Kvartals nyhetsbrev

Tack!

Välkommen som prenumerant på Kvartals nyhetsbrev.

Skip to content
|

Vardagsmoralens politik

Foto: Dominic Aves / Mostphotos
Av Johan Tralau | 25 maj 2016
Eventuella åsikter och slutsatser i texten är skribentens egna.
I korthet Stöd KvartalLästid 12 minSkärmläsarvänlig
I korthet
  • Samhällen bärs upp av en mängd vardagliga handlingar och sätt att bemöta andra. Det förvärvade beteendet som inte kräver särskilt mycket reflektion gör ofta samvaron lättare.
  • Vardagskonventionerna – till exempel vårt sätt att hälsa – betraktas i regel som privata företeelser. Men så snart de utmanas av någon orsak, kan de framträda som starkt politiska. De senaste årens handskakningsdebatt i Sverige är ett talande exempel.
  • Konventionerna är i själva verket uttryck för mer grundläggande värden och principer – en del av ett större moraliskt system. Liksom man värnar sin författning har en politisk kultur därför skäl att vårda denna vardagsmoral.
Hälsningssätt, tilltal eller lek – i alla vardagens konventioner finns en politisk dimension. Det är insiktslöst att avfärda till exempel handskakningsfrågan som en ”privatsak” – något som samhälle och offentlig debatt inte bör ha någon särskild åsikt om, skriver Johan Tralau.

Politik är inte bara de stora systemen – inte bara socialförsäkringar, ordningsmakt, rättsväsen, försvar och allt sådant. Samhällen bärs upp av vardagsmoral, oräkneliga handlingar som vi inte brukar tänka på eftersom de ofta är självklara. Vi skakar exempelvis hand med varandra när vi hälsar. Den offentliga debatten tänker sällan på sådana handlingar som någonting ”politiskt”. Men vardagsmoralen ligger till grund för samhället, den ligger till grund för staten, och i oroliga tider kan den framträda som brännande politisk. En konvention som handslaget är därför inte bara en ”privatsak”, och när konventionen utmanas är det troligen ett tecken på att det är samhället som utmanas. Därför behöver vi förstå och kunna rättfärdiga sådana sociala normer.

 

Det privata är politiskt

De institutioner som hör till vardagsmoralen brukar betraktas som ”privata” företeelser – hur man hälsar, hur man badar på badhus, vad man gör med sitt skräp i det offentliga rummet, hur man tilltalar personer och liknande konventioner. Jag har under senare år vid några tillfällen föreläst om handslaget som social norm på kurser i statsvetenskap i Uppsala, och jag tror att kolleger och studenter har betraktat det som ett excentriskt ämne, alltså som något egentligen opolitiskt. Men det opolitiska är i regel bara opolitiskt så länge den norm det handlar om ännu är oskadad.

Läs mer Visa mindre