Redan under franska revolutionen raserades statyer, en symbolhandling som fått förnyad aktualitet under Black Lives Matter. Statyer har länge laddats med starka känslor, skriver Magnus Rodell, docent i idéhistoria vid Södertörns högskola.

År 1946 utfärdade de allierade styrkorna ett direktiv som fastslog ”likvideringen” av nazistiska museer och minnesmärken i Tyskland. De materiella manifestationer som berättade om en av historiens värsta mördarregimer skulle bort. Den som besöker Berlin idag får leta med ljus och lykta efter spår av Tredje riket, trots rader av museer som tar upp andra världskriget från olika aspekter. Beslutet att ”likvidera” nazistiska minnesmärken tycks för oss knappast kontroversiellt, och även om Nazityskland är ett extremt exempel kan de allierades direktiv relateras till det som just nu händer runtom i världen.

Forskare har uppskattat att Leopold II:s brutala rovdrift av Kongo tog livet av mer än 10 miljoner människor.

Efter att en staty av Leopold II, som var kung i Belgien 1865-1909, satts i brand och kladdats ned med färg beslutade lokala myndigheter i Antwerpen att ta bort statyn. Forskare har uppskattat att Leopold II:s brutala rovdrift av Kongo tog livet av mer än 10 miljoner människor. En belgisk aktionsgrupp kräver att alla statyer över Leopold II ska tas bort före den 30 juni i år, som är den dag då Kongo firar 60 år av självständighet. Mot bakgrund av vad som sker runt om i världen är det inte osannolikt att de kommer att få gehör för sitt krav.

Staty blev muskötkulor

Den gångna veckans mest laddade bilder kommer från Bristol. Här raserade antirasistiska demonstranter en staty över Edward Colston, rullade den över gatorna och dumpade den i floden Avon. Under 1600-talet byggde Colston en förmögenhet, bland annat genom handel med slavar från Västafrika. För The Guardian framhöll Bristols borgmästare att statyn över Colston var ”en skymf” för staden.

Exemplen kan mångfaldigas. Vad som kan konstateras är att alla de offentliga statyer som började uppföras i större volymer runt om i västvärlden från 1800-talets mitt och framåt fortfarande i allra högsta grad är aktuella och laddas med mycket starka känslor – känslor som har en längre historia. Bara dagar efter undertecknandet av den amerikanska självständighetsdeklarationen i juli 1776 störtades en staty av kung George III i New York. Delar av statyn smältes ned till muskötkulor. I Paris raserades en staty av Ludvig XIV år 1792. På samma plats giljotinerades i januari 1793 den franske kungen Ludvig XVI.

Vad som förenar raserandet och förflyttningen av dessa statyer, med de över sydstatsgeneraler, eller Leopold II och Edward Colston är att de brukas på liknande sätt. Även om världsordningen var en helt annan mot slutet av 1700-talet än 2020 görs såväl George III som Colston till projektionsytor för ett starkt samtida missnöje. De 13 kolonierna i Nordamerika ville frigöra sig från engelsk överhöghet och förtryck. Statyn blev en symbol för detta, och att störta den utgjorde i sig en upprorshandling som markerade att något nytt var på väg att ta vid.

På ett liknande sätt blir Colston-statyn i Bristol en kraftfull symbol för allt det som den globala Black Lives Matter-rörelsen inte står för. Colston får representera den västerländska kolonialismen. I kraft av sin närvaro i stadsrummet blir statyn också en sårig påminnelse för de i Storbritannien som fortfarande inte har samma möjligheter som den vita majoritetsbefolkningen har. 

Själva statyn är 182 meter hög och föreställer den indiske frihetskämpen Sadar Patel …

Att statyer fortfarande är viktiga illustreras tydligt i det som just nu sker. Även uppförandet av statyer spelar alltjämt en central roll i skapandet av nationer och nationella identiteter. I slutet av oktober 2018 invigdes ”Statue of Unity” i den indiska delstaten Gujarat. Själva statyn är 182 meter hög och föreställer den indiske frihetskämpen Sadar Patel, som var det fria Indiens första inrikesminister och vid sidan om Gandhi en av ledarna för Kongresspartiet. Den beräknas ha kostat närmare 4 miljarder kronor. Statyn kan ses som en del i regeringspartiet BJP:s försök att skriva om historien och visa att högern spelade en central roll i Indiens frihetskamp.

Övergrepp och död

Bör vi då ta bort de statyer i stadsrummet som berättar historier som går på tvärs mot samtida värderingar? Det finns förstås inget entydigt och självklart svar på denna fråga. Vad som måste fastslås är att den mänskliga historien är fylld av övergrepp, folkmord, kolonisation, slaveri, mörker, krig och död, vilket statylandskapen i större städer runt om i världen berättar om.

I Stockholm pekar Karl XII sedan 1868 österut. Vissa menar att all död och allt lidande det Stora nordiska kriget 1700–21 innebar var den värsta katastrof som drabbat Sverige sedan digerdöden, och de senaste decennierna har det också rests krav på att flytta statyn till ett museum.

Den koloniala exploatering som Colston var en del av utgör också en del av Englands historia. Raserandet av statyer kommer tyvärr aldrig ändra på detta faktum.

I stället för att riva ner statyn av Colston i Bristol kunde den ha kompletterats med en utförlig informationsskylt som berättade om hans del i 1600-talets europeiska slavhandel. På så vis kunde den lokala hjältens gärningar problematiseras och ges ett bredare historiskt sammanhang. Därigenom skapas också en möjlighet att lära om det förflutnas dubbelhet och mörka sidor. Den koloniala exploatering som Colston var en del av utgör också en del av Englands historia. Raserandet av statyer kommer tyvärr aldrig ändra på detta faktum.

På samma sätt som dagens generationer och de kommande behöver verka för att skapa en bättre värld, behöver de också lära om en förfluten värld som på många punkter var så mycket sämre än vår.