[email-form language="sv" id=529]

Kvartals nyhetsbrev

Tack!

Välkommen som prenumerant på Kvartals nyhetsbrev.

Skip to content
Krönika

Skrämmande att åldras när tekniken tar över vården

Illustration: Hans von Corswant.

Vad händer när teknik och oändliga väntetider ersätter omsorg och mänsklig kontakt?

– Vänner som är 70-plussare säger att de hellre dör hemma än att de åker in till en akutmottagning, skriver journalisten Gunnar Sandelin i en gästkrönika.

Lyssna på texten
Laddar ...
Följ Kvartals poddar: Apple | Spotify
Av Gunnar Sandelin | 29 januari 2023
Eventuella åsikter och slutsatser i texten är skribentens egna.
Lästid 8 min
I korthet

Att bli gammal och sjuk är och har varit ett lidande (på nutidssvenska ”en utmaning”) i alla samhällen och kulturer, i alla tider. Ännu för hundra år sedan kunde det i bondesverige lösas genom ett undantag. De gamla skrev ett kontrakt med sina arvtagare där de inte bara fick en liten stuga att bo i, det så kallade undantaget, utan också tillräckligt med mat för att klara sig. Gamla och orkeslösa kunde få en fattigklubba eller en fattigbricka att bära om halsen, som ett bevis på rätten att få gå runt i socknens gårdar och tigga.  Fanns det i socknen en fattigstuga var det ett alternativ för den som inget hade, liksom att ”gå på rote”. Sistnämnda betydde att ansvaret för de gamla och fattiga roterade mellan socknens gårdar. När man inte längre orkade förflytta sig kunde man få tillbringa sina sista dagar på en loge eller i något uthus.

En av välfärdssamhällets huvuduppgifter är medborgarnas tryggade ålderdom. Myndigheterna övertar släktens och grannarnas ansvar för de gamla och sjuka. Sverige brukar hamna högt på olika internationella rankningar över vårdkvalitet. Toppresultat är också vad vi borde kunna förvänta oss med tanke på Sveriges permanent höga skatteuttag och gigantiska välfärdsindustriella komplex. Men världsklass är verkligen inte ordet som många gamla och sjuka skulle använda för att beskriva vården idag.

Lyssna på texten
Laddar ...
Följ Kvartals poddar: Apple | Spotify
Av Gunnar Sandelin | 29 januari 2023
Eventuella åsikter och slutsatser i texten är skribentens egna.
Profil Inlästa texterLästid 8 min Skärmläsarvänlig
I korthet
Att bli gammal och sjuk är och har varit ett lidande (på nutidssvenska ”en utmaning”) i alla samhällen och kulturer, i alla tider. Ännu för hundra år sedan kunde det i bondesverige lösas genom ett undantag. De gamla skrev ett kontrakt med sina arvtagare där de inte bara fick en liten stuga att bo i, det så kallade undantaget, utan också tillräckligt med mat för att klara sig. Gamla och orkeslösa kunde få en fattigklubba eller en fattigbricka att bära om halsen, som ett bevis på rätten att få gå runt i socknens gårdar och tigga.  Fanns det i socknen en fattigstuga var det ett alternativ för den som inget hade, liksom att ”gå på rote”. Sistnämnda betydde att ansvaret för de gamla och fattiga roterade mellan socknens gårdar. När man inte längre orkade förflytta sig kunde man få tillbringa sina sista dagar på en loge eller i något uthus.

En av välfärdssamhällets huvuduppgifter är medborgarnas tryggade ålderdom. Myndigheterna övertar släktens och grannarnas ansvar för de gamla och sjuka. Sverige brukar hamna högt på olika internationella rankningar över vårdkvalitet. Toppresultat är också vad vi borde kunna förvänta oss med tanke på Sveriges permanent höga skatteuttag och gigantiska välfärdsindustriella komplex. Men världsklass är verkligen inte ordet som många gamla och sjuka skulle använda för att beskriva vården idag.

Läs mer Visa mindre

 
Redan prenumerant?
Prova Kvartal Total!
49 kr första månaden
Därefter 99 kr i månaden utan bindningstid.
Eller vill du bara läsa denna artikel?