Francis Fukuyama: The origins of political order

From pre-human times to the french revolution

Oavsett politisk färg har de flesta av oss svårt att förstå demokratins verkliga förutsättningar – hur lång tid den tar att bygga upp, men också hur lätt den kan raseras. I sitt tvåbandsverk The origins of political order och Political order and political decay undersöker den amerikanske statsvetaren Francis Fukuyama hur en fungerande stat blir till och vad som krävs för att vidmakthålla den. Detta är den första av två genvägar till Fukuyamas verk om politisk ordning.

Francis Fukuyama • The origins of political order: From prehuman times to the french revolution • Farrar, Strauss and Giroux, 2011.

Francis Fukuyama  The origins of political order: From prehuman times to the french revolution • Farrar, Strauss and Giroux, 2011.

Det har redan hunnit gå ett halvt decennium sedan den arabiska våren år 2011. Många trodde att i upprorens kölvatten skulle demokratier av västerländskt snitt uppstå. Så blev det inte.

På samma sätt trodde många att länder som Papua Nya Guinea och Salomonöarna skulle utvecklas till fungerande demokratier när de blev självständiga på 1970-talet. Officiellt blev de verkligen demokratiska. Men tanken med demokrati är inte att folk väljer parlamentsledamöter därför att de är stamhövdingar som lovar göra det bästa för den egna stammen, utan för att de är politiker som lovar göra det bästa för landet. I det avseendet haltar många unga demokratier.

Kvartals genvägar

Vi drunknar i utbudet, ändå torkar vi ut. Det finns egentligen ingen anledning att skämmas eller att hymla. Mängden rimligt viktiga böcker och artiklar som utkommer är ohanterlig. Dätför finns Kvartals genvägar.

Publicerade genvägar samlas här.

I sitt tvåbandsverk The origins of political order (2011) och Political order and political decay (2014) utreder den amerikanske statsvetaren Francis Fukuyama hur en fungerande stat blir till och vidmakthålls – och hur staten kan förfalla. Detta är en genväg till den första boken. De är rejäla volymer, mer än fem hundra sidor vardera. Även om Fukuyama på amerikanskt manér ägnar utrymme åt inledande programförklaringar och utförliga slutsammanfattningar, där han givetvis upprepar sig, måste en sammanfattning därför bli ett urval, snarare än en förkortning.

Fukuyamas styrka ligger i hans detaljrika redogörelser för olika staters framväxt och historia över hela jorden. Det är en insiktsfull internationell historieskrivning. Här kommer jag dock inte att referera till denna, utan koncentrerar mig på de idéer och principer Fukuyama framför.

Historiens slut?

År 1989 skrev Fukuyama en mycket uppmärksammad essä med titeln ”The end of history?” När den utökats till bok år 1992 hade frågetecknet försvunnit. Givetvis menade inte Fukuyama att historien därmed upphörde, bara att de förklaringsmodeller vi hittills sett tog slut.

Han fick vänligt sinnad kritik av sin gamle läromästare Samuel P Huntington i en essä kallad ”The clash of civilizations?” Också Huntington tog bort frågetecknet när han utökade sin essä till bok år 1996. Han menade att demokrati inte är en universalmedicin som alltid fungerar. Han pekade på att demokratier kan förfalla och menade att stater behöver bli stabila innan de blir demokratier, för att inte urarta.

The origins of political order är tillägnad minnet av den år 2008 bortgångne Huntington. Fukuyama har uppenbarligen tagit till sig av Huntingtons kritik och ser inte längre demokratin som en slutstation. Bland annat menar han att Kina, trots att det inte är demokratiskt, trots att individens rättigheter är svaga och regeringens ansvar mot lagen mycket bristfälligt, ändå lyckats bli en modern stat, eftersom där trots allt finns en stabilitet. Från år 1970 till år 2005 uppstod allt fler demokratier och ett allt bättre skydd för mänskliga rättigheter växte fram jorden över, men sedan dess ser vi en lätt tillbakagång, som enligt Huntington hänger samman med att systemen kan förfalla.

Staten som garant för frihet

Fukuyama kritiserar naiva drömmar om ett samhälle utan statlig inblandning. Vi behöver en stat som garanterar vår frihet, eftersom den totala friheten, utan stat, också är den totala ofriheten. Men hur skapar man staten?

Vare sig vi är vänster, höger, liberala, konservativa, socialister eller anarkister har vi svårt att förstå att demokrati inte är någon sorts naturregel, utan något som tar lång tid att bygga upp, och som lätt kan raseras. De som trodde att demokratin skulle blomstra i Irak om bara Saddam Hussein försvann insåg inte att en demokrati kräver starka institutioner som dels har makt, dels kontrolleras av andra för att inte bli maktfullkomliga. De som drömmer om ett frihetligt samhälle enligt libertarianska ideal, där marknaden styr och folk är fria att göra vad de vill, har mängder av länder att välja på i Afrika, där man knappt behöver betala en krona i skatt och där man inte bara får vara beväpnad, utan också kan ha sin privata stridsvagn om man så önskar. Nigerias filmindustri producerar lika många titlar som Bollywood, men det gäller att ligga i och snabbt sälja så mycket man hinner innan någon annan privatkopierar, eftersom copyrighten inte skyddas av några statliga institutioner.

I båda volymerna tar Fukuyama Danmark som utgångspunkt. Det är lätt att konstatera att landet är en väl fungerande demokratisk stat, men hur blev det så? Ställ frågan till danskar och de har själva ingen aning. Forntidens danskar levde i ett klansamhälle. Vad gjorde Danmark till Danmark av i dag? Många andra länder på jorden har fortfarande fungerande klansamhällen, men dåligt fungerande stater.

En nation som Danmark kännetecknas av de tre viktiga komponenterna stat, lag och ansvarig regering.

  1. Regeringen styr staten, men måste precis som statens medborgare följa lagen.
  2. Medborgarna väljer regeringen i demokratiska val, som regeringen måste respektera.
  3. Regeringen har ansvar för medborgare och lag.

Staten har ansvar för att utövandet av våldsmonopolet följer lagen, och lagen garanterar medborgarna frihet och rättigheter.

Denna viktiga balans saknas i dåligt fungerande stater. I Ryssland finns exempelvis en demokratiskt vald regering, men den anser sig inte behöva följa lagen. Kina är världens äldsta stat – effektiv men dålig på att garantera individens rätt. I båda dessa länder har härskaren stor makt. Det är inte något som började med kommunismen, utan kommunisterna i båda länderna byggde vidare på en statlig struktur med månghundraåriga anor. Fukuyama menar att detta också beror på de olika ländernas idétraditioner och religioner. Ett fattigt och rörigt Indien har kunnat bli en någorlunda fungerande demokrati, men inte Kina. Fukuyama söker förklaringarna i skillnaden mellan hinduism och konfucianism.

Vilka är vi?

För att förstå samhället måste vi förstå människan. Många som försökt förstå statens funktioner har börjat med människans natur, exempelvis Thomas Hobbes, John Locke och Jean-Jacques Rousseau. Alla tre har enligt Fukuyama gjort viktiga iakttagelser, men börjat i fel ände. De tänker sig urmänniskan som en ensam varelse som med tiden lärt sig inse vikten av att skapa en familj, en klan, ett samhälle. I själva verket tyder forskningen på att det var precis tvärtom. I urstadiet var människans föregångare ett flockdjur som bekrigade andra flockar, precis som schimpanser gör. Det är individualismen som är den moderna människans viktigaste skapelse. Den naturliga instinkten är att beskydda sin egen avkomma och bekriga främmande. Men den moderna människan kan övervinna sådana instinkter och skapa empati för större grupper människor.

Det är individualismen som är den moderna människans viktigaste skapelse. Den naturliga instinkten är att beskydda sin egen avkomma och bekriga främmande.

Ett viktigt steg på vägen mot sådana större grupper var religionen. Den primitiva religionen försåg ledaren med magiska krafter, men med de monoteistiska religionernas inträde på världsscenen blev religionen i stället en faktor som kontrollerade ledaren. Alla kända mänskliga samhällen har haft religion och Fukuyama menar att det gäller även i vår tid, även om religioner numera kallas för andra saker, exempelvis nationalism eller marxism. Detta hänger nära samman med ”kampen för erkännande”, som Hegel skriver om och som är viktig, eftersom alla människor har behov av att känna ett värde i sig själva. Fukuyama menar att vår strävan att få erkännande också är en förutsättning för att behandla andra med värdighet, att det nära hänger samman med folks erkännande av regeringens makt och regeringens erkännande av folks rättigheter.

I länder med befolkningsgrupper som ännu lever nästan som på stenåldern, som Papua Nya Guinea, finns inte privat ägande enligt vårt sätt att tänka. Men det finns en invecklad sedvanestruktur, där man mycket väl håller reda på stammens och individernas rättigheter och skyldigheter. När en utländsk investerare exempelvis vill starta en gruva i ett sådant samhälle leder det till invecklade förhandlingar med stamhövdingar som numera sitter i parlamentet. Förhandlingarna kan uppfattas som höggradig korruption av den som kommer utifrån. Men hövdingarna gör som de alltid gjort, nämligen försöker roffa åt sig så mycket som möjligt, för att därefter sprida håvorna rättvist till klanens medlemmar. Och vid närmare eftertanke är systemet inte så olikt politikers agerande i moderna stater. Amerikanska guvernörer ser också till den egna delstatens intressen. I svensk förvaltning och politik är det Vilhelm Moberg kallade ”vänskapskorruption” ett ständigt återkommande problem.

Fukuyama menar därför att man måste förstå människans natur för att kunna förstå hur stater fungerar. Man måste inse att det ligger i vår natur att måna om den egna familjen och att staten måste förhindra det som lätt blir svågerpolitik och korruption.

Från klan till stat

Stora delar av världen lever ännu i klansamhällen. De kännetecknas av en stark samhörighet med döda förfäder, men också av ansvar för ännu inte födda generationer. Om därför någon väljer att inte gifta sig och få barn anses denne döda både de ofödda ättlingarna och de föregående generationerna. Individen blir alltså en svag länk i en stark kedja, och ur det perspektivet är det inte att undra på att tvångsäktenskap eller hedersvåld anses vara berättigat för att rädda både förfäder och efterlevande.

Fukuyama menar att förakt mot kyrkan har hindrat många från att se vilken avgörande betydelse den haft för framväxten av det sekulära samhället i Europa. Det började inte plötsligt med upplysningstiden, utan marken hade beretts i århundraden innan dess.

Många har genom historien dragit slutsatsen att klansamhället, med dess starka betoning på släktskap, är något av en naturregel. Den europeiska romantikens tal om blod och jord skulle ha med samma sorts naturkraft att göra. Detta avfärdar Fukuyama. Att människor känner stor sammanhållning med syskon, föräldrar och barn är helt naturligt, men däremot är inte tanken på att sammanhållning med sysslingar och tremänningar skulle vara viktigare än med ens vänner och grannar någon ”naturlig” idé. Den har uppkommit genom religiös dyrkan av förfädernas andar men försvann med judendom och kristendom. Däremot lyckades islam inte bryta klanstrukturerna, trots att de egentligen bryter mot grundläggande värderingar inom islam.

Katolska kyrkan spelade en avgörande roll för upplösandet av europeiska klanstrukturer. Fukuyama menar att förakt mot kyrkan har hindrat många från att se vilken avgörande betydelse den haft för framväxten av det sekulära samhället i Europa. Det började inte plötsligt med upplysningstiden, utan marken hade beretts i århundraden innan dess.

Det är lätt att konstatera att det var idéer som skapade det moderna samhället, men drivkraften bakom idéerna var trohet mot Bibeln och hunger efter mark.

Kyrkan förändrade reglerna för arv. I den romerska rätten har kvinnan ingen arvsrätt, men från Bibeln hämtade kyrkan regeln om kvinnlig arvsrätt och kvinnlig rätt att äga och köpa fastigheter, något som genomförts i stora delar av Europa redan under tidig medeltid. Kyrkan tillförde också regler som inte fanns i Bibeln. Skilsmässa och kusingiften förbjöds. Änkors möjlighet att gifta om sig med nära släktingar till den döde maken försvårades. I en värld med kort medellivslängd innebar detta att många gårdar kom att ägas av änkor utan barn. När de dog, utan arvingar, ärvde kyrkan jorden. På kort tid kom kyrkans jordinnehav att omfatta upp till en tredjedel av all jord. Dessa gårdar arrenderades ut, utan hänsyn till gamla klanstrukturer. Det innebar att på bara ett par generationer kom byarna i Europa att befolkas av människor som inte var nära släkt med varandra, där klaner och släktskap spelat ut sin roll.

Lägg till detta det faktum att kyrkan styrdes av präster som levde i celibat, som alltså inte hade några barn och därför inte kunde utnyttja maktpositionen för att gynna den egna familjen. Ur detta växte det moderna samhället fram. Det är lätt att konstatera att det var idéer som skapade det moderna samhället, men drivkraften bakom idéerna var trohet mot Bibeln och hunger efter mark.

Resultatet blev däremot ett annat än det förväntade. När franska medeltida biskopar formulerade tanken om att staten borde vara uppdelad i tre hierarkier; adel, präster och bönder, var syftet att skapa privilegier åt prästerna. Men följden blev ett samhälle med kontrollmekanismer, där kungen inte hade oinskränkt makt. Detta är bakgrunden till den engelska adelns krav mot kung John vid Runnymede år 1215, då Magna Carta skrevs, som garanterade kontrollfunktioner mot makten i den engelska staten. Där ser vi fröet som utvecklades till modern demokrati.

I den muslimska världen lyckades man inte bryta klansamhällena. De lokala shejkerna styrde. Det omöjliggjorde effektiv krigföring. Inför ett slag kan man inte börja förhandla om hur eventuellt byte ska fördelas, med följden att de shejker som inte är nöjda tar sina klanmedlemmar och reser hem.

Den lutheranska kyrkan grundlades inte av framsynta män som avsåg att avskaffa sig själva. De översatte Bibeln och Katekesen till folkspråken och uppmuntrade skolundervisning och läsande. Fukuyama tar här än en gång Danmark som exempel. Det faktum att Danmark tidigt fick en läsande befolkning lade grunden för den moderna demokratin, för ett sekulärt samhälle, något som de gamla reformatorerna givetvis inte alls avsett.

I den muslimska världen lyckades man inte bryta klansamhällena. De lokala shejkerna styrde. Det omöjliggjorde effektiv krigföring. Inför ett slag kan man inte börja förhandla om hur eventuellt byte ska fördelas, med följden att de shejker som inte är nöjda tar sina klanmedlemmar och reser hem. Lösningen blev en egendomlig form av slaveri i flera muslimska länder, som varade de tusen åren från 700-talet till 1700-talet, där både militären och statsapparatens byråkrati styrdes av bortrövade kristna pojkar. Dessa janitscharer och mameluker var välbärgade, bildade och hade makt, men var alltså slavar. Eftersom de inte hade någon släkt kunde de inte gynna den egna klanen. Systemet föll sönder när de fick rätt att gifta sig och när de senare också tillkämpade sig rättigheter för sina barn.

Historien måste inte upprepas

När Fukuyama beskriver historiens gång, hur olika samhällsformer utvecklats och med tiden skapat vårt moderna samhälle, är han medvetet oklar. Han ser en utvecklingslinje gemensam för vitt skilda kulturer, men är samtidigt noga med att hävda att alla kulturer inte behöver gå igenom samma utveckling. Många tror att han menar att enda sättet att förändra ett klansamhälle är att genomleva en lång medeltid med feodalism för att en modern demokrati ska växa fram. Detta är en missuppfattning, vilket Fukuyama noga poängterar. Däremot måste vi, för att förstå varför en del samhällen är dysfunktionella, studera hela utvecklingen och bygga en utvecklingsteori. Samtidigt måste vi, i vissa avseenden, ge de kulturrelativister rätt som hävdar att en sådan utveckling inte finns.

Den viktigaste orsaken till att unga stater i modern tid inte behöver tvingas igenom den långa, blodiga och förtryckande historia som ligger bakom de västerländska demokratiernas framväxt, är industrialismen, enligt Fukuyama. Samhället har förändrats så grundligt att det i dag är möjligt att ta sig från forntid till nutid utan omvägar runt medeltid och feodalsamhälle. Unga stater kan bygga på den gamla grund andra stater skapat, utnyttja vår erfarenhet. Hur det går till är ämnet för del två av Fukuyamas stora verk.

Dan Korn är författare och folklivsforskare.