Jonathan Haidt: The righteous mind

Why good people are divided by politics and religion

Människor baserar sina åsikter i första hand på magkänsla, i andra hand på intellektuella resonemang. För att förstå dagens starkt polariserade samhällsdebatt bör vi ta argument om politik och religion för vad de i själva verket är: efterhandskonstruktioner i syfte att uppnå vissa strategiska mål. Det hävdar socialpsykologen Jonathan Haidt i sin uppmärksammade bok The righteous mind.

Jonathan Haidt • The righteous mind: Why good people are divided by politics and religion • Pantheon Books, 2012.

Jonathan Haidt The righteous mind: Why good people are divided by politics and religion Pantheon Books, 2012.

Brexit, migrationen, den amerikanska presidentvalrörelsen. Den som följer den politiska debatten om dessa och andra brännbara frågor, får snart syn på ett märkligt fenomen. Det är inte bara det att samhällsdebatten är starkt polariserad och att människor med olika åsikter sluter sig samman i konkurrerande lag. Det är som att folk över huvud taget inte är mottagliga för argument som kommer från motståndarlaget.

Hur kan detta komma sig i ett rationellt och upplyst samhälle som vårt?

Kvartals genvägar

Vi drunknar i utbudet, ändå torkar vi ut. Det finns egentligen ingen anledning att skämmas eller att hymla. Mängden rimligt viktiga böcker och artiklar som utkommer är ohanterlig. Dätför finns Kvartals genvägar.

Publicerade genvägar samlas här.

I The righteous mind: Why good people are divided by politics and religion, en av de senaste årens mest uppmärksammade och omskrivna böcker, ger Jonathan Haidt ett fascinerande svar på den frågan med utgångspunkt i moralpsykologisk forskning. Haidt är socialpsykolog och professor i företagsetik vid New York Universitys Stern School of Business. Han konstaterar att våra politiska åsikter i grund och botten är moraliska ställningstaganden, styrda av vad han kallar moraliska intuitioner. Därför behövs insikter från moralpsykologins fält för att begripa varför debatten ser ut som den gör. Att vi tar till oss sådana insikter är enligt Haidt också en förutsättning för att vi ska kunna komma bättre överens och, om inte överbrygga våra åsiktsskillnader, så åtminstone förstå dem.

Varför kan vi inte bara komma överens?

The righteous mind är en stor intellektuell satsning, som väver samman studier i neurovetenskap, genetik och socialpsykologi (däribland Haidts egen forskning under mer än tre decennier), för att ge en berättelse om våra moraliska hjärnor. Det är en berättelse som är omistlig för var och en som vill förstå samtidens politiska konflikter.

Boken består av tre olika delar, där varje del presenterar en grundläggande moralpsykologisk princip och inleds med en klargörande metafor.

Del I 

Moralpsykologisk princip: Först kommer intuitionen, sedan följer strategiskt resonerande.

Central metafor: Våra moraliska hjärnor består av två delar, som en ryttare på en elefant, och ryttarens uppgift är att tjäna elefanten.

Frågan huruvida människans moraliska ställningstaganden framför allt styrs av förnuft eller känsla har varit ett filosofiskt trätoämne åtminstone sedan Platon (428–348 f.Kr.). Medan Platon hävdade att intellektet styr över passionerna, argumenterade den skotske upplysningsfilosofen David Hume (1711–1776) och hans efterföljare för att människan i första hand är en intuitiv varelse.

Det är David Hume som får stöd av senare års forskning, enligt Haidt. I likhet med Hume menar Haidt att människan i första hand är intuitiv snarare än förnuftsstyrd. Det gäller också våra moraliska och politiska ställningstaganden. Vi har moraliska intuitioner som uppstår automatiskt och omedelbart, innan vi hinner börja resonera intellektuellt.

Man föreställa sig vårt sinne som en ryttare på en elefant. Elefanten står för intuitionen, ryttaren för intellektet. Det är elefanten som dominerar ekipaget och bestämmer färdriktningen. För ryttaren gäller det att hålla sig kvar på ryggen och motivera varför den valda vägen är den rätta.

Känslan inte bara föregår förnuftet i tid, utan tenderar också att styra senare rationella resonemang. Vi använder vårt intellektuella resonerande till att rättfärdiga åsikter som vi redan har bestämt oss för, baserat på magkänsla.

För att få en bild av hur det går till kan man föreställa sig vårt sinne som en ryttare på en elefant. Elefanten står för intuitionen, ryttaren för intellektet. Det är elefanten som dominerar ekipaget och bestämmer färdriktningen. För ryttaren gäller det att hålla sig kvar på ryggen och motivera varför den valda vägen är den rätta.

Att det finns en elefant (det vill säga en automatisk process) och en ryttare (en avsiktlig process) framgår när människor saknar ord för att förklara ett moraliskt ställningstagande. Är en incestuös relation mellan två syskon fel även om de är samtyckande vuxna? Ja, svarar nog de flesta, även om det tar ett tag att komma på en motivering. Ryttaren söker ord för att rättfärdiga den väg som elefanten redan har hunnit slå in på.

Moral är en social kompetens

Det kan te sig märkligt att känslan styr över förnuftet, men det faller på plats om man betraktar moraliska resonemang som en social färdighet. Moraliska reflexioner är inte primärt något människan ägnar sig åt i sin ensamhet för att komma fram till en moralisk sanning, menar Haidt. Någon sådan färdighet har förmodligen inte i tillräcklig grad gynnats av evolutionär selektion.

Vad som däremot tycks ha gynnats evolutionärt är moraliskt tänkande som social kompetens. Ett moraliskt resonemang som övertygar andra har kunnat stärka individens plats i gruppen, och gruppens ställning i förhållande till konkurrerande stammar.

På samma sätt tycks vi ha gynnats av att på ett övertygande sätt kunna skvallra om andra människor som moraliskt förkastliga. Vi använder vår rationalitet för att framstå i så god dager som möjligt inför andra.

För att förstå andra människor, och för att kunna övertyga dem, ska man enligt Haidt fokusera på de moraliska intuitionerna och ta människors moraliska argument för vad de är – efterhandskonstruktioner i syfte att uppnå vissa strategiska mål. Det gäller med andra ord att lyssna mindre på ryttaren, och i stället försöka förstå elefanten.

Del II

Moralpsykologisk princip: Moral handlar om mer än vad som kan tillfoga skada, och rättvisa.

Central metafor: Den moraliska hjärnan är som en tunga med sex smakreceptorer.

Så vem är elefanten? Vad är det som avgör vilken moralisk väg elefanten väljer att gå? Intressant nog klarnar bilden om man ställer människor inför frågan: Är det okej att ha samlag med en död kyckling?

Elefanten, eller människors moraliska intuition, kan inte vandra åt vilket håll som helst (kycklingen återkommer vi till). Precis som vi uppfattar ett begränsat antal smaker med våra tungor, är vi mottagliga för ett begränsat antal moraliska uppfattningar. Alla människor har samma fem smakreceptorer på våra smaklökar. Vi kan uppfatta sött, salt, surt, beskt och umami. Olika matkulturer och olika individer föredrar att kombinera smakerna på olika sätt, men själva smakreceptorerna är ett gemensamt mänskligt evolutionärt arv.

Moralen fungerar likadant. Liksom matkulturer varierar moral mellan olika grupper och individer, men den kan inte variera på vilket sätt som helst. Haidt identifierar sex olika moraliska smakreceptorer – så kallade moraliska grundvalar – som kan kombineras på olika vis. Vilka kombinationer man föredrar varierar, men själva receptorerna är vårt gemensamma evolutionära arv.

De sex moraliska grundvalarna är:

  1. Omhändertagande/frånvaro av skada
  2. Rättvisa/frånvaro av fusk
  3. Frihet/frånvaro av förtryck
  4. Lojalitet/frånvaro av svek
  5. Auktoritet/frånvaro av ohörsamhet
  6. Helighet/frånvaro av vanhedrande

Man ska undvika att göra tvärsäkra påståenden om varför evolutionen gynnat vissa särdrag, men Haidt gör några kvalificerade gissningar om varför vi utvecklat just dessa sex moraliska grundvalar: Vår benägenhet för omhändertagande bottnar i våra barns hjälplöshet och behov av omsorg; känslan för rättvisa och frihet har hjälpt individer att få sin andel av kollektiva tillgångar; lojalitet har främjat samarbete; känslan för auktoritet har bidragit till upprätthållandet av samhällsnyttiga hierarkier; uppfattningar om helighet har skyddat oss mot infektioner och förgiftning, men också varit en förutsättning för religiösa riter och föreställningar som håller samman grupper.

Människor som är WEIRD är avvikare

Om man undrar vad de tre sista moraliska grundvalarna – lojalitet, auktoritet och helighet – över huvud taget har att göra med moral, är man sannolikt WEIRD: white, educated, industrialized, rich and democratic. Människor som är WEIRD uppfattar moral i första hand som en fråga om autonomi, det vill säga de tre första grundvalarna. I en global jämförelse, och i jämförelse med konservativa och religiösa människor inom WEIRD-samhällen, är WEIRD-moralen lika märklig som en matkultur som bara utgår från tre av tungans smakreceptorer.

Jonathan Haidt, själv WEIRD, beskriver insikten om hur andra moraliska matriser fungerar som något av ett personligt uppvaknande. I den miljö som format honom – vänsterliberal uppväxt i New York, studier vid det vänsterdominerade elituniversitetet Yale – hade han oreflekterat betraktat amerikanska demokrater som moraliska och republikaner som helt enkelt själviska.

Vi måste förstå att meningsmotståndare inte är rent själviska eller saknar moral. Deras moral utgår från en annan matris, vilket innebär att de aktiverar de sex moraliska grundvalarna på ett annat sätt.

Vilket leder till samlaget med den döda kycklingen. Enligt den moraliska matris som präglar WEIRD-kulturen behöver samlag med ett dött fjäderfä inte vara fel, vilket också bekräftades när Haidt under en studie ställde frågan till amerikanska respondenter. Många av dem svarade att handlingen var moraliskt godtagbar eftersom kycklingen är död och inte kan ta skada (moralisk grundval 1), och eftersom ingen utsätts för orättvisa (moralisk grundval 2) eller förtryck (moralisk grundval 3).

Men när Haidt ställde samma fråga till respondenter från arbetarklass i USA och Brasilien, fick han oftare svaret att gärningen var moraliskt förkastlig. Det motiverades bland annat i termer av befläckelse och brott mot normer om renhet (moralisk grundval 6).

Att konstatera att moral varierar är inte detsamma som att påstå att all moral är lika bra. Faktum är att Jonathan Haidt fick många otäcka svar från respondenter under studierna i Indien, bland annat gällande en mans påstådda rätt att slå en olydig kvinna. Men det är ett deskriptivt antropologiskt faktum att moral varierar mellan kulturer.

Man behöver förstå hur olika moraliska matriser är uppbyggda för att kunna begripa andras resonemang om politik och religion. Och det tycks vara en särskild utmaning för vänstern i WEIRD-samhällen. Eftersom denna grupp huvudsakligen använder sig av de tre första moraliska grundvalarna, kan de ha svårt att förstå hur man över huvud taget kan tala om moral i andra termer. Konservativa betonar däremot alla de sex moraliska smakerna, och tycks därför ha lättare att förstå vänstern än tvärtom.

Del III

Moralpsykologisk princip: Moralen binder och förblindar.

Central metafor: Människan är 90 procent schimpans och tio procent bi.

Richard Dawkins bok The selfish gene (1976) har varit tongivande för att sprida uppfattningen om människan som en ”överlevnadsmaskin” för själviska gener. Det är en bild som präglat naturvetenskaplig debatt de senaste decennierna. Haidt hävdar i likhet med Charles Darwin (1809–1882), att människan inte enbart kan förstås som en självisk varelse.

Häri ligger också svaret på frågan varför vi är så benägna att gadda ihop oss i lag med andra som delar våra åsikter om politik och religion, och varför vi gör oss döva inför motståndarlagets argument.

Människan är, med Haidts metafor, till 90 procent schimpans och till tio procent bi. Oftast agerar vi som själviska, nyttomaximerande primater. Men vi kan också bli som bin i en kupa, som arbetar tillsammans för det gemensamma bästa.

Att vi mår bra när vi får bli del av något större och högre än vi själva talar för detta. Människor har några av sina starkaste, viktigaste upplevelser när vi går upp i något större – när vi står i publikhavet under en konsert, sjunger i kör eller förlorar oss i en gemensam religiös ritual. Vi är vad Émile Durkheim (1858–1917) kallade en Homo Duplex: vi lever i den profana världen, men vi upplever vår största glädje när vi känner oss som en del av en helhet. Det är biet i oss som ger altruism och hjältedåd – men också krig och folkmord.

Biet i oss betraktar sig nämligen inte i första hand som en del av världsalltet, utan av sin egen svärm. Oxytocin – kärlekshormonet – som delvis förklarar hur vi fäster oss vid andra människor, tycks stärka våra känslor för vår egen grupp snarare än för hela mänskligheten.

Det är också skälet till att biet i oss bidrar till politisk och religiös polarisering. Människor gör sig till en del av grupper som delar moraliska narrativ, och vi gör oss döva inför alternativa berättelser. Det stärker gruppens sammanhållning.

Haidt hävdar att denna mänskliga dubbelnatur kan vara resultatet av evolution på två nivåer:

Det mesta av människans evolution är produkten av naturligt urval på individnivå. Vi har konkurrerat med andra individer om föda och partners för att föröka oss. Genom konkurrensen med andra individer har vi blivit själviska hycklare, skickliga på att ge en bild av oss själva som rättskaffens (ryttaren som går i försvar för elefanten). 

Haidt håller det också för sannolikt – uppfattningen är kontroversiell men förekommer redan hos Darwin – att vi är resultatet också av evolutionär gruppselektion, det vill säga vi har ingått i grupper som har konkurrerat med andra grupper. De grupper som har varit starkast sammanhållna och inriktade på samarbete, kan ha varit mer framgångsrika evolutionärt än de grupper som bestått av egoistiska individualister. Därför är vi inte enbart själviska, utan också vad Haidt kallar ”gruppiska”.

Vi kan förstå varandra

Vi måste med andra ord förstå oss själva, och vår egen moralpsykologi, för att kunna komma överens i frågor som delar oss. För det första behöver vi veta att våra moraliska resonemang kring politik och religion i allmänhet är rena efterhandskonstruktioner. Människor baserar sina åsikter i första hand på magkänsla, i andra hand på intellektuella resonemang.

Vi måste för det andra förstå att meningsmotståndare inte är rent själviska eller saknar moral. Deras moral utgår från en annan matris, vilket innebär att de aktiverar de sex moraliska grundvalarna på ett annat sätt.

Mer om Jonathan Haidt

Jonathan Haidts TED-talk.

Jonathan Haidt på seminarium hos Institutet för Näringslivsforkning i Stockholm.

För det tredje, människor är inte bara själviska utan också gruppiska varelser, med ett stort behov av att sluta upp i gemenskaper som strävar mot gemensamma mål. Det är en läggning som svetsar samman grupper, men som gör det svårt för oss att ta till oss andra gruppers moraliska resonemang.

Inser vi det, menar Haidt, har vi goda möjligheter att komma bättre överens.  

Paulina Neuding är jurist och skribent.