Falsklarmet från kyrkan kan följas av fler

 Foto: Mostphotos

Foto: Mostphotos

När domprost Mats Hermansson ringde i kyrkklockorna för att störa ut ett seminarium i Visby i förra veckan, agerade han på tvärs med Svenska kyrkans uppgift. Men ett uttalande från biskopsmötet 2014 om klockringning kan inspirera fler präster till liknande politiska manifestationer framöver. Det skriver Annika Borg, teol. dr. och präst i Svenska kyrkan, som befann sig på seminariet. 

en kyrkoherde har inte mandatet att ensam bestämma om ringning för andra syften. Det slog Svenska kyrkans Överklagandenämnd fast 2007.

När domkyrkoklockornas klang spreds över Visby i onsdags undrade människor runt om i staden efter en stund vad som hänt. En del blev oroliga. Klockornas funktion i profana sammanhang är ju att kalla samman människor vid kriser, fara och katastrofer. Den kyrkliga uppgiften är tydlig: Ringning sker i samband med huvudgudstjänst och när namnen på avlidna läses upp under gudstjänsten. Beslut om klockringning fattas lokalt i församlingen och utifrån de sedvänjor som finns, men en kyrkoherde har inte mandatet att ensam bestämma om ringning för andra syften. Det slog Svenska kyrkans Överklagandenämnd fast 2007.

Domprost Mats Hermansson gjorde i stället domkyrkan, kyrkbacken och kyrkklockorna till sin egen mänskliga domän när han försökte tysta och störa ut ett möte under Almedalsveckan i Visby, och avgjorde därmed självsvåldigt vem som ska tiga i församlingen. Hans beslut att ringa i klockorna för "fara å färde" under skribenten Thomas Gürs seminarium [Thomas Gür är ordförande i den stiftelse, Insamlingsstiftelsen Kvartal, som utger denna tidskrift. Reds. anm.] innebar också ett brott med den roll kyrkbacken haft genom historien, som mötesplats för samtal, informationsutbyte, meningsutbyte och gemenskap.

Kyrkan ska ringa i positivt syfte, inte negativt. Det blev biskopsmötets linje.

Men domprost Mats Hermansson ska inte ensam bära skulden för detta brott mot Svenska kyrkans regler och praxis. Han kan i själva verket ha fått inspiration av biskopsmötets uttalande för fyra år sedan.

2014 manifesterade kyrkan i Jönköping mot nazister genom att ringa i klockorna. Manifestationen gav upphov till motioner i kyrkomötet samma år om att det behövdes riktlinjer för klockringning. På sensommaren 2014 träffades biskopsmötet och frågan om klockringning stod på dagordningen. I medierna hade ärkebiskop Antje Jackelén redan uttalat sig om att manifestationer för alla människors lika värde, att alla är skapade till Guds avbild och människovärdet är viktiga – men att klockringning i första hand (min kursiv) bör användas för inbjudan till gudstjänst. Kyrkan ska ringa i positivt syfte, inte negativt. Det blev biskopsmötets linje. Men man ansåg samtidigt att det är viktigt att inspirera till ständigt nya sätt att manifestera människovärdet. Därmed öppnade man för godtycke och spretiga tolkningar.

I sociala medier stämplar domprostens närmaste krets hela borgerligheten som ”brunsörja”. Det är informationsbärande.

Genom sitt oprecisa budskap sände biskoparna således signaler till präster som Mats Hermansson att de innehar ett kyrkligt bevakningsuppdrag snarare än ett renodlat prästämbete. I sociala medier stämplar domprostens närmaste krets hela borgerligheten som ”brunsörja”. Det är informationsbärande. Klockklang har genom historien uppfattas som ett sätt att skrämma bort mörkrets makt, och det är möjligt att det är så domprosten och hans följe ser på en stor del av sina medmänniskor.

Mycket talar således för att vi kan vänta oss fler egenmäktiga politiska manifestationer med kyrkklockor. Mot migrationspolitiken. Mot vapenexport. Mot bostadspolitiken. Ja, mot allt och alla som en aktivistisk inre krets i Svenska kyrkan anser vara en kränkning av människovärdet. 

Annika Borg är teologie doktor, skribent och präst i Svenska kyrkan. Annika Borg arbetar sedan 2016 på Moderaternas kansli i Stockholms stadshus. Hon har under decennier varit verksam som debattör i frågor om kyrka, religion och samhälle. Hennes texter är skrivna i den rollen.