Antalet barn i Sverige under 15 år som misstänks för våldsbrott har ökat med 40 procent sedan 2015, enligt Polismyndighetens statistik. Men det talas överraskande lite om familjen som orsak till ungas kriminalitet. Kan rädsla för att skuldbelägga familjen vara till skada för både individen och samhället?

I tv-dramat Sopranos lägger sig maffiabossen och familjefadern Tony Soprano på divanen hos psykiatrikern Jennifer Melfi för sina panikattacker och sitt dåliga samvete. Är det så här jag vill vara, är det så här jag vill ha det resten av livet?1 undrar han. Frågan handlar naturligtvis om arv och miljö och är lika gammal som mänskligheten.

Jennifer Melfi ger svar: Genetiska anlag är bara just anlag. De är inte huggna i sten. Människor kan välja. Den 20 år gamla tv-serien sätter fingret på en brytpunkt, interaktionen mellan arv och miljö, och frågan hur mycket arvet påverkar syns alltmer i flera forskningsfält men har svårare att nå fram till beslutsfattare och politiker.

Våldsbrott ökar mest

Förra året anmäldes totalt drygt 18 000 brott där den misstänkte var under 15 år, enligt statistik från

Polismyndigheten. Det är en ökning med 19 procent jämfört med 2015. Störst är ökningen (40 procent) inom kategorin våldsbrott.2

… är det önskvärt eller till och med nödvändigt att i högre grad tala om familjens roll för brottsutvecklingen?

Den försvagade familjen, den fattiga, den missbrukande, den frånvarande, den destruktiva, den likgiltiga, försummande, den hårt kontrollerande – är det önskvärt eller till och med nödvändigt att i högre grad tala om familjens roll för brottsutvecklingen?

Ja, anser kriminologiprofessorn Jerzy Sarnecki, verksam vid Stockholms universitet. Han menar att familjen har stor betydelse men att vi vet för lite om hur mycket familjen påverkar.

En del kan vi inte påverka. Det handlar om genetik och miljö men att vi har främst fokuserat på institutioner och strukturer utanför familjen beror på att vi är kraftigt åtgärdsorienterade och det är svårt att påverka familjen. Det finns sannolikt också en rädsla för ett skuldbeläggande, säger han.

Kontroversiellt forskningsfält

Redan Aristoteles var övertygad om att fattigdom och utsatthet är roten till kriminalitet. Men vad finns det att utläsa av familjens historia?

Frågan om ärftligheten ställs av alltfler, men forskningsområdet är omstritt.

Epigenetik, om hur livsstilen påverkar våra gener, är ett ungt forskningsfält som slagit igenom ordentligt de senaste tio åren. Enligt epigenetiken ger socioekonomiska förutsättningar genetiska avtryck, och tvärtom. Epigenetiken, som beskrivs som bron mellan arv och miljö, har främst fokuserat på genetiska överföringar på barnen när förändringar sker av kost och livsstil.

I Sverige har dock den rådande förklaringsmodellen som huvudsakligen utgjorts av socioekonomiska faktorer …

Men forskning om sambandet mellan biologi och tidiga sociala faktorer och dess påverkan på framtida brottslighet och våldsamt beteende intresserar alltfler. I Sverige har dock den rådande förklaringsmodellen som huvudsakligen utgjorts av socioekonomiska faktorer låtit ungefär likadan de senaste årtiondena. Omständigheter som uppväxtmiljö, trångboddhet, segregation, fattigdom, arbetslöshet, missbruk och psykisk ohälsa anges i denna modell som huvudsakliga riskfaktorer. Och även om dessa förhållanden spelar in, menar alltfler forskare att de inte har riktigt samma stora betydelse som en annan avgörande faktor, nämligen familjen.

Talas inte om familjens roll

Trots det talas det påfallande sällan om familjens roll, och ännu mer sällan om familjen som en aktör att ställa krav på.

Johannes Nordholm, verksamhetschef för psykiatrin vid Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg är en av dem som efterfrågar ett mer systematiserat arbete med hela familjen. Han menar att många har svårt att klara föräldrarollen, och om de själva mår dåligt vet vi att det har en stor inverkan på barnen. Ungdomar kan då söka sig till någon ersättningsstruktur. Kriminella gäng eller radikaliserade miljöer blir en hemvist med föräldraliknande funktioner, men som går på kontrakurs med samhället. Men tidiga intervenerande insatser i rollen som förälder kan göra stor skillnad, anser Nordholm.

Ska man förebygga grovt våld bland män ska man absolut satsa på gravida kvinnor …

Och han får stöd av Professor Richard E. Tremblay, kanadensisk barnpsykolog och professor i pediatrik, psykiatri och psykologi, som 2017 tilldelades Stockholmspriset i kriminologi för att ha funnit grundläggande, vetenskapliga samband mellan biologi och sociala faktorer inom mänsklig utveckling.3 Särskilt stor betydelse tillskriver han föräldraskapet. Vill man förebygga ungdomskriminalitet ska man göra tidiga interventioner hos mödrar, eftersom det redan under graviditeten skapas risker för att
barnet utvecklar aggression och kriminalitet, menar Tremblay.

Ska man förebygga grovt våld bland män ska man absolut satsa på gravida kvinnor och det ger störst effekt bland dem som lever under svåra socioekonomiska förhållanden, säger Richard E. Tremblay när jag når honom i Montreal över Skype.

Hans forskning kombinerar sociala, biologiska och psykologiska faktorer.

 Vi vet att det manliga fostret är svagare och inte lika robust som det kvinnliga och det är tydligt att stress, trauman, rökning, våld i nära relationer, svåra socio-ekonomiska villkor har stor destabiliserande inverkan på det manliga fostret och minskar neuropsykiatriska färdigheter, hjärnans funktioner. Redan i fosterstadiet påverkas fostret av socioekonomiska, biologiska och psykologiska faktorer, säger
Tremblay.

Redan i fosterlivet

Richard E. Tremblay är även verksam i Paris och Dublin, där han bland annat forskar kring prenatalt brottsförebyggande arbete med fokus på blivande mödrar i riskzoner. Hans forskning visar bland annat att kulmen för våldsamt beteende är inte vid tjugo års ålder, utan vid drygt 3 års ålder. Det anser han, skapar utsträckta möjligheter till våldsförebyggande åtgärder mot ungdomsbrottslighet. Han har även lyckats översätta grundforskning till konkreta brottsförebyggande åtgärder och testat effekterna av dessa åtgärder.

Tillsammans med professor David Olds vid Colorado University (även han tidigare vinnare av Stockholmspriset i kriminologi) har han lett randomiserade studier av interventioner, som regelbundna hembesök av sjuksköterska hos 743 unga, fattiga afroamerikanska mammor. Resultaten visar en påtagligt minskad risk för aggression och brott.4 Barnen vars mödrar fått täta hembesök visade större intellektuella och kognitiva förmågor och mindre beteendeproblematik inom borderlinespektrumet än jämförelsegruppen.5, 6 Och Professor David Olds forskning har lett till att hembesöksprogram spridits i USA och nu exporteras även utanför landets gränser.7

Studierna visade också att effekterna av interventionsprogrammet med hembesök före födseln och under spädbarnstiden fortsatte att förbättra livet för kvinnorna och barnen upp till när barnet var i tolvårsåldern.

Det här visar hur viktigt det är att se hur de sociala, biologiska och psykologiska faktorerna interagerar, säger Tremblay.

Det handlar om att hjälpa i tid. När unga brottslingar uppnått tonåren är det inte för sent, men väldigt sent.

Jag frågade honom hur ser han på risken att den här forskningen kan stigmatisera grupper av människor. Han svarade att det är tvärtom. Det handlar om att hjälpa i tid. När unga brottslingar uppnått tonåren är det inte för sent, men väldigt sent. Genom att göra interventioner för modern redan i graviditeten uppnår man bäst resultat. Sett ur ett brottspreventionsperspektiv och om man tänker på vad man vinner på en mansålder med färre ungdomar som blir kriminella borde det ses som en god samhällsinvestering.

Inte någon kriminalitetsgen

Amir Sariaslan, forskare i psykiatrisk epidemiologi, vill se ett större intresse för det biologiska arvet och miljöns betydelse för kriminalitet som han menar är till hälften ärftlig. Till tidskriften KIT sa han (16 juni 2017):
Jag försöker inte hitta någon slags kriminalitetsgen, utan vill bara uppmärksamma de underliggande mekanismerna som gör att vissa människor blir våldsamma, vad det är som gör att någon begår våldsbrott.

Amir Sariaslan har i flera intervjuer sagt att hans forskning uppfattas som kontroversiell men menar att ärftligheten inte kan ignoreras. Han anser att det finns en rädsla för att diskutera genernas betydelse för kriminalitet och tycker det är synd, för det hindrar oss att söka efter bättre lösningar. Vi vet att dålig syn är ärftlig, men det löser vi med glasögon, säger Sariaslan, som lämnat sätet för sin forskning vid Karolinska institutet och fortsätter sin forskning i psykiatrisk epidemiologi vid Helsingfors universitet.8

Kurser på Kulmaanstalten

…skulle välja utifrån de fyra vårarna jag besökte Kumla, kommer jag bara på ett som går som en röd tråd genom texter och samtal: familjen.

Under fyra år träffade jag ett trettiotal interner på Kumlafängelset för vuxna män som dömts till de längsta straff som lagen medger. Innanför murarna höll jag en skrivkurs med syfte att väcka reflektion och samtal om moral och makt, respekt och heder. Tanken var att skrivövningarna skulle få internerna att träda in i ett annat universum med nya dialoger, monologer och inledningar på kapitel. Det var även övningar i det kanske allra viktigaste , nämligen inlevelseförmåga tillräckligt mycket med fantasi för att kunna föreställa sig hur en annan människa känner. Texterna de skrev, precis som samtalen som uppstod, väckte många tankar och frågor hos mig.

… på senare tid ser även han med stort intresse på forskningen om sambandet socioekonomi och genetiska faktorer.

Om det finns ett tema som jag själv skulle välja utifrån de fyra vårarna jag besökte Kumla, kommer jag bara på ett som går som en röd tråd genom texter och samtal: familjen.

Jerzy Sarnecki säger att även han själv länge fokuserade på strukturella förklaringar, men på senare tid ser även han med stort intresse på forskningen om sambandet socioekonomi och genetiska faktorer.

Han hänvisar till en hundra år gammal studie från 1920-talets slum i Chicago som han menar fortfarande är relevant. Brottsligheten, invandring och fattigdom var mycket hög. Det visar sig att när de väl flyttade därifrån, låt säga efter tio till femton år och när man fått arbete och lärt sig lite mer engelska, då minskade brottsligheten så den slutsats Jerzy Sarnecki drar är att små sociala förändringar gör stor skillnad. Sambandet mellan social desorganisation (när sociala band är i upplösning) och social kontroll var det man upptäckte i Chicago. 

Alla har de en försvagad familj

Till skillnad från min föreställning om interner som dömts för våldsbrott var männen jag mötte på Kumla förtegna om sina brott. Desto fler flyktiga minnesfragment dök upp från till exempel uppväxten i Värmland eller förorten men med det gemensamt att de på olika sätt omgärdats av en försvagad familj.

… den supande mamman som dumpade barnen på en lantgård där fosterfamiljen väntade och sista gången internen såg röken av sin mor var just där …

I texterna de skrev syntes vreden och hämndbegäret, som mot den incestuösa modern i den idylliska skärgården, eller den supande mamman som dumpade barnen på en lantgård där fosterfamiljen väntade och sista gången internen såg röken av sin mor var just där och då när hon smäller igen bildörren med en whiskyflaska i ena handen och en cigg i den andra. Eller mannen som åtta år gammal såg sin far avrättas, eller fadern som drar in sonen i narkotikabrottslighet i stället för att låta sonen göra det han helst ville – spela fotboll. Alla exempel på det sociala och miljömässiga arvet, men kanske inte enbart.

Och så tänker jag på internen som levt ett dubbelliv väpnade rån och samtidigt med bra jobb och bostad i ett välbärgat område med fru och barn. Han säger att han hade en bra och ordnad uppväxt och att hans bror valt en helt annan väg. När jag frågade om han någon gång tänkt på offren, de som drabbats av hans våld svarade han kort nej, för skulle han göra det kunde han inte genomföra rånet och riskera att framstå som svag inför de andra. Den här mannen är rädd för svaghet. Den ordnade familjen han växte upp i hade utåt sett inga socioekonomiska problem men rädslan för svaghet var etablerad hos honom, och behovet att söka kickar kanske kan förklaras av genetik eller epigenetik.

Det handlar om val

Som psykiatrikern Jennifer Melfi i Sopranos sa till Tony Soprano när han fick dåligt samvete: Det handlar om val. Men även valet sker utifrån psykosociala villkor och genetik.

Den åttioårige journalisten Fox Butterfield, tidigare verksam på New York Times och Pulitzerprisvinnare, kom 2018 ut med boken In my fathers house: A New View of How Criminality Runs In The Family. Under sin research djupdök han i ett flertal forskningsstudier om familjens betydelse för utvecklingen av kriminalitet som till hans förvåning inte var kända för den stora allmänheten. Men Fox Butterfield
hänvisar bland annat till kriminologen John Laub, verksam vid University of Maryland, som forskat om överföringen av våld mellan generationer inom familjen.

Enligt Butterfield har kriminologer och beslutsfattare mer fokuserat på redan välkända faktorer och undvikit att fokusera på familjen som enhet, för i antydan till biologiska och genetiska grunder för kriminalitet finns risken för anklagelser om rasism, menar han.9

Föräldrar i fängelse

Det visar sig att barn vars förälder fick en fängelsedom oftare var kriminella i tonåren.

Varje år har omkring 8 000 barn och ungdomar i Sverige minst en förälder i fängelse. En forskningsrapport (2019) från Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering, IFAU, ett forskningsinstitut som ligger under Arbetsmarknadsdepartementet slog fast att barns möjligheter under livet påverkas i stor utsträckning av att ha en förälder i fängelse. Men det är inte själva brottet och längden på straffet som avgör. Genom att jämföra hur det har gått för barn vars föräldrar dömts till kortare fängelsestraff,
respektive andra påföljder för liknande brott, har IFAU undersökt effekten. Det visar sig att barn vars förälder fick en fängelsedom oftare var kriminella i tonåren.10

Enligt Hans Grönqvist, docent i nationalekonomi och en av forskarna bakom rapporten, är det här nya resultat.

Ja, för det vi alltmer ser är att boendeområdet spelar roll men familjens värderingar ännu mer. Men förebyggande insatser ligger alltför ofta på att man vill se effekten av en enskild insats.

Det är kommunen, genom socialtjänsten, som har det yttersta ansvaret för att barnen får den hjälp de behöver. Men åtta av tio svenska kommuner har inga specifika insatser för barn som har frihetsberövade föräldrar, visar en kartläggning av Socialstyrelsen från 2018.11

Mina tankar går åter till internen som var rädd för att bli svag. Han började skriva på en berättelse om en rånare som inte klarar av att utföra rånet när han ger sig tid att börja tänka på offret. Enligt uppgift skriver han fortfarande på sin berättelse som han kallar ”Hon” om kvinnan i kassan han senast utsatte för ett väpnat rån.

Noter