen framtid om trenden fortsätter. Om ChatGPT räknar rätt – och om vi bortser från att invandring kan komma att dra upp snittet – kommer den sista svensken att checka ut om mellan 1 000 och 1 200 år. (Då har för övrigt den siste koreanen varit död i mer än 500 år.) Lite sorgligt är det allt.
Tankar
Pelle Zackrisson
Reporter
•
12 Apr 08:19
Det är såna här gånger, och den här typen av ofiltrerade lördagskonversationer som jag påminns om hur extremt mycket bättre X/Twitter blivit sedan Elon Musk tog över plattformen. Var annars hittar du ett rakt och stundtals hetsigt samtal, men fortfarande (oftast) respektfullt, mellan en fd minister och en av Sveriges främsta journalister? Ingen godtycklig censur gjorda av anonyma åsiktspoliser. Istället faktakoll av X:s medlemmar själva via gruppanmärkningar (något även Elon Musk råkat ut för). Det är också en påminnelse om hur statliga mediejättarna SVT och SR valt att lämna och istället satsa på Kinakontrollerade TikTok och Facebook, där SVT och SR kan styra över kommentarsfälten. Bäst såklart är det ju dock att diskutera här på Kvartal (måste såklart få in lite sales pitch 😎).
Erik Högström
Fördjupningsredaktör
•
12 Apr 06:04
För den som vill veta mer om Folkets mujahedin rekommenderar jag vår artikelserie om dem från tidigare i år. Del 1: https://kvartal.se/erikhogstrom/artiklar/exilgrupp-i-albanien-vill-ta-makten-i-iran/cG9zdDo3MzI1MA Del 2: https://kvartal.se/erikhogstrom/artiklar/folkets-mujahedin-borjade-likna-en-sekt/cG9zdDo3MzM3Mg
Tankar
Pelle Zackrisson
Reporter
•
Igår 11:52
Det här stycket i Magnus text är särskilt intressant: ”För både Benkö och Wikforss används V-Dem för egna syften – för att stärka traditionella mediers roll respektive varna för politiska motståndare i en svensk kontext. Att Daniel Andersson i sin nya bok Lögnare – om infiltreringen av Sverigedemokraternas informationsavdelning – använder Åsa Wikforss som rättesnöre och återkommande hänvisar till henne om riskerna för okontrollerad informationsspridning, säger något om hur denna berättelse reproduceras.” Det visar på det cirkulära kretslopp som finns inom media, forskning och politik.
Tankar
Ludde Hellberg
Vd
•
Igår 05:41
Senaste månaden har jag hört flera svenska mediechefer ta till brösttoner om att ”den fria journalistiken aldrig varit viktigare” och samtidigt ”aldrig mer hotad” när demokratin rullas tillbaka världen över, med utgångspunkt i V-Dems demokratiindex. Ska bli intressant att höra om dessa mediechefers tongångar nu blir lite lugnare när Henrik Höjers fria journalistik visar att det nog inte är riktigt så illa ställt i världen. Något säger mig att de kommer missa att läsa den här artikeln.
Ola Wong
Redaktör
•
Igår 08:04
Intressant artikel! Är det rimligt att vikta USA och Indien så tungt pga folkmängd? Hur man än vänder och vrider på det så har USA och nedgången där nog en särställning för demokratin i världen. USA gick in i första världskriget för att, som Wilson sa ”make world safe for democracy”. Under Trump har landet inte längre ambitionen att sprida demokrati och mr och har slaktat stöd till aktörer som Radio free Asia och Voice of America – samtidigt som demokratins fiender massivt rustar upp, militärt och i informationskriget. Lackmustest blir valen framöver. Att diktaturer ”sminkar upp sig som demokratier”, som det står, är väl dock inte något nytt. Minns vad DDR stod för. Kinas enpartistsat presenterar sig idag som en form av överlägsen demokrati, och det sker en form av val även där (noga kontrollerade av partiet).
Nathalie Rothschild
Poddproducent
•
Igår 14:44
Staffan I. Lindberg står fast vid att det faktum att 2024 års val i USA ”skedde rätt juste” är enda anledningen till att landet fortfarande räknas som en demokrati. Det här slogs fast i V-Dems rapport, enligt vilken USA har gått från att vara en liberal till elektoral demokrati. I sådana länder hålls “regelbundna, fria och rättvisa val, men brister kan finnas i liberala rättigheter och institutionell kontroll”. Det är svårt att komma på något demokratiskt land med noll sådana brister. Självklart finns dem även i USA. Och på det stora hela skyddas fortfarande grundläggande fri- och rättigheter där. Det finns oberoende medier, demonstrationer är vanligt förekommande, politiska budskap finns att skåda i folks fönster och på bilar i form av skyltar och dekaler och klistermärken…. Men i V-dems demokratiindex rankas USA 51:a, efter till exempel Ghana, Jamaica och Sri Lanka. Rimligt?
Widar Andersson
Skribent
•
17 Tim
Demokrati är ett välkänt slagträ i den politiska, akademiska och mediala samhällsdiskussionen. Som artikeln i Kvartal visar så är hög utbildning, globala erfarenheter och forskningsinriktning inte några helt effektiva vacciner mot dumheter och tendensiösa överdrifter. I sammanfattning är det ack så populärt att blanda samman demokrati med sina egna uppfattningar. Viljan är utbredd att utpeka sig själv och de man håller på som ett slags demokratiska garanter i jämförelse med andra vars åsikter och politiska tendenser man ogillar. Ett svart hål i debatten är insikter om demokratins behov av en världspolis som visar sig ha förmågan att när det behövs slå till hårt mot massmördande diktaturer med global terror på programmet. USA har tidigare räddat stora delar av mänskligheten från kommunism och nazism och tar nu ett stort ansvar för att slå ner islamismen. Någon viktigare insats för demokratins grunder och för människors livschanser har inte gjorts på mycket länge. Det bör uppskattas.
Tankar
Göran Fröjdh
Reporter
•
16 Apr 14:25
MP:s föreslagna elbilsstöd skulle kosta statskassan tiotals miljarder årligen. Norge, som ofta brukar hyllas som en förebild i sammanhanget, har gått miste om mellan 600 och 700 miljarder i uteblivna skatteintäkter på grund av landets frikostiga elbilssubventioner (inte för att det drabbar någon fattig). De allra flesta bedömare är eniga om att elektrifiering och elbilar är framtiden och förr eller senare kommer omställningen att ske oavsett stöd. Frågan är då om det är värt att lägga 20, 30 eller 50 miljarder om året för att snabba på övergången några år?
Magnus Thorén
Programledare
•
16 Apr 10:52
Leder Iran-krisen till en djup energikris i Europa framåt sommaren (vilket såklart långt ifrån är säkert) är Mp inte så dåligt positionerat med val-fokus på strängare omställning. Man kan sedan anse vad man vill kring vägen dit, och om subventioner till elbilar eller ökad inblandning i bränsle är rätt. Men budskapet att klippa ”fossilberoendet” kommer fler väljare kunna tänka sig att skriva under på i ett krisartat läge. Tror jag.
Tankar
Erik Högström
Fördjupningsredaktör
•
15 Apr 19:06
Det är sjukt att Olof Lagercrantz fortsätter att dominera den offentliga debatten från graven. Jag trodde att journalister och proffstyckare levde i dagens diskurs och snabbt förpassades till det obskyra. Det vore kanske dags att OL fick det öde han förtjänar nu över 20 år efter döden
Matilda Berg
Reporter
•
16 Apr 04:14
Jag tycker verkligen om den här intervjun! Svåra frågor — ett svårt projekt David Lagercrantz tagit sig an, onekligen. För mig var Olof Lagercrantz den fantastiska ciceronen som guidade mig genom Konrad, Joyce och Proust. Och En liten bok om konsten att läsa och skriva tror jag var avgörande för valet att läsa litteraturvetenskap — mer så än att det var min egen pappas ämne. Hans kulturgärning borde få leva vidare trots politiska stolligheter och, som det visar sig, kvinnohistorier. Människa och verk …
Federico Moreno
Reporter
•
16 Apr 08:53
Jag är glad att David Lagercrantz och Johan Lönnroth ville problematisera den här svåra genren. Efter att ha läst ”Intränglingen” kan jag konstatera att den är mycket läsvärd. Johan Lönnroth har, som jag nämner i texten, också skrivit om sin mor, i ”Mamma: en bok om Ebba Lagercrantz Lönnroth.” Om ett högt begåvat kulturbarn (barnbarn till Riksdagens talman Hugo Hamilton). Trots dåtidens patriarkala ordning och att hon blev lämnad efter att ha fött fyra barn tog hon akademiska examina och blev hjälpklasslärare. Men visst är det en svår balansgång: Att skriva om de som inte kan tala längre, än mindre försvara sig. David Lagercrantz har ett manus av sin far som utgör berättelsens ram. Det är spännande att få blicka in i andras liv via deras minnen. Men hur sanna är våra minnen? Vissa händelser är förstås ren fakta– men annat kan förvandlas till fiktion i vårt sinne, påverkat av hur vi själva utvecklas, våra känslor och de nya perspektiv som tidens gång ger oss av det som varit.
Tankar
Linda Shanwell
Reporter och redaktör
•
14 Apr 19:21
Jag tycker inte att det behöver vara ett problem eller något pinsamt att en anställd på Socialdemokraternas partikansli begärt ut handlingar anonymt. Förmodligen finns det fler, både inom S och andra partier, som gör samma sak. Att partier granskar varandra och tipsar journalister om missförhållanden är i grunden något positivt.
Tankar
Anna-Karin Wyndhamn
Författare
•
14 Apr 15:36
Jag är ingen vän av Jämställdhetsmyndigheten, men fick en smula hopp när Lise Tamm tillträdde. Hon markerade ett skifte i uttolkningen av jämställdhet: bort från den postmoderna hypnos som i många avseende blurrat till könsbegreppet och kidnappat analysen. Nu verkar tjänstepersonerna tagit på sig de gamla teoriglasögonen igen och det är business as usual. Deppigt. Vågar man föreslå att lite projektstöd sparas för en jämställdhetsintegrerad grundkurs i hur man trålar internet? Alla på myndigheten behöver gå den.
Göran Fröjdh
Reporter
•
14 Apr 19:41
Jämställdhetsmyndigheten delar ut bidrag på upp till 100 miljoner årligen och har runt 130 anställda. Vad sägs om att göra om en av dessa tjänster och till utredare och anställa en person med ansvar för att bakgrundskolla bidragsansökningar? (Och om nu det ekonomiska utrymmet saknas för att säkerställa att bidragspengar inte hamnar i fickorna hos antisemiter och islamister, är ChatGPT ett bättre alternativ än Google.)
Federico Moreno
Reporter
•
16 Apr 10:03
Jämställdhetsmyndigheten har hört av sig efteråt via mejl. Man skriver att granskningen har skett även via ”juridiska databaser, artiklar, essäer, podcaster och sociala medier.” Enhetschefen var häromdagen tydlig med att myndigheten inte har alla resurser för att granska fullt ut och att regeringen bestämmer vilket arbete den ska utföra. Jag blir nyfiken på att ta reda på mer om hur myndigheten arbetar och vilka behov som finns.
Tankar
Henrik Höjer
Redaktör
•
13 Apr 09:15
Detta är ju en rätt tung studie. Med rätt obekväma resultat. Jag känner flera unga människor som lider av vad jag i brist på bättre kallar ”könsförvirrning”. De tror att de inte har någon kön alls eller att de har ”fel” kön. Jag gissar att vi kommer se tillbaka på detta på samma sätt som vi ser tillbaka på saker som ”förträngda minnen”, ”apatiska barn” och liknande. Men jag kan ju förstås ha fel. Eller vad tror ni?
Tankar
Erik Högström
Fördjupningsredaktör
•
10 Apr 17:19
Tycker den principiellt frågan är intressant. Jag håller med om att det är rätt töntigt och troligen riskfyllt för Vance att kampanja för Orbán. Men, när det sker helt öppet, är jag inte så säker på att jag ser några problem med att politiker kampanjer för systerpartier i andra länder. Det är just öppenheten som känns viktig här, och där är Vance i alla fall ett föredöme.
Federico Moreno
Reporter
•
10 Apr 18:27
Ja, JD Vances stöd till Orbán är nog betydligt mer betydelsefullt och symboliskt än Demiroks besök var i Georgia. Men även mer väntat och självklart, eftersom Vance har en förkärlek för ytterhögern. Inför tyska valet mötte han AfD och kritiserade tyska partiers motvilja att samarbeta med högernationalisterna som använt nazistiska slogans i valkampanjer.
Tankar
Pelle Zackrisson
Reporter
•
10 Apr 10:48
Det som är mest anmärkningsvärt i hela kråksången är inte ens dokumentären i sig. Utan SVT-chefen Karin Ekmans krönika där hon kritiserar Ebba Busch försatt Busch kallade SVT:s politiserade frågor för politiserade. Själv rasar SVT mot politiken när SD vill bjuda in SVT till kulturutskottet och tjuter som en stucken gris om ”armlängds avstånd” mellan politik och public service. Men själv har Ekman uppenbarligen inga problem att blanda sig i politiken.
Göran Fröjdh
Reporter
•
10 Apr 09:38
Timmermans och 2030-sekretariatet utgör bara en liten del av det klimatindustriella komplex som drar in miljarder av skattebetalarnas pengar; AP-fondernas misslyckade investering av pensionspengar i Northvolt är ett talande exempel men det finns många fler. I fallet med Timmermans, arkitekten bakom EU:s klimatlag, använde han alltså miljarder av EU-medel till så kallad ”astroturfing”, dvs att fejka ett folkligt krav på tuffare miljölagstiftning. Jag tror knappas att SVT missat denna nyhet om ex-kommissionären i stället varit chef för ett oljebolag.
Tankar
Pelle Zackrisson
Reporter
•
10 Apr 06:23
Två namn i Trumps närhet att hålla koll på den närmaste tiden: JD Vance och Tulsi Gabbard. Vance har Tucker Carlsons son Buckley bland sin personal och har tidigare varit god vän med Tucker. Säkerhetstjänstchefen Tulsi Gabbard. Gabbard är en känd/ökänd isolationist och från början medlem i Demokraterna. Snacket i Washington DC är att hon förbereder sig för att kandidera som independent i kommande presidentvalet. Gabbard kommer förmodligen hålla tand för tunga tills hon har en kandidatur redo. Samma gäller Vance. Skulle Vance sparka Tuckers son blir det å andra sidan tydligt ställningstagande mot Tucker och kompani.
Tankar
Payam Moula
Chefredaktör på Tiden
•
7 Apr 18:53
Tyvärr urvattnades regeringens språkkrav till den grad att de knappast förtjänar att kallas just krav. Krav på språktester ströks, och i stället föreslås en ordning där äldreomsorgen ”ska arbeta för” att personalen besitter en relevant nivå i svenska språket. I praktiken innebär detta att kommuner fortsatt kan anställa personal med allvarliga brister i svenskan och därefter hänvisa till att man arbetar för att dessa brister ska åtgärdas. Jag hoppas innerligt att regeringen inte gör om samma misstag i barnomsorgen, utan där faktiskt inför tydliga språktester och reella språkkrav.
Tankar
Pelle Zackrisson
Reporter
•
8 Apr 12:09
Varje sommar är det samma sak. Regionerna har svårt att lösa bemanningen och semestertiderna. Frågan är varför det landar i att staten ska skjuta till mer medel när det är regionernas ansvar. Det blir en form av omyndigförklarande av regionerna, underkännande av deras agens. Förnyar frågan om att lägga ner regionerna, eller åtminstone se över hur skattefinansieringen sker.
Tankar
Tankar
Erik Högström
Fördjupningsredaktör
•
13 Apr 08:09
Det har pratats mycket om Reza Pahlavi den senaste tiden. Som utomstående har det inte varit helt lätt att förstå hur man ska se på honom. Är han en samlande kraft eller en presumtiv diktator? Åsikterna har spretat mycket. Vi bad två personer på olika sidor om den debatten ge sina bästa argument för eller emot honom. Läs gärna båda och tänk själva.
Tankar
Widar Andersson
Skribent
•
14 Apr 18:12
Jörgen Huitfeldts analys är präktigt glasklar. Socialdemokraterna går till val som ett eget alternativ. Som man alltid gjort; förutom 1928 då man kraschade i armkrok med kommunistpartiet och 2010 då man kraschade i armkrok med Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Får Kristersson majoritet med SD så är saken klar. Vid ett oklart valresultat har Socialdemokraterna chansen att få till en mittenregering. Ser vi till sakfrågorna så är det två alternativ som är fullt möjliga. Och varför skulle Socialdemokraterna satsa på något annat än något som är fullt möjligt? Däremot är jag inte lika säker som Huitfeldt på att sakfrågorna kommer att ta extra stryk av regeringsfrågans position i valrörelsen. Sakfrågorna är här för att stanna. Även om en linje i valrörelsen blir en tvekamp mellan Magdalena Andersson och Sverigedemokraterna så kommer sakfrågor om kriminalitet, bensin, extremister, elpriser, invandring och annat att spela roll. Magdalena Andersson och Jimmie Åkesson är ett slags sakfrågor.
Payam Moula
Chefredaktör på Tiden
•
14 Apr 19:12
En rimlig analys som jag i stort delar. Det bör dock påpekas att regeringsfrågan lär få stor betydelse i valrörelsen inte enbart av nödvändighet, utan också därför att M (och i viss mån L) aktivt önskar det. Under lång tid har de velat exploatera oppositionens oenighet samtidigt som de strävat efter att framstå som enade. S hade länge intresse av att tona ned regeringsfrågan. Men när M kallar till pressträff och deklarerar att SD ska tilldelas inflytande och poster i proportion till sin storlek, vilket innebär nästan hälften av ministerposterna, vore det ett politiskt tjänstefel att inte använda sig av det. M hade kunnat avvakta, vilket de länge gjorde, för att i stället fokusera på sakpolitiken. Men de valde en annan väg, som de tror gynnar dem. Jag är inte säker på att S sörjer deras vägval.
Tankar
Erik Högström
Fördjupningsredaktör
•
13 Apr 08:09
Det har pratats mycket om Reza Pahlavi den senaste tiden. Som utomstående har det inte varit helt lätt att förstå hur man ska se på honom. Är han en samlande kraft eller en presumtiv diktator? Åsikterna har spretat mycket. Vi bad två personer på olika sidor om den debatten ge sina bästa argument för eller emot honom. Läs gärna båda och tänk själva.
Tankar
Staffan Dopping
Poddredaktör
•
11 Apr 11:52
Det här är faktiskt nervöst, och den där branta kurvan mot atmosfären – i närmast obegripliga hastigheten nära 40 000 kilometer i timmen – innebär förstås att det är en rysare. Att det är en chansnivå 19 på 20 att det går väl är inte tillräckligt för att få ner pulsen på mig.
Tankar
Ludde Hellberg
Vd
•
9 Apr 19:31
Jag ser som vanligt fram emot min nästa USA-resa, oavsett vem som är president. En gång när jag blev ställd mot väggen för att jag tycker om att resa dit så frågade jag personen hur det känns att åka på solsemester till en militärdiktatur vars rättsvårdande myndigheter ser åt andra hållet när gamla gubbar öppet har kärleksrelationer med småpojkar? När jag tänker efter var det där nog sista gången min fru tog med mig på en parmiddag 😅
Luay Mohageb
9 Apr 20:22
Minns en resa till USA 2011. På JFK blev jag utvald för en ”random security check”. Blev eskorterad till väntrummet där det satt massa personer som inte såg ut som Staffan Dopping. Fick sitta i 40 minuter i ett förhörsrum som 15-åring med en uniformerad polis som förhörde mig om mina planer. I Frankfurt 2016, på väg till JFK, sprang jag och min dåvarande tjej till gaten med reell risk att missa flyget. Efter oss kom en man från Homeland Security. Han sa att han tyvärr måste ställa frågor om vilka länder jag besökt de senaste åren. Stressat svarade jag att jag inte besökt Irak, Syrien, Somalia eller Iran och att jag absolut inte skulle begå ett terrordåd. Till slut lät han oss gå och vi hann innan gaten stängde. Det var tur att han inte var intresserad av att ställa frågor till min svenska flickvän.
Federico Moreno
Reporter
•
9 Apr 18:17
Enda gången jag besökt USA var 2022, i San Francisco, där jag träffade släktingar till mina barns mamma. Hennes gammelmormor utvandrade dit från Halland under den stora emigrantvågen. Sista dagen besökte jag ett konditori som sålde prinsesstårtor (jag älskar tårta). När jag frågade personalen hur det kom sig att de sålde ”princess cakes” ryckte de på axlarna och påpekade att de var ett italienskt konditori: ”Same continent.” Jag hade aldrig varit särskilt nyfiken på att vistas i USA. Ofta får vi mer information om Oregon än om Åmål, vilket ger mig en viss mättnadskänsla. Men har man möjligheten att resa, så bör man ta den. Nu möter jag allt oftare amerikaner som lämnat USA, på grund av en inskränkt demokrati och känslan att landet är på väg åt fel håll. Henriks kusin måste få tillbaka sitt svenska medborgarskap – allt annat vore skandal. Jag hoppas att bägge snart kan sitta och snacka över några öl, kanske en GT, både i Sverige och i ett mer anständigt USA.
Tankar
Erik Högström
Fördjupningsredaktör
•
12 Apr 14:48
Ted Bergqvist skriver något som jag tror att många kan relatera till. Min farfar växte upp i Lappland med en kommunistisk far. Han berättade att han en gång besökte ett socialistiskt möte. Där sa någon: ”den knutna nävens politik är det enda rätta”. Då sa han att han övergav den politiska vänstern.
Jörgen Huitfeldt
Chefredaktör
•
12 Apr 16:32
En intressant och välskriven släktkrönika. Men en sak skaver lite grann. Om S verkligen vore så usla som texten gör gällande – varför röstade nästan en av tre malmöbor på partiet i förra riksdagsvalet? Väljarna är ju inte dumma. Tiderna förändras och partierna också. S har väl varken varit bättre eller sämre än konkurrenterna på att försöka hitta en position i takt med samtiden. Partiet presterar ju opinionsmässigt bäst i hela Europa med siffror som exempelvis de danska och tyska socialdemokraterna bara kan drömma om. Förklaringen till det skulle jag gärna se exempelvis Widar Andersson skriva om.
Widar Andersson
Skribent
•
13 Apr 06:52
Intressant artikel av Ted Bergqvist. Och Ted är knappast unik. Bara mellan riksdagsvalen 2006 och 2014 lämnade runt 140 000 S-väljare partiet för att rösta på SD. Totalt fram till våra dagar handlar det om cirka 200 000 väljare. Långt ännu fler har lämnat Moderaterna för att gå till SD. Lite kort sagt är förklaringen att ganska många av de konservativa väljarna som tidigare röstat på andra partier har bytt till SD. En betydelsefull förklaring till varför S så sällan – både före och efter SD:s inträde på Helgeandsholmen – på allvar har utmanats om regeringsmakten av de borgerliga är oenigheten på den borgerliga kanten. Hade de borgerliga haft liknande känsla för det borgerliga ”partit” som på S-sidan så hade det nog varit minst oavgjort när det gäller statsministerår sedan rösträtten och framåt. Reinfeldt/Borg gjorde en stor samlande insats 2006–10. Kristersson/Strömmer har tagit ett jättekliv genom att få in SD i det borgerliga lägret. Men kan de borgerliga hålla ihop?
Tankar
Nathalie Rothschild
Poddproducent
•
Igår 21:04
Alla med erfarenhet av hotbild och säkerhetsinsatser vet att det är bäst att inte berätta detaljer om säkerhetsarrangemangen och det kan därför vara frustrerande att få frågor om det eftersom icke-svaren tolkas som att man undanhåller något när det faktiskt kan handla om att ett svar kan kompromissa ens säkerhet. Det är så jag tolkar Teodorescu Måwes svar i 30 minuter men det utan att ha någon kunskap om hotbilden, säkerhetsarbetet och donatorn som hon har att göra med. Däremot ombads hon ju inte att redogöra för hur säkerhetsarrangemangen kring henne ser ut, utan frågorna handlade om finansieringen och varför hon inte kan berätta vem som betalar. Hon förklarade att hon inte kan svara för att det skulle kompromissa hennes säkerhet. Så ska man avkräva samma svar av SVT som av dess intervjuperson är det väl just det man ska fråga om – vem betalar och står för SVT-medarbetares säkerhet? Det var dock inte frågan presschefen fick.
Tankar
Erik Högström
Fördjupningsredaktör
•
14 Apr 08:32
Jag vill understryka att detta inte är en sökt vinkel. Det framstår verkligen som bokens huvudsakliga syfte, även om jag har svårt att tro att det är uttalat av författaren. Men kanske ändå, det finns ju ett utbrett missnöje med arbetsmarknaden bland unga journalister. Och jag rekommenderar även Maria G Franckes rätt roliga text om Daniel Anderssons brist på entusiasm: https://www.sydsvenskan.se/kultur/kalla-fakta-avslojade-sds-trollfabrik-nu-kan-du-lasa-gnallversionen/ Vore kul att höra om någon har hunnit läsa boken än, vad tycker ni i så fall? Detta var ju inte riktigt en regelrätt recension, men kan tillägga att boken absolut är för lång och innehåller tyvärr långa stycken som förklarar begrepp som ”fake news”, ”grå propaganda” etc. Där blir det långrandigt och uppsats-känsla. Är man, som jag, medialt överintresserad kan boken vara värd att läsa. Annars har jag svårt att rekommendera.
Tankar
Staffan Dopping
Poddredaktör
•
8 Apr 17:15
Ja, högste företrädaren för pressens självsanerande system är en viktig person – så här passar det bäst med någon som har ett rykte om sig som saklig, noggrann och opartisk och som har byggt förtroende i sitt sätt att agera. Den som är MO brukar också bli en flitig debattör och bollplank i många mediediskussioner, så rollen är så att säga tung. Det ska bli intressant att se hur Jonas Kanje lever upp till kraven på en MO. Det som Federico Moreno berättar antyder att det kan bli en viss uppförsbacke.
Magnus Alselind
Redaktionschef
•
8 Apr 18:04
Det framställs som en styrka i kommunikationen kring den nye Medieombudsmannen att den nuvarande, Caspar Opitz, kan återvända till DN som utrikeschef och ställföreträdande ansvarig utgivare – sannolikt med en årslön på ca två miljoner. Men man kan lika gärna hävda motsatsen: att rollen som MO bör vara så fristående att den inte fungerar som språngbräda tillbaka in i samma mediekoncerner. Nu aktualiseras frågan igen med Jonas Kanje, även han från Bonnier News, därifrån Opitz gjort en tur och retur. Samtidigt talar koncernens intäktskung Alexander Lydecker i Dagens Media om de samlade titlarna som en ”kronjuvel” och en ”nödvändig kulturell förflyttning” som ett företag. Opitz jävade ut sig från DN-frågor; Kanje lär göra detsamma från Sydsvenskan/HD – men inte från hela Bonnier News PLUS ALLT, trots utvecklingen. Kanske hade detta varit ett tillfälle att välja en tydligare extern jurist – som Mårten Schultz – för att pröva branschens oberoende, snarare än att förstärka dess inre kretsar.
Tankar
Anna-Karin Wyndhamn
Författare
•
10 Apr 09:07
Jag känner väl igen det Filippa Mannerheim berättar och tror dessvärre att det är ett förfaringssätt som spridit sig också till skolhuvudmän. När jag som förälder kritiserade en skolledning, blev min arbetsgivare kontaktad av kommunens grundskoleförvaltning. Det skedde på ett sätt som inte kan ha haft något annat syfte än att skicka en tydlig signal till mig: priset för din kritik gick just upp. Jag förstår om folk tystnar, men blir ytterst nedslagen av att inse det.
Göran Fröjdh
Reporter
•
10 Apr 14:15
Jag tror att vi skulle behöva något liknande brittiska Free Speech Union, en ideell organisation som företräder mindre bemedlade britter som hamnat i klammeri med myndigheterna för vad de skrivit på Facebook eller fått sparken för att ha uttryckt diverse misshagliga (men fullt legitima) åsikter. https://freespeechunion.org/news/nhs-nurse-of-42-years-faced-losing-her-honorary-queens-nurse-title-aft
Tankar
Göran Fröjdh
Reporter
•
8 Apr 14:15
Vilka som kallas in till värnpliktstjänstgöring baseras väl i första hand på de mönstringsenkäter som våra 17-åringar skickar in. Så länge inte samtliga kallas in till mönstring utan bara några procent ur varje årskull, blir det väl oundvikligen så att de allra mest motiverade väljs ut i första hand. Frågan är om urvalet sett annorlunda ut om vi kallat samtliga 18-åringar till fysisk mönstring som på min tid?
En smygfotad bild har orsakat debatt i grannlandet.
Tankar
Jörgen Huitfeldt
Chefredaktör
•
9 Apr 07:23
Det är ändå en elefant i rummet här som förr eller senare kommer att behöva omhändertas: Å ena sidan säger ledande företrädare för journalistkåren att den är en viktig förutsättning för demokratin (vilket jag i och för sig håller med om, eller åtminstone yttrandefriheten och journalistiken som företeelse). Å andra sidan ska publiken sväva i okunnighet om var denna kår som kollektiv står politiskt eftersom det skulle kunna påverka förtroendet. För mig går det inte ihop. Journalistkåren skulle aldrig köpa om en annan yrkeskår, låt oss säga lärare, var enormt dominerad av Sverigedemokrater men å andra sidan skulle påstå att det inte alls påverkar sättet de som lärare utför sitt yrke på. Jag tror att den enda vägen framåt är mer transparens.
Tankar
Erik Högström
Fördjupningsredaktör
•
7 Apr 10:37
När man läser GP:s artikel om att 0 av 94 som språktestats för jobb i förskolan klarade testet så förstår man vilken oerhörd utmaning detta är i vissa sektorer https://www.gp.se/politik/hittills-har-ingen-klarat-spraktesterna-till-forskolan.e1fac5f1-49a1-44fc-b29d-7c156a6b527c
Matilda Berg
Reporter
•
7 Apr 11:21
När språkkrav inom äldreomsorgen utreddes (utredning kring förskolan pågår och skulle ha presenterats i december) var det en av remissinstanserna som avslog rakt av, nämligen den kommun som först av alla infört obligatoriska språkkrav – Botkyrka. Anledningen? Man hade lagt nivån på motsvarande gymnasiesvenska, vilket Botkyrka kommun uppfattade som orealistiskt. En nivå som alltså Tidö och S är eniga om. Hur ska det egentligen gå till i praktiken?