Kvartals nyhetsbrev

Tack!

Välkommen som prenumerant på Kvartals nyhetsbrev.

Nationalism mellan flaggan och knölpåken

Foto: Roland Lundgren / Mostphotos
Av Carl-Johan Westholm | 6 juni 2016
Eventuella åsikter och slutsatser i texten är skribentens egna.
I korthet Stöd Kvartal
I korthet
  • Nationalism är tveeggad. Redan i den tidiga nationalismen syntes idéer om renhet och livsrum som ett sekel senare utmynnade i stortyska fasansfullheter. Men samtidigt har nationalistiska känslor även legat till grund för befrielserörelser och medborgarrätt.
  • Samhörighetskänslor med dem som delar ens kulturella referensramar är naturliga. Den icke-politiserande nationalisten har starka känslor för sitt land och dess traditioner. Men statsmaktens roll är främst att balansera, inte inspirera.
  • Hos den politiserande nationalismen exploateras samhörighetskänslorna: staten används för att genomdriva gruppens vilja med dess enhetlighet som övergripande mål. Nationen blir Staten.
  • Som en motreaktion mot EU-projektets ideologiska överbyggnad av överstatlig nationalism och ökande samhällsproblem i europeiska länder tilltar nu politisk nationalism av gammalt märke.
Samhörighet som väcker engagemang för fri- och rättigheter eller kvasireligiösa storhetsidéer med en strävan efter renhet och livsrum – nationalism kan innebära vitt skilda ting. Konsten är att se skillnaden, skriver Carl-Johan Westholm. Det är frestande att utnyttja känslan för samhället till att låta staten bli ett verktyg som med tvång främjar en specifik uppfattning om en enhetlig nationalstat. Nu är den politiska nationalismen på frammarsch.

Det är något yrvaket som ”nationalism” har kommit tillbaka i den offentliga diskussionen i Sverige. FN står för Förenta Nationerna, utan några språkliga associationer av anno dazumal.

Läs mer Visa mindre