[email-form language="sv" id=529]

Kvartals nyhetsbrev

Tack!

Välkommen som prenumerant på Kvartals nyhetsbrev.

Skip to content
Kultur |

Moderaternas kulturkrig har börjat

Redo att utmanas? 68-ikonen Suzanne Osten sätter upp Lars Norén på Stadsteatern i Stockholm. Jessica Gow/TT

Klart till drabbning mot det kulturradikala paradigmet – statssekreteraren Karin Svanborg-Sjövall skriver drömmande i Axess om Frankrikes muskulösa statliga kulturpolitik och vill använda kulturen för nationellt identitetsbygge. Men hur nytänkande är egentligen det? Ola Wong ger egna förslag för en friare och starkare kultur.

Lyssna på texten
Laddar ...
Följ Kvartals poddar: Apple | Spotify
Av Ola Wong | 11 mars 2023
Ola Wong är Kvartals kulturredaktör, Kina-kännare och författare.
Lästid 7 min
I korthet

Kulturministern Parisa Liljestrands statssekreterare Karin Svanborg-Sjövall skrev nyligen en essä i Axess magasin med rubriken Dags att tänka nytt i kulturpolitiken.

Essän kan läsas som ett stridsrop för ett uppbiffat kulturdepartement som ska utmana det rådande kulturradikala paradigmet. Hon efterlyser ett perspektiv som ”länge har ansetts föga salongsmässigt, nämligen att kultur inte bara är ett verktyg för provokation och för ifrågasättande. Utan också något som kan skapa sammanhållning, gemenskap och motståndskraft i ett samhälle som utsätts för olika typer av påfrestningar”. Men hur nytänkande är det egentligen? Det var trots allt Alice Bah Kuhnke (MP) som lade fram propositionen ”Kulturarvspolitik för ett Sverige som håller ihop” och mässade om armlängds avstånd, och det var den dåvarande borgerliga alliansen som röstade ja till den propositionen och anklagade Kuhnke för att inte leva upp till sistnämnda princip. För att vara övertydlig: Det är inte särskilt nytänkande att vilja använda kulturen och kulturarvet för att skapa sammanhållning – bägge sidor av politiken har velat det i många år nu. Man har bara olika åsikter om vilken sorts sammanhållning som kulturutövarna borde skapa.

Om Europa är en hand så är Frankrike långfingret

Lyssna på texten
Laddar ...
Följ Kvartals poddar: Apple | Spotify
Av Ola Wong | 11 mars 2023
Ola Wong är Kvartals kulturredaktör, Kina-kännare och författare.
Profil Inlästa texterLästid 7 min Skärmläsarvänlig
I korthet
Kulturministern Parisa Liljestrands statssekreterare Karin Svanborg-Sjövall skrev nyligen en essä i Axess magasin med rubriken Dags att tänka nytt i kulturpolitiken.

Essän kan läsas som ett stridsrop för ett uppbiffat kulturdepartement som ska utmana det rådande kulturradikala paradigmet. Hon efterlyser ett perspektiv som ”länge har ansetts föga salongsmässigt, nämligen att kultur inte bara är ett verktyg för provokation och för ifrågasättande. Utan också något som kan skapa sammanhållning, gemenskap och motståndskraft i ett samhälle som utsätts för olika typer av påfrestningar”. Men hur nytänkande är det egentligen? Det var trots allt Alice Bah Kuhnke (MP) som lade fram propositionen ”Kulturarvspolitik för ett Sverige som håller ihop” och mässade om armlängds avstånd, och det var den dåvarande borgerliga alliansen som röstade ja till den propositionen och anklagade Kuhnke för att inte leva upp till sistnämnda princip. För att vara övertydlig: Det är inte särskilt nytänkande att vilja använda kulturen och kulturarvet för att skapa sammanhållning – bägge sidor av politiken har velat det i många år nu. Man har bara olika åsikter om vilken sorts sammanhållning som kulturutövarna borde skapa.

Om Europa är en hand så är Frankrike långfingret

Läs mer Visa mindre

 
Redan prenumerant?
Prova Kvartal Total!
49 kr första månaden
Därefter 99 kr i månaden utan bindningstid.
Eller vill du bara läsa denna artikel?