Kvartals nyhetsbrev

Tack!

Välkommen som prenumerant på Kvartals nyhetsbrev.

Patrik Lindenfors: Samstämmighetens hot

Foto: Yali Shi / Mostphotos
Av Patrik Lindenfors | 14 april 2017
Eventuella åsikter och slutsatser i texten är skribentens egna.
I korthet Stöd Kvartal
I korthet
  • Somliga åsikter betraktas av majoriteten i ett samhälle som så självklara att de inte anses behöva debatteras. Denna form av konsensuskultur existerar i alla länder, om än i varierande art och grad.
  • Konsensuskultur kan även förstås som en process: strävan att inkludera “alla” i väsentliga diskussioner för att nå största möjliga enighet kring beslut. Mycket tyder på att denna kulturella tendens är starkare i Sverige än på många andra håll i världen.
  • De båda formerna av konsensuskultur är besläktade. Vår särpräglade syn på diskussion och beslutsfattande bidrar till att bredden av åsikter sannolikt är mindre här än i många andra, jämförbara länder.
  • Den dubbla betydelsen av konsensuskultur skapar ofta språkförbistring i debatten.
  • Avvikares rätt att höras är central för demokratin – alla frågor måste tåla att ständigt debatteras. Om en viss värdering aldrig möter motstånd blir den oreflekterad och vanemässig, vilket på sikt kan underminera den.

Får man i Sverige ifrågasätta rätten till abort, förespråka dödsstraff eller restriktiv invandringspolitik? Svaret beror på vem man frågar. Somliga hävdar att vår offentliga debatt är ofri och intolerant. Andra ser sådana påståenden enbart som lömska retoriska vapen. Båda perspektiven är begripliga – men ett samhälle orienterat mot konsensus måste ständigt påminna sig om avvikares rätt att höras, skriver Patrik Lindenfors. 

Under julhandeln gick jag förbi organisationen Människorätt för ofödda som stod och demonstrerade på Sergels torg. Framför avskyvärda bilder av sönderklippta foster stod Mats Selander, partiledare för Kristna Värdepartiet.

Läs mer Visa mindre